Kapitel 1

765 25 5
                                    

Jag vaknar av någonting blött i ansiktet, eller rättare bestämt en tunga. Min collie Zeus gnyr lite och puffar på mig. Jag kollar snabbt på klockan och inser att jag ändå snart måste upp, Zeus kollar på mig.
"Ja, jag vet, jag måste upp. Varför är du så glad för?"
Han skäller och jag hör pappa ropa från köket där nere
"Mindy är du vaken? Jag lagar amerikanska pannkakor till frukost ifall du vill ha"
Jag rufsar till hans bruna päls och ropar
"Jag kommer om en stund!"
Han har en riktigt fin päls, olika nyanser av brunt och vit på sina tassar och ben. Jag går upp mot garderoben och letar fram ett par tajta ljusblå jeans och ett vitt linne med spets. Det är vår och det är förvånansvärt varmt ute, men tyvärr inte så jag kan ha shorts på mig. Jag ställer mig vid spegeln och borstar igenom mitt långa blonda hår, de är väldigt platt naturligt så jag slipper platta de på morgonen.

Nere i köket har pappa lagt upp pannkakorna på bordet och jag tar fram frukost till Zeus och sätter mig sedan vid bordet.
"Godmorgon gumman, sovit gott?"
Frågar pappa glatt, usch hur kan han vara så glad på morgonen, klockan är ju bara 7!
"Jodå helt okej, för tidigt att gå upp bara"

Jag sätter mig och äter mina pannkakor i tystnad. Jag bor ensam med min pappa, vad jag fått höra så dog min mamma i barnsäng, alltså när jag föddes.

Jag slänger mig i bilen och kör till skolan, jag går sista året på gymnasiet, har läst natur, vet inte varför jag valde de egentligen men de fall sig naturligt. Jag går till skåpet och lämnar jackan och beger mig sedan till klassrummet, första lektionen, matte, usch. Inte för att det är svårt utan för att det är så segt, de känns alltid som att lektionen aldrig tar slut. Ja är ganska tidigt inne i klassrummet och sätter mig ganska långt bak.

En halvtimma in på lektionen rycks dörren upp och alla kollar upp. James kommer insnubblandes, han är typ klassens bad boy, han kommer och går som han vill mer eller mindre. Lärarna vågar inte säga till han längre, den senaste som gav honom kvarsittning slutade från skolan dagen efter. Han kollar in i klassrummet och ser den ända lediga platsen, brevid mig. Fan vilken otur jag har nu då!

Han sätter sig ner och kollar på mig sedan öppnar han munnen och säger
"Har du en penna jag kan låna eller?"
Jag tar fram en och räcker den till han utan ett ord.
"Tackar sötnos"
Jag fnyser åt hans kommentar. Han fortsätter att kolla på mig och till sist frågar jag

"Vad är de? Är det nått fel eller?"
Jag ser hans mungipor gå upp i ett leende, han tar en hårslinga av mitt hår och lindar runt sitt finger.
"Du är ganska söt när du är arg"
Va? Va sa han precis?! Jag känner hur mina kinder, nej rättare sagt hela mitt ansikte blir illrött. Han skrattar lågt och flinar mot mig.
"Blev du generad nu? De behöver du inte bli"
säger han och drar handen mot min kind. Jag sitter som förstelnad, bara glor på han som en idiot hypnotiserad. Jag vaknar till när läraren säger högt att lektionen är slut. Jag skyndar mig ut och bort till mitt skåp, jag vågar inte kolla bakåt ifall han skulle komma efter. Fan vad hände?! Han rörde min kind och jag blev helt tyst och vågade inte röra mig. Vad är de för fel på mig! "MINDY!"
Jag vänder mig snabbt om och där står Sanna, min bästa kompis.

"Hej jag såg dig inte förlåt" mumlar jag.
"Jag ropade på dig 3 gånger vad är det med dig? Vad har hänt? Du är röd i ansiktet? Har du gråtit?"
Hon fortsätter att rabbla upp frågor.
"Jag... nej jag mår bra. De var inget bry, dig inte om de"
hon suckar och rycker på axlarna,
"Ifall du säger de"

och så går vi mot nästa lektionen.

