My Trouble Life (Svenska)

1. Skola del 1

"VAKNA Sam!!!!!" Jag vaknar upp i panik, någon skrek i mitt öra. Jag tittar upp och ser Ebba, hon är min bästis för alltid. Mina föräldrar är ju aldrig hemma så då har jag henne. Hon är den som alltid har hjälpt mig i saker och ting. Du älskar henne bara för att hon alltid har med sig ditt rosa tuggummi. Inte sant!

Jag reser mig ur sängen. Samtidigt som Ebba backar bakåt så att jag kan resa mig upp. När jag väll kommer upp på fötter gör jag mig iordning. Sminkar mig. Tar på mig, blåa skinny jeans, en lös turkos blå tröja som inte sitter så tajt, svarta strumpor.

-

Vi kommer sen ner i köket påväg mot hallen. Där möter vi också på mamma och pappa som är i full fart, som vanligt. Mamma stannar framför mig.

"Vi kommer åka iväg i 2 år gumman." Vafan TVÅ ÅR?! Alltså dom brukar lämna mig ensam, men aldrig i TVÅ JÄVLA ÅR! Det är ju för fan överdrivet!

"NI KAN JU INTE BARA LÄMNA MIG I 2 ÅR!!!" Skrek Jag nu mot min mamma, jag va då inte glad. Hon tittar besviket på mig.

"Gumman förlåt, men vi måste." Med det så går hon med pappa. Dom går ut genom dörren och tittar en sista gång bak på mig snabbt, innan dom går. Aja.

Jag vänder mig om. Kommer då på att Ebba är här, eftersom att hon står bakom mig med stora ögon som att hon har sett ett spöke. Kanske hon har. Hehehehehe.

"Ska vi åka?" Hon nickar mot mig och vi går ner mot hennes bil som står parkerad slarvigt nedanför. Hon är då inte bästa föraren, om en annan person skulle åka med henne skulle dom säkert tro att dom skulle dö, men jag har vant mig.

-

Vi kommer fram till skolan, hoppar ur bilen. Då kommer jag på mitt rosa tuggummi, hade nästan glömt bort det för att jag va så arg på mamma imorse. Jag tittar på Ebba, hon ser det och jag tror hon kan läsa mina tankar för att hon börjar springa.

Jag springer efter henne i fullfart. Men det tar stopp efter ett tag. Jag ser hur Ebba kommer skrattandes tillbaks. Jag ser en hand sträcka sig ner mot mig, jag tar tag i den och hamnar på fötter igen. Jag tittar på figuren framför mig.

Framför mig står en riktigt snygg kille. Nu tror väll ni att jag ska bli som en tjej som börjar fnissa och rodna, nej jag tänker retas med han. ;).

"Vem är då sötisen här då?" Jag bitter mig i läppen löst. Han verkar gilla det för han kollar på mina läppar och slickar sig om sina, funkar alltid.

"Vem är du själv?" Han ser på mig med så mycket lust i ögonen, han kollar från top till tå på mig, han döljer inte ens det.

"Det är hemligt, men jag fråga dig först så svara nu." Jag gör 'puppy eyes' mot han. Han tittar på mig med ett flin, hehehehe.

"Vad får jag tillbaks?" Han flinar bussigt mot mig. Men innan jag hinner svara så är det en röst som harklar sig och börjar prata.

"Jag är fortfarande här." Gissa vem, nehe, Ebba. Jag ser på Ebba att lektionen börjar snart. Synd.

"Sötis, jag måste gå, sakna mig inte för mycket bara." Säger jag och ger han en slängkyss en sista gång innan jag börjar gå med Ebba mot skolan. Bakom mig kan jag höra han skrika "jag fick aldrig ditt namn" men Jag bryr mig inte, det får bli en annan gång. Hehehe.

--
(Kommer ni ihåg? två -- när jag pratar, en - när jag hoppar i berättelsen.)

Okej så det här var första kapitlet.

Väldigt kort, jag själv tyckte de blev ganska bra.

Jag har inga läsare nu, men älskar dom som läser. om det blir någon som läser.

//Melina

:) :)