Tårar av blod

Kapitel 5

" Är Linnea hemma? " hördes en bekant röst. Jannike verkar bara ha nickat mot rummet till svars eftersom i nästa sekund så knackade någon på dörren. " hej älskling." Sa hon lugnt. "Jag vet inte, men jag tror vi måste prata " fortsatte hon med en suck och tittade ner i golvet. Linnea har alltid försökt ' fly ' från sådana här situationer. Det finns ingenting bra med det. Pinsamma tystnader, konstiga undanflykter och efter allt det som kommer man inte fram till någonting bra. Det borde ju vara så att det ända man kommer fram till är att ' vi är inte bra för varandra ' så det här borde ju inte sluta bra iallafall. " Jo. " började Linnea, och så kom hon på att hon var kissnödig. " Jag måste på toa. " Den här gången var det ju ingen undanflykt direkt. Eller det var inte menat som det från början. Det var ju liksom bara att gå på toa om man behövde. Men fel tillfälle kom det ju inte i iallafall, det kan hon inte klaga på. Linnea sprang mot toaletten. Halvvägs hörde hon Vanessa mumla något i stil med ' okej ' eller ' nej ' men hon antar att det är det första eftersom det är ganska självklart. Vanessas toalett är väldigt vitt, väggarna är dock i vit och mintgrönt kakel. Resten var i stort sätt vitt.

*****

Tick..Tack..Tick..Tack.. Vanessa sitter och pillar lite med sin babyblåa nagel. " Ah.. " Suckar hon surt. Hennes nagelband är snett. Det är ju iallafall ingenting hon orkar göra något åt just nu. Hon kollar på hennes klocka som sitter på armen. Linnea har varit på toa i åtta minuter nu. Hon börjar undra om hon egentligen är på toa eller om att ' gå på toa ' bara var en av hennes undanflykter, igen. En till suck slinker ur hennes mun.
Tystnad, Tystnad, lite mer tystnad, och ännu lite mer tystnad.
' kvak kvak kvaaaaaak!! ' Vanessa blir så skrämd så att hon ramlar av stolen och slår i svanskotan. " oh Gud, jag måste verkligen byta ringsignal. " sa hon och ställer sig upp. " Ja, den där var väldigt barnslig ändå. " Skrattade Linnea som stod i dörröppningen. " Ha-ha " skrattade Vanessa ironiskt och gick upp och kysste Linnea på pannan. Hon rös. Hon vet inte om det är Linnéas rysning eller hennes egen. Antagligen en blandning. " Jag har saknat det här " så Linnea stelt. " Jag med " sa Vanessa och la händerna om Linnea.
' kvak kvak kvaaaaaak!! ' den här gången blev båda rädda och släppte varandra. " Okej. Vem är det som ringer? " flåsade Vanessa och gick fram till hennes mobil.
Michelle <333 står det på displayen.

-----

Förlåt för ett jätte jätte jätte tråkigt och kort kapitel. Jag ville bara uppdatera eftersom jag inte har gjort det på länge.
Btw jag skulle bli jätte jätte glad om ni ville trycka på stjärnan o rösta på mig!! <3333333