Eldhästen's kraft

Kapitel 9

Jag färdades allt längre upp, tills Lizzy blev en liten prick där nere och sedan försvann.

Jag hade kommit ända upp till molnen, det var fjärilar i magen, vad skulle hända?

Väntade Alice här uppe på mig?

Kommer jag dö? Och vadå 'stark'?
Jag tittande ner, på jorden där jag bor, men det enda man såg var moln.

Och om Alice vill ha mig, varför ska jag då färdas upp till himlen?

Plötsligt stannade jag, mitt i ingenstans. Bara moln överallt, såg bara vitt, vitt o vitt vart jag än vred mig och kollade.

Jag såg någon slags mörk skugga komma mot mig.
Kunde jag tro mina ögon? Var det Lizzy?!

- LIZZY..? Är det du? Sa jag oroligt och gnuggade mig i ögonen.

Jag fick inget svar och skuggan mot allt närmare mig.

Snart kunde man se vad det var...
Det var inte Lizzy, men en häst var det.

- Välkommen hit, människa...

- K..k..kan.. Du prata?!!
Kan du hjälpa mig ner?

- Ner? Vadå 'ner'? Är uppe finns inget som kallas 'ner'. Nu är du fast!

Jag började gråta, aldrig träffa Lizzy, eller mamma och pappa, om dem ens bryr sig vart jag är.

- haha, du är trygg här, du ska bara veta vad Lizzy har för hemska hemligheter hon aldrig kommer berätta för dig, sa hästen och gick runt mig.

- D..du känner Lizzy? Sa jag förvånat

- självklart, vi är syskon. Har hon inte berättat det...?!

- nej, och hur ska jag veta att det du talar är sant?

- hur ska jag annars veta vem Lizzy är bland andra hundratals hästar?

- inte vet jag, sa jag tyst. Det enda jag ville nu var att komma ner. Till mamma och pappa och skita i om jag får skäll av att jag har varit borta i veckor och bara glömma allt. Vill bara sluta rida och slippa allt detta!

- kommer jag vara ensam här nu med dig resten av livet? Sa jag tyst och med darrande röst.

- ska du ignorera mig?! Först räddar jag dig och sen vill du inte va med mig?! Vad är det för sätt? Sa hästen till mig med arg röst.

- jag menade inte så... Alltså.. Lizzy var så snäll. Sa jag med efterlängtade röst tillbaka till jorden.

- du ska bara veta, sitta i den stammen bland andra barn och bara få bröd och vatten till mat, sen gör hon så med alla barn! Fattar du?!

- Ja, hon räddar oss.

- HON KIDNAPPAR BARN! När ska du förstå vad jag säger...?

- hon räddade mig från branden! Du förstår inget!

- hon räddade dig, sen blev ni vänner, goda vänner så du följde efter och var nära att sättas i en stam bland andra ungar och vara fast där resten av livet! Du förstår fortfarande inget va...?

Jag blev tyst och försökte tänka tillbaka. Då förklarar det hur Lizzy smet ut ur boxen. Hon var ett spöke. Sen så skulle jag leta efter henne, Lizzy satte nog igång branden så att hon skulle kunna rädda mig o sen blev vi bli vänner så att jag följde med henne. Och höll på att sättas fast i en stam...
Den där lustiga hästen har nog rätt..

- du är tyst? Vad gör du?! Inga magiska krafter va!

-nej nej..! Jag tänkte tillbaka och min slutsats är att... Jag tror mera på dig än Lizzy nu.
Får man fråga vad du heter? Frågade jag försiktigt och nyfiket.

- jag kanske inte har lika prinsessigt namn som Lizzy. Men jag heter i alla fall Naomi. Vad heter du unga dam?

- Fint namn, jag heter Vannessa.
Sa jag och log mot Naomi som om vi redan var vänner.

- Men... När jag färdades upp sa Lizzy att Alice tog mig, och sa att jag skulle vara stark.

- Herregud, Lizzy kan prata skit prat ibland.. Du fick lika fint korpsvart hår som jag har på min päls.
Så det var jag som ändrade hela dig.
Och när du plockade blomman blev det som ett korpsvart hål, det varnade mig om att Lizzy höll på att ta någon till fånga, vilket då var du!

- Så allt Lizzy har sagt till mig.. Har varit lögn?

- Antagligen!