Tusen Ord i en mening.

En helt ny syn på världen

24 timmar och 11 minuter, 53 sekunder hade det gått sedan farsan blivit tagen.
Oroligt och tixande fingrande jag på min iPhone 4.
PLINGG!!
Mobilen lystes upp och ivrigt kollade jag på den. Det stod " meddelande från: Eva Niklasson " jag knappade in koden och gick in på meddelande.
" Hej kära Elma! Du är så välkommen och vi är mycket glada att du ska bo hos oss. Du kommer trivas så bra här med oss! Kom klockan 14:40 utanför vårt hus på bromsgatan 12. Mvh MS.Niklasson " det var exakt samma meddelande som hon skickade för två timmar sedan.
Jag hade hoppats på bättre. Men vad kan lilla Elma göra? Jag ville bara ha min pappa. Men just nu eftersom jag ska bo på ungdoms hem så är det hopplöst att tro att jag ska få honom tillbaka. Just nu får jag bara låtsas som ingenting.
Jag kollade på den digitala klockan innan mobilen blev svart igen. Klockan var 14:26 och det var dax att dra. Jag var nämligen vid mitt hus. Mina grejer skulle ju med så jag hade fått hjälp av två äldre män att bära lådorna. Jag orkade inte tänka mer just nu så jag gick till ena mannen och hjälpte han att bära en brun kartong med mina grejer i. Även om det var väldigt tungt så sa jag inget.
- Elma? Du behöver inte...
- nej jag klarar mig. Jag hjälper till. Sa Jag med skarp röst.
Mannen kollade på mig men sedan ryckte på axlarna. Det korta blonda skägget kliade han med handen. Han hade satt alla lådor i bagaget på bilen som han hade smutsat mig i senare.
Sedan kom den andra mannen som värkande lite äldre.
- tjara, jag tror denna tösen behöver åka nu, vad tror du Gabriel? Sa den äldre mannen mörkt.
- ja, ska vi? Frågade denna Gabriel och kollade vänligt mot mig.
- AA svarade jag och undvek hans leende. Jag öppnade bildörren och satt mig i det kalla sätet.

Jag hoppade ur bilen och möttes direkt av en kvinna, som förmodligen var Eva.. Eller jag menar MS. Niklasson.
- Åh! Hej Elma! Gud! Senast jag såg dig var du en liten bebis! Jag och din pappa bar faktiskt vänner för väldigt länge sen! Gud vad kul att ha dig här! Sa MS. Niklasson med den gladaste rösten, samtidigt som hon gick mot mig med utsträckta armar. Jag kramade om henne och hennes beska parfym borrade sig i mina näsborrar. När hon sedan backade undan log hon med sina tänder som var helt gula. Hennes gråa hår var uppsatt i en slarvig bulle på huvudet.
- Hej Eva...MS. Niklasson menar jag.. Sa jag och harklade mig. Jag fick även fram ett leende.
- haha! Det är okej, men jag föredrar MS. Niklasson, det måste vara jämt vet du. Kom nu sötnos så ska jag visa ditt rum! Sa hon och viftade hit de två männen att ta med lådorna. Hon gick med sina klackar och öppnade den gnisslande dörren. Huset var faktiskt väldigt stort och fint. När vi kom in kom en stark lukt av rök, och även parfym såklart. Det fanns ett stort kök och tre stora bord med tre stolar runt. Alltså måste det bo ungefär 9 här. Sedan fanns en soffa, en brasa, sedan såklart hennes rum och kontor som vi dock inte fick se. MS. Niklasson gick sedan upp för en trappa där rummen nog va. Och vi möttes av en lång korridor med massor dörrar på varsin sida. Det var nummerskyltar i guld också. Sedan ungefär vid handtaget stod det namn. 1, Theresa Lundberg...2 Hannibal axand....3 Måna Johnsson....osv.men namnen sa mig ingenting.
När vi väl kommit till rum 7 så stannade hon.
- Nu har vi kommit fram sötnos! Vi kommer lämna dig för studieår ska kunna packa upp i lugn och ro. Sedan kan du lära känna alla andra här va? Men vi ses! Sa MS. Niklasson så glatt och sedan försvann snabbt ned för trappan.
Männen la lådorna ned och vinkade lätt och försvann de med.
Jaha.. Nu var jag ensam igen. Det värkar ju vara väldigt bra här, det är ju faktiskt 2015 så jag tror inte man straffas här. Asså om man betett sig dåligt. Men jag känner att det är lite märkligt, lukten av rök finns överallt. Jag vill bara ha min pappa tillbaka.... Men tänk i te på det nu Elma...

