Skyscraper Imagines

Är jag ful? A.P

Du har under ett års tid varit Scraper och är på dom flesta spelningarna. Din favorit i bandet är Andreas och du bara älskar honom. Din högsta önskan är att det ska bli du och han men det kommer ju aldrig hända.

På spelning:
OMG där är han ju. Den absolut finaste killen på jorden, han du älskar mest av allt. Helt plötsligt under "En gång till" kommer Andreas fram till dig för att stanna, han tar tag i din hand och smeker den lätt, kollar in i dina ögon med sina kristall blå ögon som vem som helst dör för. Han släpper inte din hand på flera sekunder och hans ögon var lika fast i dina som från första ögonkontakten.

På signeringen:
Du hamnade ganska långt bak i signeringskön eftersom du stod längst fram vid kravallen. Det var nu din tur att hälsa på killarna, när du kommer fram till Anton så busvisslar han och kollar bort mot Andreas som sitter längst bort. Du tar bild med Anton och går sedan vidare mot Isak och Vilhelm som sitter och fnissar och kollar även dom bort mot Andreas. Nu är det din tur att möta killen i ditt liv. När du kommer fram så är det ända du får ur dig ett vanligt tråkigt enkelt "Hej". Anton, Isak och Ville börjar alla tre fnissa och busvissla, du får upp ögonkontakten med Andreas och du ser hur han blir generad.
D/n: Vad är det som är felet? Är jag ful?
Andreas: Nej men...
D/n: Men vadå?
Andreas: Det är en sak som är fel bara.
D/n: Vadå, vad är fel?
Andreas: Ditt efternamn.
Anton, Isak och Ville: Uhhh Adde haffar!
Andreas: Tyst nu killar!
D/n: Mitt efternamn?
Andreas: Ja, du borde heta Palm!
I samma sekund kraschar Andreas läppar in i dina inför alla avundsjuka Scrapers, tiden bara stannar och du svävar på små rosa moln.

Du är nu på väg hem från spelningen och signeringen du aldrig kommer glömma. Du tar upp bilden som killarna signerade och längst ner i hörnet står ett nummer, Andreas nummer.