Tårar av blod

Kapitel 4.

Michelle är som fastklistrad i golvet. Bildläraren utbyter irriterade blickar med Kevin och han ser stinkt på honom som svar. Kevins millitär byxor passar honom. Särkilt när han har på sig sin millitär tröja som hänger ner över midjan. Om det inte vore över hans axellånga hår så skulle han se ut som en millitär. För det är väl så att militärer och soldater klipper av sitt hår? Hur det än var så kan hon inte tänka på det längre. Hennes bästa vän ligger halvdöd och spökblek på golvet och ingen ser henne. Hon ser egentligen väldigt bra ut faktiskt, med hennes chokladbruna hår, sammetslena hy, 50 centimeters långa ögonfransar som har färgats halvröda och hennes jätte snygga klackskor är hon typ som en störtsnygg prinsessa i en dålig film.
Vafan håller jag på med?! Jag står här och kollar på hennes utseende när hon på riktigt gråter blod. Men att hon gråter blod är ju inget märkvärdigt. Det finns ju demoner och häxor, magi och konstiga djur. Det skulle inte direkt förvåna mig om det dyker upp en Alien framför mig och vill suga blod precis nu. Fast det är väl vampyrer som suger blod? I vilket fall så måste jag göra något snart och väldigt precis nu. Michelle springer fram till bildläraren som hon inte kommer ihåg vad han heter. Hon är inte riktigt den personen som man ska gå fram till om man inte vet vad någon heter. Det fixar Minoo.
" Du! " flåsar Michelle fram. " Hallå? Är du där eller?! " säger hon gällt när han inte svarar på det förta tilltalet. Det kanske var lite oförskämt att bara gå fram till en person och säga ' Du ' bara sådär, men han kan väl iallafall svara och dessutom så är han en bildlärare och absolut ingen kung. Hon tänker sig att bildläraren var kung och satt i kungahuset och åt. Med tanke på att han inte har någon vett och etikett så fnissar Michelle till. Iallafall, " Vad var det jag skulle göra här egentligen? " mumlar hon tyst för sig själv. Men det behövs ju egentligen inte eftersom ingen verkar höra eller se henne. det är som om hon är osynlig. När hon kom på vad hon gjorde framme vid bildläraren så tittar hon tillbaka till Evelina som ligger kvar på golvet. Vad hade hon väntat sig? Att hon hade rest sig och gått iväg? Knappast.

*****

Linnéa åker långsamt upp för hissen i Vanessas trapphus. Hissen går lika segt som vanligt, om möjligt segare. 1.. 2.. 3 Det känns som en evighet innan hissen stannar på våning fyra. Kanske för att Linnea är väldigt kissnödig eller så är det för att den alltid går långsamt. Det är nog en blandning av båda alternativen. Men just nu så måste Linnea bara kissa om hon inte vill ha eksem på insidan av låren för att ha kissat på sig i hissen. Det låter extremt fånigt för en artonåring. Så för att undvika den extremt fåniga situationen öppnar hon hissdörren och skyndar sig bort mot ytterdörren. Hon tvekar en sekund innan hon öppnar dörren. En svag vindpust slår mot hennes ansikte och inne i lägenheten möts hon av en glad kvinna. Den här kvinnan heter Jannike och är Vanessas mamma. Egentligen så borde inte Jannike vara så glad när hon ser Linnea varje dag i två år. Hemma hos henne. Linnea ler tillbaka lite stelt, som alltid och går in på sitt rum som Jannike har fixat till henne. Det var det gamla gästrummet som nu är Linnéas.
" fan fan fan " mumlar Linnea när hon hör en dörr som öppnas, en person som kommer in genom den och en dörr som sedan stängs.

------

Ja.. Ni får utkik efter nästa kapitel för jag vet inte när det kommer.. Men det kommer. ;)