Jag vände mig om och såg hur stort mitt rum var. Det fanns ett fönster, en säng, en stor garderob och även ett skrivbord. Så jag började helt enkelt packa upp alltid sakta men säkert.

Nu hade det nog gått en timma och jag skulle tydligen hälsa på de andra som bodde här. Även fast jag inte var i humöret nu så gick jag ut ur rummet. Så jag började knacka på rum 6, som bar mitt emot mig. Där skulle Jenny Smith bo, det lät lite engelskt faktiskt.
KNACK, KNACK, KNACK...
Efter en stund så trycktes handtaget sakta ned och Jag såg bara en liten glänta ljus genom dörren. Jag såg inte vem det var.
- Jenny Smith? Sa jag efter en stund. Och då öppnades dörren ännu mer.
Då kom en glad tjej fram, hennes stora leende på läpparna gjorde mig ganska glad ändå.
- Åh herregud! äntligen! Kom in kom in! Sa Jenny och ställde sig på sidan. Hon hade långt ljusblont hår och blåa stora ögon. Hon värkande väldigt glad.Jag tvekade lite men sedan så gick jag in, hennes rum var lite mindre, men jag fattade att hon gillade turkost för både tapet, överkast, fåtölj och matta var i turkos färg. Jag satt mig sakta i fåtöljen och kände hur stelt detta var.
Jenny stängde dörren och satt sig på sin sängkant.
- är det Elma? Elma Rickardsson? Sa Jenny lugnt. Hon pillade i sitt blonda långa hår.
- that's Wright. Svarade jag.
- Hahah förlåt om jag skrämde dig lite innan. Sa Jenny och skrattade. Jag skrattade till och sa att det var okej.
- men varför sa du äntligen? Sa jag och log. Jag tror faktiskt denna tjejen var rätt schysst.
- Hahah du anar inte, om MS. Niklasson sa till dig att lära känna de andra, så glöm det, det är nog bara mig du kan kommunicera med. Sa hon skrattande.
- vad menar du? Sa jag och log.
- jag menar, att de andra är som kriminella, de har tappat det helt, de röker, knarkar, tjuvar saker och är helt dumma i huvudet! De har även minst 3 piercingar i ansiktet. De är elaka och mobbar tja.. Mig för jag har blont hår. En tjej i rum nummer 5 hade blont hår och till och med blåa ögon, men hon färgade håret till rött och tar in svarta linser. Ganska läskigt.. Men fattar du vad jag har varit med om? Sa Jenny och såg ganska ledsen ut. Men efter ett tag började hon skratta.
- men jag har klarat mig hittills!
Det var tyst en stund, jag kom inte på de rätta orden för att fråga men jag gjorde det ändå.
- Äm.. Jenny? Hur kom du hit? Och när? Sa jag tyst.
- du, no worries, jag föddes av en 17 års mamma och hon ville inte ha mig, jag var sedan ute på abdoptering men ingen ville ha mig, så jag hamnade här vid 5år, innan dess togs jag hand om min mammas mormor, som sedan dog. Så ja, jag har växt upp här.
Det lät som Jenny skulle fortsätta men ur en högtalare från taket så hörde man MS. Niklassons röst säga:
- Hej alla sötnosar! Nu får ni välkomna vår nya familjemedlem Elma! Kom ned nu och ät kvällsmat, det blir inget ätande efter! Bara så ni vet.

- Sötnosar! Familjemedlem? Sa Jenny med en pipig och retlig röst. Antagligen för att mena att det är ovanligt från MS. Niklasson att säga så. Sedan började båda vi skratta. Jag tror faktiskt att hon är riktigt snäll.

Tack för du läste detta kapitlet! Älskar er!

Kommentera va du tyckte!
Gilla för mera!
Rösta om du tyckte om den!
(Inte ett måste)

Jag hoppas vi ses i nästa! Skulle älska om ni hörde av er vad ni tyckte!
Puss o hej leverpastej! <3 //Sally