Artemis dotter

Kapitel 20

Äntligen når vi botten på trappan. Det är alldeles kolsvart.
"James ser du någonting?"
"Inte mycket, de ser ganska tomt ut"
Jag försöker att se någonting och rummet ser runt ut men det är svårt att säga.
"Välkomna"
Jag stelnar till av rösten och vänder mig sakta om. Mitt i rummet står det...en man? Han är väldigt smal, har stora beniga vingar, ungefär som fladdermusvingar. Han har stora tjocka horn som en bagge och runt fötterna slingrar de mörkröd ånga, dessutom är han helt o hållet täckt i en röd färg, samma som blod.
"Jag måste säga att jag är imponerad, ni två är de första människorna som vågat sig hit"
De betyder att han inte vet att Lucia, Dina, Alex och Trevor är här. Jag andas ut lite av lättnad.
"Så vad kan jag hjälpa er med?"
Mannen låter till orden ganska snäll men jag vet bättre än att lite på någon här. Dessutom får hans röst min hud att resa på sig. Brrr.
"Vi letar efter en st....."
"Vi letar efter en staty"
James avbryter mig, en staty? Jag bestämmer mig för att spela med.
"Ja, en staty av Hades och vi hörde att de kanske skulle finnas här"
"Varför vill ni ha en staty av Hades? Den mesen har gett upp hoppet om ondska i världen"
Jag ser hur James håller igen för att inte säga någonting dumt framför mannen.
"Och vem är du då?"
Han skrattar dovt och ler lurigt.
"Jag är Devon, eller som ni människor kanske ser mig, en typ av djävul. Jag lever på smärtan och olyckan i världen"
"Åh, du har inte en staty utav dig istället då som vi kan få?"
Jag försöker låta så intresserad som möjligt och han ser ut att bli lite gladare.
"Jo det ska jag nog lösa, följ med mig"
Han börjar gå upp för spiraltrappan vi kom ifrån och både jag och James går efter honom. Den röda ångan rör sig under honom som tentakler.

Vi kommer upp från trappan och är vi tillbaka i den gigantiska runda grottan med alla trappor och gångar. Jag kikar försiktigt bort mot där vi lämnade Lucia, Alex, Dina och Trevor men jag ser ingen. Tur att de är säkrare än oss.
"Jo, Herr Devon, du har möjligtvis inga stavar eller liknande här?"
Devon vänder sig mot James och kollar på honom.
"Ett litet intresse jag har"
James ler mot honom samtidigt som Devon leder oss upp för en trappa som går nästan hela vägen upp till taket.
"Varför stavar?"
"Jo som du säker vet är det många gudar som har en stav och jag tänkte om du kanske hade en?"
Devon blir tyst en stund. Han rör på handen i luften.
"Poff"
Det blir ett stort avlångt rökmoln och när det lagt sig håller han i en stav. En lång stav med en spetsig topp och det ser nästa ut som ormar som slingrat sig runt hela staven.
"Ooh"
James kollar på den med stora ögon. Jag hade ingen aning om att han var intresserad av stavar.
"Får jag röra den?"
Frågar James och Devon gör så att staven försvinner på samma sätt som den kom.
"Nej"

Vi fortsätter att gå på trappan tills vi kommer upp till en ingång i väggen. Jag kollar ner och inser att vi är högst upp i hela trappan och mitt emot oss, på andra sidan grottan, är den gången vi kom in ifrån. Vi går in i den gången vi är vid och i den här grottan är det bara några få facklor på väggarna som lyser upp. Vi går i en gång och sen stannar Devon till vid ett valv. Han leder oss med sin hand och säger.
"Stig på"
Både jag och James går förbi honom.
"Så du har statyer här?"
"BANG!"
Jag hoppar till och vänder mig om. Mellan oss och Devon har ett tjockt galler fällts ner. Vi är fast, de var en fälla.
"Känn er som hemma. Men det lär inte vara så länge, var tror du var det inte längesen vår kära hydra fick mat?"
Devon vänder sig mot vakten och frågar, sedan kollar han på oss igen, skrockar och lämnar oss själva i cellen.
"De här kunde ju gått bättre"
Mumlar jag tyst och sparkar till en sten på marken.
"Så illa gick det faktiskt inte"
Jag kollar på honom, är han dum i huvudet?
"Nu vet vi att staven inte finns här i alla fall"
Han ler lite mot mig och jag känner mig som om luften gått ur mig.
"Om den inte finns här vad finns den då?"
"Vi visste redan från början att den skulle vara svår att hitta. Den har varit borta i årtusenden"
Jag suckar.
"Så vad gör vi nu?"
"Tja steg ett är väl att ta oss ut härifrån och om vi inte hittar de andra så tar vi oss ut härifrån och bort till lägret"
"James jag tror du har glömt någonting"
"Huh?"
"Vi sitter för fan i en cell, ett fängelse!"

Efter några timmar sitter vi fortfarande kvar i cellen. Eller jag tror att det har gått några timmar, jag har ingen klocka på mig.
"Duns!"
Jag reser mig snabbt upp för att kolla ut genom gallret för att se vad som hände. James har gjort samma sak men eftersom det är mörkt ser jag ingenting.
"Mindy? James?"
"Trevor här borta"
James svarar honom och fram ur mörkret dyker Trevor, Alex, Lucia och Dina upp.
"Hur mår ni?"
Frågar Dina.
"Det är bra, lite instängt bara"
Alex flinar.
"Ni var inte vidare bra på det här"
"Tyst med dig"
James är på hugget och jag börjar fnissa. Han lägger handen för min mun.
"Tyst med dig vi vill väl inte att de ska bli upptäckta, dummer"
Jag tystnar och James släpper mig.
"Kan ni hjälpa oss ut?"
Alex går fram till låset och försöker.
"Så vad händer med er om han inte lyckas...?"
Lucia ser orolig ut.
"Jag tror han sa någonting om en Hydra"
Lucia fryser till av James ord.
"Bara lite mer tid så tror jag att jag har det"
"Klipp klapp klipp klapp"
"Shit! någon kommer skynda er och göm er!"
"Hydrans huvud.....hugg i....."
Lucia blir avbruten medans vi ser hur de springer ifrån och gömmer sig.

Galleret åker upp och framför oss står 2 minotaurer med spjut.
"Humffh"
De grymtar lite åt oss och viftar med spjuten. Vi lämnar cellen och går tillbaka längs gången, precis innan utgången svänger vi in i en liten korridor i berget. Den är inte vidare upplyst, luften är fuktig och jag tror att det är lite blött på marken. James tar min hand och jag känner hur hela grottan lutar lite nedåt. Efter att vi har gått en stund stannar vi framför en port.

Tack för alla fina kommentarer och gilla stjärnor <3