My Trouble Life (Svenska)

Kapitel 10.

Onsdag morgonen vaknar man då upp som vanligt, men försent. Ja, ni hörde rätt, försenad. Man fick rusa upp ur sängen och bokstavligen kasta på sig kläderna, kleta på mascara och lip gloss. Sen for man av till skolan.

När man kommer fram till skolan, så stirrar alla. Jag tittar bara konstigt på alla och fortsätter in i korridoren till mitt skåp.

När jag kommer till mitt skåp så står killarna lite längre bort och skrattar högt, när en av dom ser mig så vänder alla sig om. Dom börjar ju då såklart gå mot mig.

"Tjena tjejen, grym du va igår." Säger en okänd kille, med svart hår och gröna ögon som gräset. Och när han sa det sådär, han fick det att låta som att vi gjorde något. Ni vet vad....

"Känner jag dig?" Frågar jag han med lite attityd. Han bara flinar mot mig, samma med hans kompisar. Jag stirrar bara tillbaks.

"Nej, men du kommer." Va? Va menar han med det? Jag bryr mig inte att svara och bara tar mina saker och går. (Stänger ju och låser skåpet såklart.) bakom mig på vägen hör jag busvisslingar, från dom.

Jag ignorerar allt tills jag kommer fram till lektionen, dörren. Jag ställer mig bakom och väntar på att lektionen ska starta. Mitt uppe i allt så ser jag William komma mot mig med sitt gäng.

Dom kommer fram till mig och flinar. Mer hinner dom inte för att lektionen börjar.

-

Eftersom lektionen så går jag genom korridoren, till mitt skåp. När jag kommer fram till mitt skåp så ser jag killarna från tidigare så där. En av killarna i hans lilla kompis gäng såg mig och sa det till dom andra som genast kollade mot mig, men dom kollade lite rädda ut.

Jag kollar konstigt på dom, dom gav blickar mot mitt hål också. Inte snälla blickar då. Jag tittar runt om mig om det är något där som dom blickar mot. När jag vänder mig om så ser jag William med hans kompis gäng komma bakom.

Jag stannar mitt i allt när jag kommer fram till skåpet och tittar på bådas gäng och dom. Dom stod och verkligen stirrade på varandra. Jag låtsas hostar, det verkar funka för att jag fick deras uppmärksamhet.

"Känner ni varandra?" Frågar jag dom alla. Jag fick inge svar av den andra killens gäng, inte heller av William. Men Liam kommer iallafall fram till mig och viskar i mitt öra. "Deras gäng hatar varandra." Säger han i mitt öra så lågt som möjligt.

Jaha så det är därför, herregud, pojkar. Jag fortsätter med det som jag skulle göra, tar ut och lägger in mina böcker i skåpet. (Stänger det ju såklart, som alltid.) Sen så går jag bara därifrån till nästa lektion.

Halvvägs i korridoren så verkade dom märka att jag hade gått iväg, för i korridoren hör jag mitt namn bli skrikandes av jobbiga killar, samtidigt som jag hör skor som kommer snabbt mot mig.

"Vill du äta lunch med oss?" Frågar Cameron mig som hann först fram till mig. "Ätt med oss istället." Säger den där okända killen. Vafan vill dom mig? Varför är jag så speciell?!

"1. Jag känner inte dig. 2. Vi får se." Säger jag högt och tydligt till båda dom. Dom verkade fatta eftersom att alla nickade. Herregud pojkar.

--

Vad tycker ni?

Okej jag vet, jag är så himla sämst på att uppdatera. Men utan idéer kan man väll inte uppdatera? Jag måste också kontrollera skolan och de, skolan och jag är inte bästisar om man säger så. Sen så ska jag flytta.

//melina

:) :)