Tusen Ord i en mening.

Nya tag, även nya utseenden??

När jag kom "hem" så var inte MS. Niklasson där. Men jag hade fått nycklar av henne som jag låste upp med. Huset var tyst. När jag gick genom huset så tänkte jag hela tiden på vad som hände tidigare idag. Tänk om de kommer göra mig illa igen? Eller värre? JAG RÖKTE IDAG! hur kunde folk vara sånna här? Jag var nu upp vid korridoren och tog sedan i handtaget där Jennys rum var. Jag måste berätta för henne.sedan såklart måste jag se hur hon mår.
Jag öppnade dörren sakta och kikade med huvudet in i rummet. Det var mycket stökigt och massor med papper som hon säkert snutit sig i låg överallt. Sedan låg Jenny där i sängen. Ett trött leende kom fram på hennes läppar.
- he..j Elma. Varför..är du här..redan? Sa hon svagt och tyst.
Jag gick då in och satt mig i fåtöljen. Jag kände sedan hur mina tårar kom. Jag bara tänkte hela tiden på den där fördärvade måna! Åhhhhhh.. Jag hatar henne! men jag är rädd för henne.
- jag..jag rektorn sa att jag skulle gå hem. Sa jag snyftande. Plötsligt så satt Jenny sig upp och spärrade på ögonen.
- men Elma du gråter ju.. Vad har hänt? Sa Jenny piggare.
Jag svalde. Jag får väll ändå lära mig att leva med vad som hänt.
- jag säger kortfattat.. Måna manipulerade mig och var skit snäll innan. Men sedan tvingade hon mig att röka, och när jag vägrade... Så ..så slog dem mig... Snyftade jag och andades långsamt. Sedan torkade jag bort tårarna. Jag måste skärpa mig nu.
- herregud Elma! M..år du bra? Klarar du dig? Jag ska bli frisk så snart som möjligt! Sa Jenny men så fort hon var klar med meningen så hostade hon hastigt.
HOST!!!!
HOST!!!!
Jag kollade sorgset på henne. Hon behövde inte anstränga mig. Hon har redan varit den snällaste av alla på detta stället. Jag gick fram till henne och log.
- jag mår utmärkt, men frågan är till dig. Ta det lugnt nu och vila. Jag kommer senare bli okej. Vila nu? Fortsatte jag.
Jenny nickade och la huvudet mjukt på kudden.
- lova? Sa hon tyst. Jag nickade som svar och så snart jag bar borta hade hon somnat.
Sedan därefter så gick jag in i mitt egna rum. Jag gick runt i cirklar i mina egna tankar.
Glöm bara detta nu Elma, fokusera på annat. A! Juste jag kan plugga lite. Det är alltid till nytta. Jag tog min väska som jag haft i skolan och drog ut två böcker från väskan. Det var matte, och faktiskt mitt favorit ämne. Men innan jag satt mig ned så låste jag min dörr. Och ja pågrund av Måna. Jag satt mig sedan i en och en halv timme med penna och papper och pluggade hårt. Eftersom jag just började mitt in i skolan så fick jag komma igång så jag är i samma nivå som resten.
BANG!!!!
Det var dörren som smällde igen. Skolan var nog slut så alla har kommit tillbaka.
Stegen kom närmre och närmre och när mitt hjärta dunkade i hundra nittio så knackade det tre knackningar på dörren. Jag stod still. Det var säkert Måna. Jag tänker inte öppna.
- Elma? Det är MS. Niklasson öppna! Sa MS. Niklassons röst. Fort så låste jag upp och öppnade. Där stod också hon.
- oj.. Hehe hej MS. Niklasson sa jag med en viss svätt droppe på min panna.
- varför öppnade du inte?
Jag svalde, men en dålig lögn kom upp ur mitt huvud.
- förlåt, jag hörde inte. Sa jag och svalde, i förundran stod jag och hoppades på att hon skulle gå på lögnen.
- jaha. Okej. Sa hon bara
- så nu pluggar du? Fortsatte hon.
Jag nickade som svar och sedan var det tyst en stund.
- vad bra. Men nu måste jag bege mig nedåt och laga mat. Hejdå. Sa hon sedan och försvann.
Jag hann ej säga hejdå men aja. Jag kollade ut med huvudet och såg när några kom. Det var två killar och tre tjejer. Det var Måna! När jag just tänkte gå in i rummet igen så såg jag hennes blonda hår. Men innan hade hon blått? Hennes blick kom till mig. Nu var det försent.
- hej gumman! Följe igen? Hahahah! Har du sett mitt hår? Nu ser jag iallafall bättre ut än du! Sa hon och skrattade i kör med alla andra. Jag hatade henne så mycket. Men hon såg faktiskt bra ut. Vad tänker jag!?
Måna pillade i sitt nya moderna hår. Hon såg ut som en snobbig kaxig och orättvist snygg. Det passar henne, eller det andra då. Tjur piercingen var borta också. Och bakom henne gick den där killen. Han hade färgat håret brunt och han hade bara en piercing på ögonbrynet kvar. Under all eyeliner och luvor så såg de båda faktiskt väldigt bra ut. Jag höljde ena ögonbrynet. Jag är inte rädd för dem! Så jag ställde mig och klev ett steg ut. Men Måna skrattade bara. Hon närmade sig mig. Även fast pulsen bara steg så stod jag stadigt där jag var. Jag kände hennes andedräkt och hon viskade i mitt öra.
- Inget händer inatt om du håller dig borta från Mason. Kipass? Sa hon med en ljus ton sedan så backade hon och flinade. Vadå? Vem var Mason? Varför ska jag hålla mig borta från honom?
Måna och hennes gäng gick sedan in i hennes rum. Själv stod jag som en staty.
-KLICK!!! Lät det från Jennys dörr och fram kom Jenny. Hon såg mycket mer piggare ut nu.
- jag tror jag kommer vara frisk imorgon! Sa hon och hoppade runt. Även fats jag känt Jenny i två dagar så var hon som en bästavän. Jag log och sedan gick in hos henne. När jag väl var inne då förklarade allt som hade hänt. Hon visste även vem Mason var.
- Mason?! Det är den SNYGGASTE och POPULÄRASTE killen i hela skolan! Han kom hit ungefär för 4 veckor sen. Så han är ganska ny. Alla tjejer är efter honom! Sa Jenny och studsade upp och ned.

