The hotel girl~tfc

Kapitel 8

Jag sprang stressat runt i min WIC. Idag var dagen då jag skulle ut och äta med Ogge och jag hade INGEN aning om vad jag skulle ha på mig. Elsa hade varit här på kvällen så jag hade inte haft en tanke på det innan nu. Ska jag ha kjol, klänning, shorts? Tillslut valde jag en svart,vit klänning, nike air och lite accessoarer (se bild).
Jag plattade mitt hår och sminkade mig med mascara och fyllde sedan i mina ögonbryn.
Precis när jag var klar så slog klockan fem i ett och tre minuter senare så knackade det på dörren. Jag gick dit för att öppna den och där utanför så stod Omar.
"Eeeh, Hej?" Sa jag frågandes till honom.
"Oggeblevpåkördavenbilochliggerpåsjukhusvetduvartdetligger?" Fick jag till svars.
"Omar chilla, vad säger du?"
"Ogge blev påkörd av en bil och ligger på sjukhus, vet du vart det ligger?" Sa han lite lugnare.
"Det ligger ett sjukhus fem minuter härifrån om man springer snabbt, jag följer med" svarade jag snabbt och mitt hjärta slog snabbare och snabbare. Är han död?

Jag och killarna sprang mot sjukhuset. Jag sprang 20 meter framför dem för deras kondition var sisådär. När jag var var framme så ryckte jag upp dörrarna och gick fram till en som jobbade här. Jag frågade vart han låg och hon kollade länge på sin dator. Hon svarade att han nu var på operation så vi kunde inte gå in till honom, men vi kunde vänta utanför. Hon sa sedan att han låg på våning 3 i rum 315. Då kom killarna i. Och vi sprang tillsammans upp till hans rum. Några meter bort från hans dörr satt några soffor så vi gick dit och satte oss.
"Vad var det som hände?" Frågade jag killarna.
"Det ända vi vet är att han skulle gå till affären och köpa rosor till dig, men att han på hemvägen blev påkörd."
"Vad söt han är, vet ni hur illa?" Frågade jag dem. De skakade på huvudena. Jag kände tårarna rinna mer för kinderna, om inte jag hade funnits så hade detta aldrig hänt. Då hade han inte haft någon att köpa rosor till och om han dör så är det bara mitt fel...
"Ewelyn tänk inte ens tanken" sa Oscar strängt.
"Inget är ditt fel" Jag kollade upp på honom men nickade sakta.
"Jooo, om inte jag hade funnits så hade detta aldrig hänt! Det är mitt fel om han dör!" ropade jag. Tårarna forsade ner i floder och Felix lyfte upp mig i hans famn. Han försökte trösta mig men lyckades inte.
"Kan jag få låna din mobil?" Frågade han försiktigt. Jag tog fram den och slog in min kod. Jag gav den sedan till honom men jag orkade inte ens bry mig om att kolla vad han gjorde.
10 minuter senare så satt jag fortfarande om grät floder, tårarna tog aldrig slut. Jag kan inte sluta tänka tanken att det var mitt fel. Då kände jag 2 armar runt min kropp, jag kollade upp och där stod Elsa.
Jag slängde mig i hennes famn och grät ut mot hennes axel.
"Gumman ta det lugnt, han kommer klara sig!" Viskade hon men jag vågade inte tro på det.

"Är det ni som är anhöriga till Oscar Molander?" Frågade en doktor (på grekiska då) jag nickade och han förklarade att han nu låg i koma. Då brast någonting i mig och jag bröt ut i storgråt igen. Under dessa 3 timmar som vi suttit på sjukhus så hade jag lugnat mig lite men jag hade suttit och skakat ett tag.
Doktorn öppnade dörren till Oscar och vi gick in. Där låg han på en sjukhussäng, det såg bara ut som om han sov. Jag gick skakandes fram till hans säng och tog tag i han hand.
"Förlåt Ogge" viskade jag.
"Förlåt om du dör, för då är allt mitt fel. Om jag inte hade funnits så hade inte detta hänt. Ännu en gång förlåt Oscar för att jag finns i ditt liv. Men jag vill bara att du ska veta att jag gillar verkligen dig..." Mer han jag inte säga för sekunden efter blev allt svart.

---------- Oscars perspektiv -----------
Ewelyn gick fram till Ogges säng direkt, hon viskade någonting i hans öra men jag hörde inte vad. Helt plötsligt så fall hon bara ihop och doktorn som inte hade hunnit gå än sprang fram till henne. Han sa någonting till oss, men det var bara Elsa som förstod.
"Han sade att hon svimmat" översatte hon åt oss. Hon grät inte, hon skakade inte utan satt bara på en stol och kollade rakt fram. Doktorn hämtade en bår och lade Ewe på den. Han rullade iväg den och sade någonting. Elsa översatte det till svenska igen och han hade tydligen sagt att en person kunde hänga med. Vi kom fram till att Elsa skulle följa med och vi andra skulle vara kvar hos Ogge.

Någon timme senare så ringde Elsa till oss och sade att Ewelyn hade vaknat. Hon hade haft sån panik så dem hade varit tvungna att söva henne. Hon hade 30 minuter senare vaknat igen men fortfarande skakat och gråtit floder. Så de sövde henne med någonting som skulle vara i minst ett dygn. Vi bestämde att hon skulle komma till oss och 10 minuter senare så satt hon i mitt knä.
"Dem hade precis träffats och blivit kära u varandra, nu ligger dem i varsitt rum på sjukhuset" snyftade Elsa fram.
"Var är Ewelyn?"

----------------------------------------------
Nytt kapitel imorgon som vanligt💖