Kidnappad

Kap 10

[Fannys perspektiv]
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av ett starkt ljus. Jag blinkade några gånger och så kunde jag se klart. Jag var i ett vitt rum med två stolar och massa sjukhus grejer i min arm så hade jag en slang som det rann vätska i. Mitt ben värkte så det kändes Som om det skulle explodera när som hällst.Dörren öppnades och in kom en sjuksköterska och mamma. När mamma såg att jag var vaken så sprang hon fram till mig och kramade om mig. "Vad jag har saknat dig gumman." sa mamma och är nära på att börja gråta. "Jag har saknat dig med." säger jag. Någon harklar sig bakom mamma och när vi släpper kramen så ser ja Olly stå där och le åt mig. Jag sträcker ut armarna mot honom och han kommer fram och kramar mig. "Skönt att ha sig tillbaka." säger han och pussar mig på kinden. Vi kramas en låg stund innan sjuksköterskan säger till Olly och mamma att gå ut. "Du har ett djupt så i benet så du kommer få ha kryckor i två veckor och du måste äta några tabletter för att du inte har ätit så mycket på sistone." säger hon och sätter sig på sängkanten. "Hur läge har jag varit borta?" Frågar jag. "Du har varit avsvimmad i en vecka." svarar hon. "oj." säger jag. "När får jag åka hem?" "Imorgon om du mår bra och att du kan äta." säger hon. "och bara så du vet så heter jag Karin." "okej" svarar jag. "Jag ska gå och hämta lite mat åt dig." säger Karin och går ut ur rummet. Efter ca fem minuter så kommer hon tillbaka med ett glas juice och en macka. "du får inte äta så mycket än." säger Karin och ställer brickan på det lilla bordet bredvid mig. jag suckar och ger henne ett okej innan hon går ut igen. Jag äter snabbt upp mackan och dricker upp juicen. Mamma kommer in i rummet och sätter sig på sängkanten. "jag åker hem nu men jag kommer och hämtar sig imorgon så kan vi göra något kul du och jag." säger mamma och pussar mig i pannan. "Okej." säger jag och mamma hår ut ur rummet.