Det ingen vet

12

Felix som äntligen hade vaknat satt bredvid mig på kanten av ambulans bilen med två bomullstussar instoppade i båda näsborrarna. Läppen var spräckt och en blåtira började att synas runt hans ena öga. I handen höll jag en lapp som jag hade fått av den ena polisen med en tid och dag då jag skulle komma in på förhör.
"Det ser bra ut. Åk hem och ta det lungt" sa den ena ambulanssköterskan och klappade Felix på axlen med ett leende. Jag tog hans hand i min och han tittade på mig med ett svagt leende. Vi reste oss och började gå hem. "Förlåt" sa jag och han höjde på det ena ögonbrynet. "För vad?" frågade han och jag tittade skamset ner på mina fötter. "För att du blev slagen" "det är ju inte ditt fel. Det är ju isåfall mitt egna fel att jag smällde till honom först men det är han värd" sa Felix.

När vi äntligen kom hem till Felix så gick han direkt in på badrummet. Jag gick och satte mig i soffan och satte på tvn. När han kom ut i vardagsrummet så hade han tvättat bort allt torkade blodet som fanns i ansiktet och tagit ut bomullstussarna. Det var endast blåtiran kvar och den spräckta läppen som syndes. Han satte sig bredvid mig och drog in mic i hans famn. "Du?" frågande han och jag tittade upp i hans ögon. "Jag tycker om dig" sa han och jag kände hur fjärlilarna i magen flög runt. Jag hade aldrig varit med om kärlek. "Felix..." "vad? Känner du inte samma?" frågade han oroligt och jag la min hand mot hans kind. "Jag tycker också om dig" sa jag försäkrande och han slappnade av och tryckte sen sina läppar mot mina läppar. Blodsmaken av hans läppar kände jag smaken av och drog ifrån skrattandes. "Din läpp spräcktes igen" skrattade jag fram och han drog ärmen över sin läpp. En rätt liten blodfläck syndes på det ljusa tyget på hans tröja. "Skit i det" sa han och placerade sina läppar på min käke. Han fortsatte upp till min mun och där kände jag hur hans tungspets drog på min underläpp. Jag öppnade munnen frånvarande och lät hans tunga glida in. Minnena från min barndom och från Jonas spelades upp fast mitt undermetvetna skrek att jag skulle fortsätta. Jag var ju på nåt sätt fortfarande oskuld inom mig. Felix slutade att kyssa mig och kollade oroligt på mig. "Du blev helt frånvarande" sa han och jag ryckte på axlarna. Mitt undermedvetna skeck fortfarande om att jag skulle göra det. "Om du inte vill så behöver vi in-" började han men jag avbröt när jag satte mig gränsle över hans knän och kysste honom på halsen. "Let's do it" sa jag och han la sina händer långt ner på min rygg.