Eldhästen's kraft

Kapitel 2

Jag gick och hämtade ryktsakerna och började rykta Lizzy. Jag ryktade henne väldigt noga.

Sen hämtade jag sadel. La den på hennes rygg. Och spände. Hämtade tränset och värmde bettet i några minuter.

Sen så gick jag in till Lizzy, tog av grimman och la tyglarna på halsen. Förde bettet mot hennes mun. Och hon gapade, jag satte in bettet och knäppte alla remmar och sånt.

Jag visste inte ens att hon gapade när man skulle tränsa henne, det gör inte Cindy. Kanske Lizzy är bättre än Cindy, tänkte jag.

-vi får se hur det går med ridningen, sa jag och klappade om Lizzy's hals.

Jag gick till ridläraren och sa att jag var klar.

-vad bra Vanessa, vad vill du göra? Hoppa? Dressyr? Välj något, sa ridläraren.

-hoppa, sa jag.

Okej, hur höga ska ska hindrens vara? Frågade ridläraren.

-hm... De ska vara 50 cm. Sa jag.

-okej, då fixar jag det. Du kan ta Lizzy och leda henne till paddocken och sitta upp medan jag gör hindren.

Jag gick till Lizzy, men när jag kom till henne så var hon borta.

-åh nej! Jag glömde att stänga boxen!

-vad ska jag göra nu? Sa jag säkert 100 gånger.

Det ända man kunde göra är att leta. Jag kollade igenom hela stallet. Ingen Lizzy hittad. Då betyder det en sak, hon är ute, och världen är så stor!! Nu skulle jag aldrig hitta henne. Jag gick ut och letade och letade. Där i paddocken stod ridläraren och väntade på mig.

När hon fick syn på mig så undrade hon vart Lizzy var.

-hon är... Sa jag och började gråta.

-vad är hon? Säg, det kan vara viktigt! Sa ridläraren.

-jag glömde att stänga boxen, och sen jag jag till dig och när jag gick tillbaka var hon borta, sa jag och kollade upp på ridläraren för att se om hon var arg på mig.

Men hon såg inte arg, hon såg mest ledsen ut hon också.

-varför gråter du, ska du inte vara arg på mig? Frågade jag.

-jo, jag är lite arg på dig. Men... Lizzy var en speciell häst. Hon kunde göra något som ingen annan häst kunde. Sa ridläraren.

-vad kunde hon göra? Sa jag nyfiket men grät fortfarande.

-det får jag inte säga, det är bara vi ridlärare som får veta.

-men snälla, jag måste få veta.

-nej! Hör du inte vad jag säger?!? Sa ridläraren argt nu.

-okej, hejdå. Sa jag.

Då var den lektionen förstörd.

Jag började gå hem.

Men då kom det många tankar farande i mitt huvud.

Tänk om de blir arga på mig, tänk om de måste betala för hästen som sprang, skulle jag bara hitta på allt, tänk om de ringer till ridläraren och hon säger allt, tänk om de redan gjort det!

-NEJ! Sa jag bestämt.

-jag går inte hem! Sa jag.

Långt in i skogen, jag ville aldrig bli hittad och jag ville aldrig mera hitta hem!

Jag gick rakt in i skogen. När jag gått ett tag så kom jag fram till en kulle. Jag gick upp för den. -Den var en fin utsikt, sa jag för mig själv

Då såg jag något längre bort. Det var rök!!

Skogen brann!!!! Men tänk om det är något annat. Kanske någon som släcker en stor brasa.

Jag var så nyfiken så jag gick och kollade.