Alex och Josef på kontoret

4 Förkyld

Kontoret 09.00

Alex sitter inne på sitt kontor och försöker fokusera på pappersarbetet som hon har framför sig... Problemet är bara att hon blir konstant avbruten av högljudda hostningar som kommer utifrån arbetsrummet där alla de andra sitter. Hon tar av sig glasögonen och tittar ut genom fönstret in till deras rum och upptäcker snabbt att det är Josef som sitter och försöker kväva sina slemmiga hostningar i armvecket. Både Jenny och Oskar blänger oroligt på honom och Alex förstår redan vad som har hänt, Josef är uppenbarligen förkyld! Grejen med Josef är bara att jobbet är det bästa han vet och han bor praktiskt taget på kontoret. Att skicka hem Josef är ungefär lika enkelt som att lyfta en bil över huvudet helt själv... Det vill säga näst intill omöjligt. Alex suckar högt för sig själv och tar ett djupt andetag innan hon går ut mot de andra.

"Hur går det här då?" Hon sätter sig gränsle över Josefs bord och när han tittar upp på henne från sin plats ser hon hans bleka ansikte, mörka ringar under ögonen och illröda näsa. Han är ultra förkyld med andra ord. "Josef, du vet att du måste stanna hemma om du är sjuk!" Säger hon med en orolig blick samtidigt som hon sträcker ut sin hand för att känna på hans panna. Han viftar snabbt bort handen innan hon hinner placera den på hans ansikte och sedan tittar han ner på datorskärmen igen. "Jag är inte sjuk, det är bara lite pollen!" Hans näsa är så täppt att vissa ord låter konstigt och dessutom värker halsen så mycket att det gör ont att svälja. Josef vet att det är oansvarigt att vistas på kontoret bland de andra när han är sjuk, men han vill verkligen inte vara hemma. Alla kanaler på tv:n suger och han är alldeles för trött för att orka spela counter strike! Egentligen är han för trött för att läsa avhandlingar också, men att komma ut och vara på kontoret känns vettigare än att ligga och slöa i soffan.

"Pollen?" Hon fnissar till lite innan hon fortsätter. "Det är Oktober Josef, inte direkt pollensäsong" Jenny och Oskar fnissar också till innan de snabbt återgår till arbetet när de möter Alex förmanande blick. "Det var värst vad du har koll, är du polis eller?" Josef tittar retsamt upp på henne med sina matta ögon, och hon ger honom ett medlidande leende. Han ser ju så trött ut. "Okej, om du påstår att du inte är sjuk så får du väll jobba på då! Jag vill ha alla papper på mitt skrivbord innan dagen är slut" Hon ger honom ett snabbt leende och en klapp på axeln innan hon går tillbaka till sitt kontor. Det är ingen idé att bråka med Josef när han är på detta humöret, hon hoppas bara att han själv inser hur sjuk han är och självmant väljer att gå hem.

Kontoret 12.30

Alex lutar sig nöjt tillbaka i sin kontorsstol och beundrar allt pappersarbete som är färdigt och redo att skickas vidare till Martin. Idag har varit en otroligt produktiv dag och nu känner Alex att hon med gott samvete kan gå på lunch. Kontoret är tyst eftersom alla andra befinner sig nere i matsalen redan... Nästan alla i alla fall. Alex ser Josef sitta bakåtlutad i sin kontorsstol med fötterna på skrivbordet och luvan uppe. Eftersom hon bara ser honom bakifrån från sitt kontor kan hon endast anta att han sover, vilket bekräftas när hon kliver ut till det gemensamma kontorsrummet. Hans ansikte ser blekare ut än förut och näsan är så pass täppt att han sover med munnen öppen och snarkar dovt. Hon lägger huvudet på sne och går fram till honom för att känna på hans panna. Nu när han sover rycker han inte undan för att undvika hennes kalla hand, och när hon väl känner på hans panna bränns det nästan mot handflatan. Det är uppenbart att han har feber. Kylan från hennes hand får honom att vakna upp från sin djupa feberdröm och han tittar förvirrat upp på hennes oroliga ansikte ett tag innan han inser vad som har hänt. "Du är stekhet" viskar hon oroligt samtidigt som hon kyler hans varma kinder med sin kalla hand. Plötsligt upptäcker hon att han har fått något lurigt i blicken och hon rynkar oförstående på pannan.

"Tack detsamma" säger han med sin skämtsamma ton och hon skrattar till innan hon nyper honom lätt i kinden. "Det är lunch nu" säger hon lugnt och pekar på sin klocka på armen. Han tar ner sina fötter från bordet och tar av luvan vilket får honom att inse hur mycket han fryser. Sedan när är kontoret så kallt? Han brukar ju alltid svettas i vanliga fall. "Okej nu gör vi som chefen säger..." Alex röst har blivit allvarligare och han ser på hennes blick att hon menar allvar. Fan också, tänker Josef och förbannar sig själv för att han råkade somna innan. "Jag går och hämtar min kappa och du tar dina grejer, sedan kör jag hem dig! Efter det vill jag inte se dig på kontoret förens du kan bevisa för mig att du inte har feber längre!" Hon väntar inte på svar denna gången utan går bara mot sitt kontor utan att vända sig om. Han suckar högt men inser själv att det inte är någon idé att protestera... Förresten kan det vara ganska skönt att få skjuts hem eftersom han av någon anledning bestämde sig för att gå till kontoret imorse. Han tänkte att det skulle pigga upp honom med en promenad, men det fick totalt motsatt effekt. Typiskt!