kapitel 3

585 22 10
                                    

Mitt perspektiv

Efter de lagat Jins sår och alla skador får vi gå in och hälsa på. Suga går först och får se honom först av alla. Sedan kommer jag och sjuksköterskorna.
Han ligger på en sjuksäng med massa slangar runt sin mage och hals. Han kan inte andas själv utan måste använda en sepapp. En maskin står brevid sängen som mäter pulsen som just nu är väldigt låg.

Jag och Suga går fram till honom och sjuksköterskorna lämnar oss ensama.
Jag hoppas verkligen att han ska klara sig.

Suga- Tack för att du följde med och skippade skolan.
Jag- Inga problem, Men sa du inte till om att vi gick?
Suga- nej..jag hade inte riktigt det på fokus då~
Jag- Äsch, skit samma haha, det viktiga är att vi är här nu.
Suga- tack.
Han ler mot mig och jag börjar rådna. Suga- E/L?
Jag- yeah?
Suga- Rådnar du?
Jag- Huh? Anio..
Suga- joo, dina kinder är knallröda!
Han skrattar och ger mig en söt blick.
Jag- Yah...

Jag går fram till Jins säng och granskar honom noga.
Suga går också fram och tar tag i hans hand. "Snälla bli frisk, lämna oss inte" säger han i hopp om att han helt plötsligt ska svara "nejdå. Jag kommer inte lämna er".

Jag och Suga stannar hos honom hela dagen utan att gå tillbaka till skolan. Han säger flera gånger att jag ska gå tillbaka, så att inte lärarna ska undra vart vi är, men jag lyssnar inte utan sitter bara kvar på sjukhusgålvet brevid honom. Jag tänker inte lämna dem nu.

~Efter sjukhusbesöket i entrén~

Jag säger hejdå och börjar gå iväg hemmåt. Mina föräldrar måste verkligen undra varför jag inte kom efter jag hade varit hos mitt ex. Och jag har inte heller ringt eller meddelat dem något.

Jag öppnar dörren till mitt hus och mamma kommer springande till mig.
Hon ger mig en orolig och arg blick.

Mamma- VAR HAR DU VARIT? Varför svarade du inte i mobilen?
Jag- Eomma.. jag sov över hos jing wo (kompis) inatt och sedan gick jag direkt till skolan.
Att ljuga för sin mamma känns fel, men jag kan inte berätta sanningen.
Mamma- Aigo, Jag var nära att ringa polisen ju!
Jag- Mm, men jag måste göra läxan nu..ropa när det blir mat.
Mamma- kkure.

Hela eftermiddagen sitter jag och pluggar. Både Koreanska och matte.
Mitt uppe i ett mattetal ringer min mobil. En konstig, men välkänd röst hörs i andra luren. Det är mitt ex som ringer för att be om förlåtelse. Gång på gång hör jag ord som "E/L förlåt!" "Jag var skitfull och visste inte vad jag gjorde. "Snälla förlåt mig, vi kan väll ta och prata om det här" "SNÄLLA!?"

Utan att ge ifrån mig ett ända ljud lägger jag på och stänger av mobilen. Jag vill inte höra hans röst något mer. Jag vill inte höra hans falska ursäkter som bara handlar om han själv.
Det som han gjorde inatt är oförlåtligt, då han var nära att döda mig.
Jag kan inte hålla mina tårar längre och dem bara öser ner från mina kinder. FYFAN VAD JAG HATAR HONOM!

Mamma ropar på mig för att det är mat. Hon har lagat Ris, Kimchi och gjort egna riskakor till efterätt. Hennes mat är alltid det bästa och godaste, men idag har jag verkligen ingen matlust.
Min lillebror Jungkook som är ett år yngre än mig och adopterad, är hos sin flickvän Dara, så det är bara jag och mamma hemma idag.

Helt oväntat ringer det på dörren och jag går för att öppna. På andra sidan dörren står han.

Jimims perspektiv

E/L- Vad gör du här Jimin?
Jag- Du var borta från skolan hela dagen idag, vart var du?!
E/L- Schh, inte så högt..min mamma kan höra.
Jag-Så hon vet inte, but well..vi måste prata.
Jag tar tag i E/Ls handled och drar henne bort från huset.
Mamma- Vart ska du?

Jag drar henne till ett träd bortom synhåll. Jag håller ett hårt grepp om hennes handled utan att märka det.

E/L- Y-YAHH....Det gör ont!
Jag- Sorry.
Jag släpper mitt hårda tag och spänner blicken i hennes oskyldiga ögon.
E/L- Vad är det?
Jag- Du, vad gjorde Suga mot dig?
Skadade han dig??
E/L- Huh?! Han gjorde inget, vad fan tror du?
Jag- Varför var du inte i skolan då?
E/L- Varför bryr du dig så mycket?..
Hon får en ledsam ton och jag förstår att någonting är fel.
Jag- Aish..

Hon börjar långsamt gå, men jag hinner få tag på hennes arm igen. Utan att tänka mig för ställer jag mig nära och kysser henne. Våra läppar möts mjukt och jag skulle vilja stå kvar så i all evighet.
"För jag tror jag gillar dig".
_______________________________________

Tredje delen! Vill själv veta vad som kommer hände hör näst >.< Same?

I Need U [BTS fanfic] (Swedish)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang