Eldhästen's kraft

Kapitel 4

Alice kom ut ur sitt hus och satte sig på en stubbe nära mig.

-är det säkert att du inte pratade med någon, frågade hon misstänksamt.

-ja, jag är säker! Sa jag.

-okej, du skulle ha sagt sanningen så skulle du få veta en hemlighet, sa Alice och gick in i huset igen.

Vad menade hon nu? Visste hon att jag ljög?

-bra att du inte sa sanningen, sa Lizzy.

-varför var det bra? Jag skulle ju då få veta en hemlighet, sa jag.

-ja, en jättestor hemlighet som egentligen bara jag skulle få veta. Sa Lizzy.

-men hur vet Alice hemligheten? Frågade jag.

-Alice tvingade mig att säga hemligheten. Annars skulle hon döda mig. Sa Lizzy.

-vad hämskt. Vi rymmer sa jag.

-okej, hoppa upp på mig så galopperar vi långt bort sen.

-ok, sa jag och hoppade upp på henne.

Hon började att galoppera med en gång.

Alice läste en bok så hon märkte inget, som tur var.

-så vad är din hemlighet? Frågade jag.

-får inte säga, sa Lizzy.

-men snälla, Alice har fått veta.

-okej då, men lova att hemligheten får ALDRIG spridas.

-okej, lovar! Sa jag.

-ok, bra. Hemligheten är att jag är ingen vanlig häst. Som du märkt, jag kan prata och en till sak. Som jag inte vill säga nu. Sa Lizzy.

-VA! Är du ingen vanlig häst?! Snälla säg vad du mera kan göra. Sa jag.

-nej, sa Lizzy.

-ok, sa jag.

-hur länge har vi galopperat? Sa jag.

-i 2 timmar, sa Lizzy och ökade farten.

-i 2 TIMMAR!! Hur kan du orka? Sa jag.

-för att jag sa nyss att jag inte var en vanlig häst och Alice är ingen vanlig människa. Jag får inte säga vad för människa hon är men det märker du nog snart. Sa Lizzy.

-okej, varför får jag inte veta nu? Frågade jag.

-om jag säger det nu så kommer du att bli jätterädd, sa Lizzy.

-okej, alla säger att jag är liten. Sa jag.

-förstår det, när jag var liten så mobbade alla mig för att jag inte var som de andra, sa Lizzy.

-okej, sa jag.

Plötsligt stannade Lizzy

-vad händer nu? Sa jag.

-var bara tyst, sa Lizzy bestämt!

-okej, sa jag tyst.

det såg ut som om Lizzy såg en människa framför henne, men det enda jag såg var en vanlig skog framför oss.

Såg ut som om hon kommunicerade med någon framför oss, plötsligt så galopperade hon fort som vinden.

-vad händer? Skrek jag.

-något farligt, sa Lizzy och galopperade fortare och fortare.

-vad för farligt, skrek jag?

-Sa förut att Alice inte var en vanlig människa, hon är ett spöke. Hon rör sig snabbt som vinden. Vi måste fly nu. Håll i manen nu och blunda, sa Lizzy.

-okej, sa jag och gjorde som hon sa.

Men det hände inget, jag öppnade ena ögonlocket och såg Lizzy flyga.

-DU KAN FLYGA, skrek jag.

Som om hon galopperade på luften.

-AAAJ!!! skrek jag till.

-vad hände? Sa Lizzy.

-fick något hårt på huvudet, sa jag.

-ok, det måste vara Alice som kastar saker för att få ner oss på marken. Var beredd att se Alice som spöke nu, för att nu ger jag dig lite kraft av mig för att du ska kunna se Alice och akta dig för henne.

-okej, coolt, sa jag.

Plötsligt så såg jag Alice stå där på marken och hon tog upp något ut sin jackficka, hon tog upp den långsamt. För att hon var tvungen att springa på marken efter oss för att inte tappa bort oss.

När hon hade fått upp saken så såg jag att hon höll i 4 knivar.

-AKTA DIG! Skrek jag till Lizzy som höll på att bli träffad.

Hon har missat alla 3 gånger, fast hon hade en kniv kvar.

Jag såg hur hon siktade den mot Lizzy's symbol som satt i halsen.

-AKTA DIG, skrek jag till Lizzy igen. Men det var försent.

Lizzy hade blivit träffad och vi föll ner till marken.

-Aaaaaaa!!! Skrek jag!

Både jag och Lizzy hade svimmat, eller bara jag...

MERA????