Artemis dotter

Kapitel 12

Så där ligger jag på golvet i en halvt trasig klänning, täckt i lera, blod och svett. Inte nog med det så har jag en svettig och blodig James över mig. Han böjer sig ner över mig och våra läppar möts. Det är en mjuk kyss, en försiktig. Innan har det varit hungriga och giriga kyssar, men nu är det mjuka fina kyssar. Jag gillar det. Han lägger ena handen på min kind och smeker den lite med sin tumme. Jag lyfter upp mina armar så att jag lägger de runt hans hals så han kommer närmare. Efter en stunds kyssar inser jag vad vi håller på med och flyttar ansiktet åt sidan.
"Jag förstår"
Säger han, ler mot mig, pussar mig på pannan och reser sig upp. Jag ler tacksamt mot han. James räcker mig en hand och hjälper mig upp. Sedan lämnar han stugan utan ett ord.

Jag går ut ur duschrummet, fräsch och i rena kläder. Jag flätar snabbt håret i en fläta och börjar kolla runt i byn efter kvällen. De ligger trasiga stolar bord och andra saker överallt. Jag går ut på fältet där striden ägde runt. Jag hade rätt när de gällde blodet. Hela den leriga gräsmattan har stora fläckar med blod. Lite längre bort ser jag hur folk släpar döda minotaurer till en hög. Alla går omkring och städar upp så jag börjar hjälpa till.

Efter att jag städat klart vid fältet gick jag till en lite större stuga mitt i byn där det skadade fanns. Jag ser hur Dina sitter på en sjukhus säng och går raka vägen fram till henne.
"Är du skadad?"
Jag kollar oroligt på henne.
"Haha, se inte ut som en ledsen hundvalp, jag mår fint"
"Men vad gör du här då"
Hon höll upp överarmen mot mig och där satt det ett stort bandage som var täckt i blod.
"Jag fick en liten skråma igår i fajten bara"
Hon ler glatt.
"Den ser inte så liten ut"
"Oroa dig inte jag är snart ute och slåss igen. Däremot såg du hur många jag slog ut igår!"
Hon ser stolt ut och en kille som verkar vara läkaren där svarar henne.
"De skulle inte skada att vara lite försiktig miss modig"
Han blänger lite mot henne.
"Vad skulle du göra då om du inte har någon att ta hand om?"
Hon blänger tillbaka och jag skrattar lite åt de.

Jag satt med Dina i sjukstugan fram till lunch och efter den kommer Zeke fram till mig.
"Du ser ut att må bra"
Han ler mot mig.
"Jajemen, mår fin fint. Pilbågs träningen kom till användning igår"
"Jag trodde nästan de och jag hade inte tänkt mig någon träning idag med tanke på att det blev lite riktig träning igår. Däremot tror jag att det är dags att du får din alldeles egna utrustning nu"
Jag skiner upp, en pilbåge som är gjord för mig.

Han tar med mig till ett bygge som ligger precis bredvid berget. När vi närmar oss hör vi stål som klingar högt inifrån. Väl inne är det väldigt varmt, brasor brinner och det ligger stål, metall och plåt överallt. Mitt i allting står det en lite äldre kille, jag skulle chansa på 25, han har ett par shorts på sig och är utan tröja. Han är lång, har stora muskler och i princip hela han är täckt i svart sot. I ena handen håller han en slägga och i den andra en bit metall.
"Helia, jag vill presentera Mindy"
Helia som killen heter, nickar mot mig och jag ler, försöker att undervika att kolla på hans överdel som är så lockande.
"Hon ska få sitt vapen så att säga. Jag lämnar henne i dina händer"
Zeke går ut ur huset och där står jag ensam.
"Så i mina händer asså"
Han flinar mot mig och lägger ner de han håller i händerna.
"Jag vill ha en pilbåge"
Han torkar av sina händer på en vit handduk som blir svart efteråt.
"En pilbåge säger du, hur kommer det sig?"
"Det är enkelt att skjuta och det är väl det som passar mig bäst"
Han nickar bara tyst mot mig och går längre in i huset så jag följer efter.

