#KärlekÖverInternet

1. Mobbning

Jag står länge utanför skolan. Med ryggen lutad mot väggen och de iskalla händerna nedkörda i jackfickan försöker jag att samla mod till att gå in genom dörrarna som leder in till den stora tegelbyggnaden, även känd som skolan. Elever strömmar förbi mig. Skratt och prat fyller luften men inte ett enda ord är riktat åt mitt håll.

"Godmorgon"

Jag uppfattar plötsligt en vänlig hälsning och hajar till. När jag märker hur ett leende faktiskt är riktad åt mitt håll så möter jag din blåa blick och ler försiktigt.

"G-godmorgon"

Får jag fram med en darrig röst och du ler återigen innan du rör dig in mot skolan. Jag står kvar en stund och kan inte låta bli att le. Det faktum att en trea faktiskt hälsade på mig, att du faktiskt hälsade på mig, att någon faktiskt hälsade på mig gör mig glad. Med en snabb blick på klockan så suckar jag djupt och inser att det är dags att påbörja ännu en dag i helvetet.

Med huvudet sänkt och blicken fäst i det smutsiga golvet försöker jag att ta mig fram genom den fyllda korridoren utan att göra mycket till väsen av mig. Glåpord och skratt fyller luften när jag snabbt och ljudlöst sveper förbi och jag biter mig bestämt i läppen. Att blotta mina tårar kommer bara att medföra så mycket mer smärta och förnedring.

Jag kan inte avgöra vad som är värst. Det fysiska våldet eller den psykiska utfrysningen. Det enda jag vet är att jag vill bort härifrån, jag är trött på det här.

"Omar?!"

Mitt namn yttras med en hånfull stämma och min takt ökar samtidigt som jag desperat försöker att be till alla världens gudar eller någon övre makt som på något vis skulle kunna hjälpa mig.

"Bögen, kan du stanna eller?!"

Den hånfulla rösten yttras på nytt. Denne gång med en uns irritation i rösten och jag sväljer nervöst. Jag vet vad som händer härnäst. Och mycket riktigt, som att de följer någon sorts ritual så blir jag snart upptryckt mot väggen med deras äckliga händer i ett stryptag om min nacke. Varje dag, samma eviga behandling.

"Att du ens vågar visa dig här"

Fräser den ena fram och jag kippar efter luft och känner hur pulsen ringer i öronen.

"Det är smutsigt ju, du är smutsig"

Fortsätter en annan och jag kniper ihop ögonen hårt. Både för att stoppa tårflödet från att leta sig ut ur min ögonvrå men också för att försöka tänka mig bort. Försöka inbilla mig om att detta inte är min verklighet, min vardag.

"Jävla bög"

Instämmer den sista med en hård röst och jag kvider till.

"Jävla hetero"

Kommentaren yttras av en okänd röst och min nyfikenhet övervinner rädslan när jag försiktigt kisar med ena ögat. Min blick fångar upp ett par blå ögon och jag känner med ens hur stryptaget om min hals lättar en aning. Det är du. Som sa godmorgon. Som såg mig.

Det är du som nu sliter tag i min mobbades arm så att han slungas en bit bakåt så att hans stryptag om mig försvinner och jag äntligen får ner frisk luft i lungorna.

"Ge fan i honom jävla idioter"

Fräser du fram och för en sekund tror jag att de ska ge blanka fan i din varning men efter en stund lunkar de motvilligt iväg och eleverna som nyfiket har samlats runt omkring oss skingras.

Du vänder dig mot mig och din blick möter min innan du överrumplar mig helt och drar in mig i en varm kram.

"Sorry, tänkte bara att alla behöver en kram ibland. Jag heter Oscar, fast du kan säga Ogge"

Säger du vänligt när du släpper taget om vår korta kram och jag slår generat ner blicken i marken innan jag stammar fram mitt namn som svar.

"Dem är helt dumma i huvudet, bry dig inte om dem Omar. Det är dem som är äckliga, inte du"

Säger du bestämt och jag hummar svagt. Jag vågar inte riktigt svara för efter år av samma sorts ord och förolämpningar så vet jag inte ens vad som är sant och vad som är falskt längre.

"Omar tycker du att jag är äcklig?"

Frågar du plötsligt när jag inte svarar och jag ger dig en förvirrad blick innan jag hastigt skakar på huvudet.

"Jag är också bög. Men det betyder inte att jag är äcklig, right?"

Säger du konstaterande innan du förvånar mig genom att ta min hand och försiktigt leda mig bort från allas blickar och viskande kommenterar.

Och det var allt som behövdes. Den där hälsningen, den där handen, det där konstaterandet av att det inte är mig det är fel på. Och du visade mig hur lite en snäll gest kan göra.

----
Så första kapitlet som handlar om mobbning.

Mina tankar:
Mobbning är fruktansvärt i alla dess former och det många glömmer är att utfrysning, glåpord och elaka blickar lika gärna klassas som mobbning som fysiskt våld gör. Det finns inget som är bättre eller sämre. Allt är lika hemskt.

Mobbning finns i många former såsom:

•Fysisk mobbning (slag, sparkar, knuffar, dra i håret, tafsa, trycka upp mot vägg, förstöra kläder, väskor eller skolarbeten med mera)
Verbal mobbning (rykten, hån, hot, glåpord, öknamn, klotter, nedsättande kommentarer)
•Psykisk mobbning (blickar, suckar, kommentarer, imitationer (till exempel imitera någons haltande, sätt att tala, etc), vända ryggen till, inte lyssna på förslag, flytta sig om någon sätter sig bredvid, resa sig upp och lämna sällskap när någon anländer, ignorera, utfrysning, ogrundad portning och svartlistning)
•E-mobbning (rykten via exempelvis chattprogram eller communityn, förtal via Internet-sidor, hot via SMS, spridning av bilder och filmer på till exempel Internet utan godkännande med mera, trakasserier på forum, bloggar och wikier)
•Övriga former (beställa varor, göra ansökningar, skriva insändare och kontaktannonser i den mobbades namn, sprida den mobbades kontaktuppgifter)

Allt det här är fel.

Fråga: vad tycker ni klassas som mobbning och har ni någonsin hjälpt någon ur en situation eller själva fått hjälp?

Jag skulle vilja att vi tillsammans tänker på att ett enda litet "hej" kan göra så stor skillnad och därför vill jag att ni under den närmaste veckan hejar på någon ni inte brukar heja på. Jag vill även att ni ger minst tre komplimanger per dag, det kan vara till era vänner, till okända eller över internet. Om ni gör det över internet, använd gärna #KärlekÖverInternet så att jag kan se era tweets etc och så att vi sprider budskapet!

Ta hand om er, ta hand om varandra! ❤️

Kram, N!