del 11

125 14 1
                                    

Vi öppna en dörr och klev in. mina andetag var tunga och det var inte så fantastiskt utseende. det var ett rum med lite saker som jag inte riktigt vet vad det heter (typ tv, soffa, byrå, och sånt.) vet fanns 3 andra dörrar som var stängda. Det var placerade på vaderasida av alla väggarna.

Vi gick förbi alla sakerna och gick in i dörren höger om oss. Det fanns en behållare (badkar) med vatten. Vi gick genast dit och jag hoppa ner i vattnet. Det var skönt att få ha vatten om sig. Jag kunde genast andas och jag kände hur gälarna utvann det syret som gick att ostakomma.

"Stanna nu här så går jag och fixar lite att äta."

(Storyns pov)

Stakars Syrena låg där i badkaret och hade inte så mycket som en aning vad Alexandra (rödhåriga tjejen) skulle göra. Alexandra gick mot köket och tog upp telefonen och slog in ett nummer. Alexandra var inte så snäll som utsidan såg ut att vara. Hon hade tänkt ringa och berätta att hon har Syrena och att dem kan få tillbaka hon om hon bara får en rejäl hittelön för henne. Telefonen ringde och en man svara i den.

Tillbaka i sjukhuset gick doktorn runt då hon fick en signal och sprang genast mot pojken Eriks rum. Han skulle snart vakna och tårar skall fall för de glömda och gömda.

(Eriks pappas eller Johans pov)

Jag satt på den röda läder soffan i den stora lägenheten uppkrupen med mina armar omkring mina ben. Det ända jag kunde tänka på var att jag förstört min sons liv eller vänta, jag är inte ens värdig att kalla honom för min son. För han är jag säkert bara skräp och det är det som jag alltid kommer att förbli. Jag känner mig så smutsig just nu med smuts som inte kan tvättas bort. Men jag älskar fortfarande han och jag vill hjälpa han på alla sätt som är möjligt även om jag inte är värdig det. Han förtjänar det bästa och jag ska göra allt som jag kan för att inte svika han igen. Men jag blir så sur på att jag inte kunde inse hur krossad han blev då min älskade fru, hanns mor dog. Men det hände så snabbt och jag...jag...visste inte att hon skulle få en...en...hjärtattack. Jag antar att det förklarar Eriks hjärtfel. Men hur ska jag någonsin kunna leva igen nu när allt är borta. Men vänta lite. Jag har ju fortfarande kvar Syrena. Hon kan fortfarande göra mig rik och, nej, jag ska inte låta någon dum upptäckt förstöra allt. Det är en orsak till att jag är en idiot till far.

Jag släppte ut en ledsen suck och bara satt helt stilla ett tag tills min telefon plötsligt börja ringa. Jag visste inte om jag skulle svara eller inte, jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag valde att inte svara och jag fortsatte att sitt och vara tyst i mina sorliga tankar. Men under den dagen så slutade telefonen aldrig och för varje signal som gick blev jag bara mer och mer irriterad tills jag till sist slet upp mobilen ur fickan och svara med en skrikande röst "hallå".  

"hej, det är Jenny som pratar. Vi ville bara meddela från sjukhuset att din son har vaknat så du kan få komma och se han om du vill. Och sen ville jag också bara passa på och säga att via en operation så går det att dämpa felet på hjärtat och kunna "anstränga" sig. Fast inte ut till det sista som finns men att kunna vara kapabel till att kanske kunna spring. Fast det är en väldigt dyr operation men det lönar sig. Så vad sägs. Jag väntar på dig på sjukhuset."

"okej" var allt jag fick fram. Jag la på och bara lät mobilen glida ut ur min hand medan jag föll ner på soffan. Erik mår bar och jag kan rädda han. Men han vill nog inte träffa mig men jag måste säga förlåt till honom även om det kanske blir ett farväl.

Jag reste mig snabbt upp ur soffan och sprang snabbt som den ut ur lägenheten mot bilen utan att ens bry mig om att jag såg hemsk ut. Mitt hår var rufsigt och mina kläder sönderslitna och fläckiga. Jag försökte starta motorn men den vägra starta så jag klev ut ur bilen och börja springa mot sjukhuset.

(Eriks pov typ ett tag efter att Syrena hade mött tjejen.)

Mörker var allt som fanns. Min syn var mörk och mörker omringa mig. jag var ensam. Jag kunde inte höra ett enda ljud, inte ens mina egna andetag. Men då plötsligt fanns det något i luften. Det var som något upplivande som försökte tränga sig fram genom mörkret. Någonting var det och mörkret försvann och ett ljus omringa mig. jag såg ingenting i ljuset men det var ändå så härligt att slippa mörkret.

Jag var kvar i ljuset länge, läng, men ljuset kändes som min vän och jag kunde inte känna mig mer säker just nu.  Men min syn börja bli skarpare och konturer börja komma som sedan övergick till saker och jag kände mig så levande just nu när jag plötsligt kunde höra mina andetag, och mina ögon spärrades upp samtidigt som jag reste mig snabbt upp ur sängen men slangarna och sånt drog mig tillbaka ner igen. Jag var helt nyvaken och jag kunde inte riktigt tänka så jag försökte resa mig igen och jag kunde höra ljudet av saker som flyttades och stärktes av. Men så kom en kvinna inrusande i rummet och tryckte mig ner mot sängen igen. Hon hade ett lugnt ansiktsuttryck och prata med en lugn röst när hon sa:

"försök att lugna ner dig och bara ligg kvar. Det måst vara konstigt att vakna så plötsligt men håll dig bara lugn."

Jag kunde inte få fram nå ord jag bara slappna av i kroppen och sjönk ner i sängen. Min andning lugna ner sig och mina tankar flöda iväg medan jag såg kvinnan som tidigare kommit in igenom rummet försvann ut ur det. jag visste inte vad jag skulle göra, jag visste bara att jag är vaken.

Men så kände jag något i min hand. jag öppna den och såg ett litet ihop vikt papper. Jag veckla ut pappret och möttes av slarvigt skrivna ord. Det var svårt att läsa dem men efter en stund av fokusering så tror jag att jag kom fram till tre ord hav, strand, Syrena. Syrena har varit här! det kanske var hon som fick mig att vakna eller nått sånt. Jag måste ut härifrån och hitta hon. Vem vet vart hon kan ha tagit vägen. Jag reste mig upp ur sängen och slet bort alla slangar och sånt och tog och stoppa på mig mina kläder som låg på ett bord bredvid mig. Efter det så tog jag och hoppa ut ur fönstret bredvid min säng. Jag viste inte vart jag skulle jag viste bara att jag måste hitta Syrena...
----------------------------------------------
Förlåt för att det tog sån tid att uppdatera men jag har varit lite lat och inte orkat så här är den iallafall.
(PS. Det kanske eller kanske inte kommer komma lite borttagna idéer när boken är klar😉 Fast det är ett tag kvar tills den är det😊😝😄

✔️Saknad ur havet (redigeras)Where stories live. Discover now