Michelle reser sig upp från att ha suttit på huk när hon ser Vanessa och Linnea komma igenom dörröppningen. " thanks god. Ni är entligen här " säger hon med en suck. Men Vanessa och Linnea verkar inte se henne. Om att gå runt i rummet som yra hönor är att se Michelle så borde dem se henne men annars så inte. Michelle har aldrig känt såhär. Bortglömd, ensam och mest av allt, osynlig. " Men se mig fan inte då! " skrev hon och kände hur tårarna började rinna längs hennes kinder. Michelle blir genast så rädd att de här obehagliga tårarna inte är tårar utan blod. Hon famnar jätte snabbt efter hennes kinder och känner en enorm lättnad när hon kollar på sina blöta händer igen. Hon känner hur hennes energi tar slut och sätter sig ner på det kalla stengolvet bredvid Evelina.
*****
Vanessa kollar sig runt om i bildsalen. Den är helt tom. Det borde ju inte vara så konstigt eftersom att klockan är över fyra och bildlektionen är slut, men om Michelle säger att hon är här inne så borde väl hon vara det. Hon skulle inte skämta om att Evelina halvdöende gråter blod. Plötsligt ser hon någonting skymta i bildsalens hörn. Någonting som liknar någon som är osynlig och tappar kontrollen eller är väldigt svag. Vanessa har själv sett det när de utvalda bytte person med varandra. Luftelementet.
Snabbt knuffar hon till Linnea i sida och går mot hörnet med Linnea i hälarna. Linnea ser ut som ett frågetecken. Vanessa skickar en tanke till henne om vad hon ser.
'Ser du inte? Det är som on en svag lufthäxa försöker använda sin kraft.'
Linnea kollar ditt igen och lyser upp i ett leende.
*****
Linnea ser det Vanessa ser. Hon försöker att komma på någonting. Men det är svårt. Väldigt svårt. Det är vackert att se på. Som i en film. " vi lever i en film, Vanessa. " säger hon och kramar om henne. Hårt. " Och det är jag glad för. För annars hade jag inte träffat dig. " svarar Vanessa och kramar tillbaka. Båda drar tillbaka när det hör en snyftning från hörnet. Michelle är där och hon syns nu. Vanessa rusar fram till henne. " Michelle! " säger hon och kramar om henne. "Michelle, du är en lufthäxa."
------
Det blev en väldigt kort och tråkig.. Men jag kände för att uppdatera.
YOU ARE READING
Tårar av blod
Science FictionSå ni vet så är detta en fortsättning på Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs cirkeltrilogi. Så om ni inte har läst den trilogin eller håller på att läsa den så har jag iallafall förvarnat er nu. Ni läser alltså " på egen risk " att få någonti...
