Det ingen vet

1

Allt började när jag var 11 år.

Min mamma träffade en ny kille som hette Jonas. Jonas bodde i Stockholm så jag och mamma flyttade upp där tidigt det året. Han var världens bästa styvpappa dem första 2 månaderna och mamma började även att jobba heltid i slutet av den andra månaden, det var då det började. Jag låg i min säng den kvällen och läste, jag fick inte vara vaken men jag var så uppslukad av boken. När trägolvet knackade svagt utanför min dörr så slängde jag igen boken och släckte lampan och låtsassov. Dörren gick upp och Jonas lutade sig över mig och smekte mig över håret. Jag såg inte det som något fel än, men jag säg att det var fel när han lyfte täcket och på mitt nattlinne. Han tänkte precis stoppa ner sin hand under mina trosor då jag hoppade till och satte mig upp. Han skrattade och förklarade för mig att det var normalt. När han tillslut tvingade mig att ha sex med honom så förstod jag att han tog min oskuld i för tidig ålder. Jag gick till skolan dagen efter, försökte dölja det inom mig och stängde ute min bästa vän Joline. Det var så det började, min ensamhet. När jag började 6:an så hade vi sexualkunskap. Skolsystern berättade att sex var narturligt och då fick jag svar på min fråga som jag bar inom mig. Det Jonas gjorde på mig var normalt. Jag lät det fortsätta under hela högstadiet, när jag gick i 9:an så frågade dem om jag var oskuld. Skulle jag svara på det? Var jag det?
När jag började första ring förstod jag att detta var fel, han hade gjort fel. Jag låste dörren den natten som jag insåg det och jag hörde fotstegen som knarrade i trägolvet. Men när han knackade så öppnade jag inte, jag låtsades att sova fast jag inte kunde det för oron. Jag försökte träffa nya kompisar, jag träffade Oscar. Oscar och jag var ofta med varandra. Men hade jag träffat honom innan alla dessa övergreppen hade jah npg insett att han inte var min typ av vän. Joline var min typ av vän, en spontan och humörfull tjej precis som jag var. Men min själ fannns inte längre. Oscar var min typ av vän nu, jag visste inte vem jag var längre.

"Cassy!" rösten fick mig att vända mig om och vänta in Oscar. Han kom springades med ryggsäcken svängande i händerna. "Du var sen, så jag gick så länge" sa jag till mitt försvar när han kom fram till mig flåsande. "Det är okej" svarade han och drog upp dem svarta tighta jeansen. Han krokade sin arm med min och log ett av sina vanliga Oscarleenden. "Gjorde du matteläxan?" frågade han och jag nickade som svar. "Vad svarade du på uppgift 7? Jag förstod inte den". Oscar började att förklara uppgiften för mig.