Vid lunch:
Jag och Sanna går in i bamba (matsalen) och går bort mot kön till maten.
"Ne men hejsan blondie"
Jag hör en röst bakom mig och vänder mig om. Där står James, knappt en halv meter ifrån mig och ler slugt mot mig. Jag känner hur jag långsamt blir röd igen.

"Stum igen baby?"
Jag inser att jag inte sagt hej och svarar tyst.

"Hej James"

Sanna vänder sig om och ser James framför mig.

"Vad gör du här James? Har inte du en lektion att skolka från eller nått?" Säger hon lite surt.
"Sanna, Sanna, Sanna, jag tänkte att vi kunde ha lunch ihop"
"men då tänkte du fel, kom nu Mindy vi går"

Sanna tar tag i min arm och börjar gå. Vi hämtar vår mat och sätter oss vid ett bord.

"Vill du berätta för mig nu vad som hände?" Säger Sanna snabbt när vi satt oss.
"Asså egentligen hände inget..." Börjar jag.
"men?" Sanna kollar misstänksamt mot mig.

"Vi satt bara bredvid varandra under matten"
Jag känner ett par stora händer på mina axlar och kollar upp, där står James, igen. Han är lång och väldigt vältränad, man kan se musklerna genom kläderna, han har kort svart rufsigt hår och det där mystiska leendet. Som om han vet något som han inte vill berätta.
"Jag tänkte att vi kunde sitta med er" säger han och slår sig ner på bänken bredvid mig, väldigt nära.
"Vi?" Frågar jag.
"Ja, jag och grabbarna"
Det kommer ett gäng till och slår sig ner runtom oss och James flinar mot mig glatt.

"Så vad har ni två för er ikväll? De är ju fredag och allt!" Frågar han och kollar på mig.
"Vi hade tänkt ha en film kväll"

Han kollar på mig som om jag skämtar men jag är fullt allvarligt.

"Okej ge mig ditt nummer och så skickar ja beskrivningen hem till mig, vi ska ha fest. Det är inte så många som kommer, men det kommer bli kul de lovar jag"
Sanna hoppar till och hela hon lyser upp.

"Vi kommer!" Tjuter hon överlyckligt.

Efter skolan åker Sanna med mig hem för att förfesta lite och göra oss i ordning. Zeus går efter mig som en svans igenom huset och till sist börjar jag bli irriterad. Då går han o lägger sig på min säng, vilket är ovanligt då han aldrig brukar lyssna.

"Vad tror du om den här?"

Sanna håller upp en svart vit ganska tajt klänning med ett sick-sack mönster på.
"Den är fin" säger jag lite trött.
"Ta på dig den då!" Tjuter hon.
Det var längesen vi var på fest och man kunde inte vara mer taggad än vad hon är. Jag tar på mig klänningen och kollar i spegeln. Jag gillade klänningen, den var fin och den framhävde mina former. Jag var ganska smal och hade inte de största brösten och min rumpa var ganska liten och normal den med.

"Wow! Den måste du ha på dig!" Skriker Sanna när hon får syn på mig.
Jag ler mor henne och säger
"den blir bra, nu till din tur!"

Jag tar fram en kort svart tajt kjol och ett vitt spets linne, det är väldigt snyggt ihop. Sanna har brunt långt hår, ungefär lika långt hår som mitt men naturligt lockigt och hennes kropps form är ungefär samma som min. Vi är lika förutom att jag är blond och hon brunett. Vi fixar lite sminkning, väldigt enkelt men med en cat-eye eliner, sedan går vi bort mot James hus. Det ligger inte så långt härifrån, kanske 10 minuters promenad. Nu står vi utanför dörren och ska precis knacka på när den flyger upp framför oss.

Artemis dotterWhere stories live. Discover now