The hotel girl~tfc

Kapitel 22

Dagarna gick. Ogges hjärta hade börjat slå igen men han svävade hela tiden mellan liv och död. Hans hjärta hade slutar slå flera gånger och dem hade fått använda någon maskin för att få det att slå igen.

Jag saknar Ogge, jag saknar honom mer än allt annat. Att inte få känna hans armar runt min kropp, att inte få känna hans läppar mot mina gör mig tokig.

Mitt liv består nu av 4 saker. Gråta, äta sova, åka till Ogge. Det är vad jag gör dag ut och dag in. Det är knappt att jag orkar det. Jag är just nu påväg till Ogge, sjukhuset ringde och bad mig komma. De andra går i skolan just nu men jag orkar inte, jag skulle aldrig klara av det.

Jag styrde mina steg mot sjukhusets ingång och dörrarna öppnades. Jag steg in i den stora salen som jag mådde illa av. Allt luktade sjukhus och man drömde seriöst mardrömmar om den lukten. Jag gick sedan vidare till några trappor och gick sedan upp till andra våningen. Mina benmuskler kommer vara bättre än någonsin, för jag vet inte hur många gånger jag går i dem trapporna per dag. Minst 4 iallafall.

När jag lite senare kommit fram till Ogges dörr så stod hans doktor där.
"Jag har både bra och dåliga nyheter"
Har han dött? Var allt som snurrade i huvudet och tårarna brände bakom ögonlocken på mig. "Han har vaknat"
Han tog ett djupt andetag "men han har tappat stor del av minnet".

---------------------------------------------
Förlåt! Jag vet att kapitlet ä skitdåligt och att även uppdateringen är det. Världens kortaste kapitel men ville publicera någonting! Vill bara säga tack till dig som kommenterade förra eftersom att det är tack vare dig som jag iallafall fick lite pepp och skrev lite iallafall. Men jag har 0 inspiration och känns som att ingen gillar boken, men ska försöka lägga ut ett per vecka... :(