Artemis dotter

Kapitel 5

Vindrutan på bilen glider ner och där sitter James och flinar mot mig. Han håller upp en burk med gräddfil och skakar lite i luften med den. Som man gör för ett djur eller barn med en leksak. Jag suckar tyst och går fram för att ta den ifrån han.
"Ne ne ne...." Han flinar mot mig riktigt jävla stort nu.
"Du får den bara om du hoppar in i bilen, jag kör dig hem"
Jag vet att jag borde inte. Men han är ju egentligen ingen främling, men och andra sidan är det något skumt med han. Hans uppförande på festen, humörsvängningen, den mystiska mannen hemma hos honom, hur han behandlade mig hemma dagen efter och sist men inte minst gravstenen med hans namn på. Jag suckar på nytt.
"Fine"
James ler triumferande och stannar bilen så jag kan gå runt och hoppa in på förar platsen. Jag sätter mig och lägger kassen på golvet vid mina fötter. Bilen startar med ett dovt mullrande. Jag antar att det är såhär sportbilar låter. Efter lite mindre än 5 minuter kör han upp på uppfarten utanför mitt hus. Jag tar gräddfilen ifrån han och lägger den tillsammans med resten utav grejerna.
"Tack för skjutsen, och gräddfilen"

"Så lite så, tänker du inte bjuda in mig?" Han flinar på nytt, det är allt han gör. Ett jävligt sexigt flin som skulle få vilken tjej som helst på fall och tyvärr börjar jag bli en utav de.

Jag låser upp dörren och öppnar den så att James kan kliva på. Jag stänger dörren bakom oss och börjar knyta upp mina skor.
"Jag minns sist jag var här. Jag vill minnas att du hade väldigt snygga ben den gången"
James kollar mina ben, jag tar kassen och går snabbt in i köket för att dölja rodnaden som snabbt sprider sig.

Jag slänger en blick på klockan, den är inte ens 2 än och jag funderar lite.
"Vad tänker du på babygirl?"
James har kommit in i köket efter att ha tagit av sig skorna, och sätter sig på en utav barstolarna i köket.
"Tja, klockan är bara kvart över 1 och jag har ingen lunch planerad. Hade du nått förslag förresten om vad vi ska hitta på om du nu ska vara här?" Jag möter hans blick och ser ett stort flin som sprider sig på hans läppar.
"Lämna allt till mig, nu åker vi" Säger han.
Åker?
"Vi äter på donken idag" Svarar han.
Precis som om han läst mina tankar. Jag får en rysning längs ryggraden. Fast jag kan också ha sätt ut som ett frågetecken. Jag går bort till mitt rum för att hämta mitt läppsyl som jag alltid brukar ha i fickan, sedan går jag till dörren och tar på mig igen. James har redan gått ut och satt sig i bilen så jag skyndar mig att låsa huset och sedan kliva in i bilen. Han startar bilen med en gång och den mullrar på nytt. Efter att vi kommit ut på vägen stannar han längs vägkanten och tar upp sin mobil.
"Vad är det?" Jag kollar frågande mot han.
"Fan! Vi kommer få göra ett litet stop på vägen" Han släpper inte blicken från mobilen och skriver någonting snabbt.
"Jävlar..." Svär han på nytt.
Att följa med han var kanske inte så bra i alla fall. Han lägger undan mobilen och startar bilen på nytt. Jag iakttar när han kör. Jag borde nog inte tycka såhär men gud vilka snygga armar han har, muskulösa, vältränade armar. Han har på sig en svart tajt T-shirt och jag tror att det är en tatuering som sticker fram lite under T-shirten på överarmen.

Efter en stund kommer vi ner till hamnen på en stor parkering? Jag vet inte riktigt vad det är men det är ett stort område som är betong lagt. Havet är precis bredvid oss och det finns några lyftkranar bredvid. Antagligen för någonting med båtarna här. Det finns också några plåtbaracker. James stänger av bilen och säger.
"Stanna här, jag kommer strax tillbaka"
Jag nickar tyst och James hoppar ut ur bilen och stänger dörren så jag nu är ensam i bilen. Jag börjar pilla lite på radion för att få fram lite bra musik men när jag känner hur mobilen vibrerar så slutar jag. Det är Sanna, jag svarar.
"Hej Sanna!"
"Tjenare Mindy, vad görs?"
"Du kommer antingen inte att tro mig eller så kommer du döda mig efteråt" Sanna skrattar i telefonen.
"Hur illa kan det vara?"
"Jag sitter i James bil och väntar på James nere i hamnen i nått läbbigt stort område som jag tror är för lastfartyg och båtar"
Sanna var helt tyst, stum antar jag.
"Är du seriös?"
"Tyvärr ja. Han mötte mig i affären förut idag och sen mer eller mindre tvingade han sig hem till mig och sen sa han att han skulle bjuda på donken"
"Jaha....Mindy jag tyckte att vi hade kommit överens om att hålla oss borta från James"
"Ja jag vet förlåt. Det bara hände och du har inte hört det värsta än"
"Du menar att det finns mer?"
"Jag tror jag börjar gilla honom" Direkt när jag sa det högt insåg jag att det var sant. Jag började tycka om honom även om det var mot alla odds. Att hålla sig ifrån någon är lättare sagt än gjort.
"Oj oj oj Mindy. Love is in The air" Hon var tillbaka i sitt retsamma humör.
"Ha ha ha jätte kul" Svarade jag sarkastiskt.
"Men jag ska låta dig ha din dejt ifred babe, ha så kul"
"Inte en dejt Sanna!"
"Puss puss"
"Puss puss"
Klick

James hade fortfarande inte kommit tillbaka och jag kollade mig omkring. En bit bort ser jag James stå och prata med någon. Jag kan inte se vem det är eller speciellt mycket alls. Det är en kille i alla fall, en vuxen tror jag. Det är svårt att se då han står med ryggen mot mig, men han har en keps på sig, brunt hår som är lite längre då de sticker ut under kepsen. Sedan är han väldigt välbyggd han med och lika lång som James. James får någonting av honom och sedan går han hitåt. Jag tar snabbt upp mobilen och klickar in på Facebook. Jag vill inte att han ska tro att jag spionera, vilket kanske var just det jag gjorde, men ändå. James hoppar in i bilen och utan att säga någonting alls startar han den och vi åker iväg.