CHAPTER 7

7 0 0
                                    

FIENA SAREM TOMAS'S POV

Ilang minuto rin kaming nag uusap ni coach Bry, we both analyze the possible players for national team.

Meron syang isang manimata na player, Rui Matsuo. I think mga kaedaran lang ito ni Kai, mas matanda kasi ako kay Kai ng dalawang taon.

"That boy have great potential, that's how I saw Kai" He said as he keep his eyes close to Rui.

Hindi man kagalingan ang depensa nya pero ang lalakas naman at madiskarte ang mga palo nya, his plays are like Aoki's, Japan team's captain.

So yeah, I agree with coach Bry on this one.

"No one likes to miss out a gem right?" Tumawa ito sa aking sinabi at tumango.

"Kai is a gem," Tumingin naman ako sa tanaw ng mata nya.

Doon ko nakita si Kai na nagsisimula na sa kanyang spiking drills.

"I see that the first time I entered their school court, after that I never let him out of sight again. Believe me when I say that he is the future of volleyball, not just in Japan but in the whole world." He looked at him like how a father would look at his son.

He look so proud.

No wonder, sobrang pinapahalagan ng team Japan ang bawat salita ni coach Bry, in the midst of their bad play, and loss he could still see what others don't.

He believed in them and their passion.

"Anyway, back to Rui. Are you thinking of recruiting him to the team?" Nang makabawi ay ibinalik ko na ang usapan namin sa batang atleta.

He looked at Rui and think for a second, "It's better to start training him now"

Lumipas pa ang isang oras hanggang sa natapos na ang training nila para sa ngayong araw, hindi naman sila nakaka bored na panuorin dahil iba ang training na ginagawa nila dito sa Japan kesa sa traning na nakikita ko sa Pilipinas.

Nakaupo ako ngayon dito sa bench at hinihintay si Kai na ngayon ay naliligo lang saglit, pagtapos daw kasi nito ay sasamahan nya akong maglibot sa Kobe.

Dito kasi gaganapin ang first week ng japan V-league.

Maswerte at sa iisang hotel lang kami nag book ng room kaya hindi na pahirapan kung saan kami mag kikita.

"Are waiting for Kai?" He sounded nervous as he approach the bench.

It's Rui, the guy were talking about earlier.

"Ah yeah, we're going somewhere" I tried to make my voice approachable para hindi sya masyadong kabahan.

"Really?!" He sounded surprise.

I chuckled, "Is there something wrong?" Umiling iling naman ito sa'king sinabi.

"It's unlikely for him to go somewhere after training, he prefers to stay at home than to walk around" I didn't know that, sa tagal naming nag uusap ni Kai he never mention to me that he prefers to stay at home.

Marami pa nga siguro akong hindi alam tungkol sakanya 'no?

"You're sharing nonsense," A voice popped out of nowhere.

It's Kai freshly out of the shower.

Ang cute ng buhok nya, bagay pala sakanya ang straight na buhok, wavy kasi ang natural hair nya eh.

"Nansensudeska ka? Watashitachiha koko jidai kara no tomodachidesu, watashi wa anata no koto jubun ni shitte iru to omoimasu"

"Yameru, idesu ka?" Tumawa si Rui sa sinabi ni Kai.

ON THE SIDELINESWhere stories live. Discover now