dina sms | p.h

0.3

Penny

Flera dagar har passerat, vi har börjat hålla på. Nånstans känns det så fel, det känns som jag utnyttjar honom, för egentligen är jag bara desperat. Jag skulle nog kunna hålla på såhär med vem som helst.

Vi blev ihop, den där natten den förste juli tvåtusenfemton. Jag visste att det inte skulle funka. Så tre månader senare, då äntligen gjorde jag slut.

Vi satt i min säng, båda stirrade rakt fram, ingen sa något. Till slut reste jag mig, började städa. Jag gör inte det ofta, men det här var ett sånt läge då jag inte visste vad jag skulle göra annars. Efter en stunds städande frågade jag, utan att vända blicken från städandet, "tycker du det här funkar?" Sakta hörde jag hur han vände sig, samtidigt som sängen knarrade. Han svalde. "Vad menar du?" Frågade han. "Du vet vad jag menar." Jag var bestämd, för ja, han visste vad jag snackade om. "Tycker du vi funkar?" Frågade jag en gång till, han tog ett djupt andetag och svarade "ja." Det var ungefär då jag förstod, det skulle aldrig funka. "Det tycker inte jag", svarade jag. Jag hörde hur tårarna började rinna längs hans kinder, sakta började snyft efter snyft komma, snyften förvandlades till tjut, höga, otrevliga tjut. Jag ville inte ge mig denna gången, jag ville inte vika mig, säga att allt blir bra och fortsätta stå ut i detta fruktansvärda förhållande. "Jag klarar inte mer." Var det sista jag sa innan hans föräldrar smsade att de var framme, så han klädde på sig, sa hejdå och åkte hem.
8 oktober 2015

Har ni någonsin varit kär i någon, och oavsett om du blir ihop med någon annan så fortsätter du vara kär i denne? Det har jag. Han heter Liam. Han är den allra vackraste människa jag skådat.

Men han ser inte på mig på samma sätt.