efter en lång diskussion....
Jag hade käkat och stod i badrummet och borstade tänderna. Jag beundrade också mig själv i spegeln. Mitt bruna hår var slarvigt uppsatt och mina ögon såg trötta ut. Min haka var svullen och röd och min näsa var öm. Jag ska bara glömma allt detta tänkte jag och fingrade försiktigt på såren. För mycket har hänt nu. Jag spottade och sänkte borsten under kranen och satt på vattnet. Sedan så gick jag långsamt till min säng och la mig under täcket. Jag kunde inte sluta tänka på den killens ansikte. Hans blåa ögon och hans blonda hår som var lagt i den minsta detalj snyggt. Bilder inne i mitt huvud var på hans ansikte, I den minsta detalj. Hela tiden tänkte jag bort! Bort! För det började bli lite sjukt. Jag till och med låtsades att jag brände upp bilden av honom. Men jag kunde inte sluta tänka på honom. Tänk om det var han som hette Mason? Var det då så att Måna kanske såg när han var vid mig? Hon kanske blev avundsjuk och vill inte att jag ska träffa honom igen? Men jag vågar inte riskera det för en person som jag inte ens känner? Även fast han såg skit bra ut? Jag är faktiskt smartare. ...
Hela natten så rusade tankrarna som karuseller i mitt huvud. Jag kunde inte tänka klart. Mina ögon var helt öppna och sved. Jag somnade inte förrän klockan 12 den kvällen..

Tack för du läst! Vad kommer hände nästa dag? Och kommer Måna göra dig illa igen? Det får Du reda på i nästa!

Kommentera vad du tyckte!
Gilla för mera!
Rösta om du gillade den!
( inte ett måste )

Ses i nästa! ( kan ta ett tag för jag la ut alla idag ) Uppskattar er som läser! Puss på er!
Mvh/Sally