"Så vem är du?"
Jag kollar frågande på Helia.
"Vem är du dotter till?"
Jaha han menar så.
"Artemis"
"Därutav pilbågs-mästare"
Han flinar stort och visar in mig i ett rum. Det här rummet var helt olikt resten utav huset, faktiskt så var de olikt hela byn. Det var ett rum som var byggt för att vara moderna med datorer och tekniska prylar. Jag hade aldrig varit intresserad i allt det där. Förutom min mobil som nu inte fungerar här. Helia stänger dörren bakom oss och leder mig fram till mitten av rummet. Själv sätter han sig på en pall bakom ett bord med datorer och andra prylar.
"Efter som jag fick reda på vem du var är det inte mer än rätt att du ska veta vem jag är. Jag är då Helia, son av Hefaistos. Han nämns inte så mycket i mytologin, men han är den som skapar de mesta föremålen och vapnen till gudarna. Du har hört talas om Zeus blixtar, Hermes bevingade sandaler och strids utrustning till Athena"
Jag nickar.
"De är alla saker som min far tillverkade. Men nu ska vi se vad du ska ha"
Han börjar knappa med saker på datorn och ner från taket kommer det en metall cirkel. Så jag hamnar i mitten av den. Den glöder lite i rött och den snurrar sakta runt mig.

"Nu ska vi låta den här gå några minuter så du kan ju ta o börjar strippa"
Han flinar stort.
"VA?!"
Jag kollar på honom med stora ögon. Dörren öppnas och jag vänder min blick dit.
"Det gör du inte alls, lyssna inte på honom"
Det är James och han börjar skälla lite på Helia.
"Tjenare James, men du kom igen. Hon är en babe, det skulle kunna bli intressant"
James suckar och skakar på huvudet.

Efter ungefär 10 minuter åker ringen upp i taket igen. Jag går fram till James och Helia som båda står och kollar på skärmen på datorn.
"Mår du bättre nu än i morse?"
James kollar på mig.
"Ja, fick duschat och så. Så nu känner ja mig lite bättre"
Helia kollar på oss.
"Förresten, James, var det du som bäddade ner mig?"
Jag ser hur Helia ögon bli större, tror han tappade hakan och jag fnittrar lite åt det.
"Ja, men jag gjorde inget jag lovar. Bara på morgonen"
Svarar han och flinar.
"Så...så ni?"
Helia stammar lite.
"Japp, vi är ett par så håll dina händer borta"
James svarar och drar mig mot honom med en arm om min midja. Jag känner hur rodnanden sprider sig.
"James vi har gått igenom detta innan..."
Säger jag tyst och James viskar i mitt öra.
"Var tyst och spela med om du inte vill ha han som stöter på dig"
Jag ler nervöst.
"Sorry bror, jag håller mig borta"

Efter mycket om och men tar Helia upp en bild på en pilbåge på en stor tv-skärm i rummet. Den är enkelt smiden i silver, med lite guld detaljer på. Helt fantastisk.
"Vad tror du?"
Helia kollar på mig.
"Absolut den blir helt perfekt!"
Jag ler stort.
"Jag har några andra beställningar som jag ska få klart innan men jag tror att den kommer vara klar om 3 dagar. Kan du hålla dig till de?"
Han flinar mot mig och jag känner mig som ett barn på julafton. Tänk att en pilbåge skulle få mig så glad.

Vi gör klart alla detaljer ihop med Helia. Sedan lämnar jag och James honom ifred.

Hej, jag har skrivit ganska ofta nu och lagt ut kapitel i alla fall var fjärde dag. Men nu börjat julen närma sig vilket betyder mycket extra jobb för mig. Jag ska fortfarande försöka lägga ut, men det blir nog inte lika ofta. Hoppas ni förstår de. Tack så jätte mycket för att ni läser och gillar. Gör mig så otroligt glad❤️