Kapitel 3 En kille i trapphuset

60 3 0
                                    

Nästa dag väckte Mia mig.
- Vakna! Sa hon och skakade om mig.
- Hur mycket är klockan? Svarade jag nyvaket.
- Klockan är 08:30. Svarade hon.
Jag klev sakta upp.
- Hur lång tid tar det för dig att göra dig i ordning? Frågade hon.
- Typ en timme. Svarade jag.
- Då är det på tiden. Sa hon och gick ut ur rummet.
Jag gick in i köket och såg det ligga en talrik med mackor på bordet.
- Det kommer ägg snart. Sa Mia.
Jag satt mig och började äta.
Efter frukosten gick jag in på rummet och började sminka mig.
Jag gjorde basen och sen la eyeliner med vinge. Under ögonen tog jag på vit kajal och sen tog jag på mascara. Jag brukade alltid ha "diamant paljetter" under ögonen, så det tog jag på också. Jag avslutade med att ta på ett rosa, glittrigt läppglans på läpparna. Det smakade hallon.
- Vad ska vi göra idag? Frågade jag Mia som hade kommit in i rummet.
- Ja, jag tänkte att vi kanske kunde gå på stan? Frågade hon och log.
- Ja! Jag har pengar med mig. svarade jag innan hon gick ut ur rummet.
Sen satt jag på mig prickiga strumpbyxor med gröna korta benvärmare, ett par mintgröna luftiga byxor som räckte till knäna, en rosa tröja där det stod "cotton candy" med långa ärmar, tre färglada armband, fem halsband, sen satt jag upp håret i två tofsar och satt en rosett vid varje sida.
Jag tittade snabbt i spegeln och tog min jordgubbs väska. I väskan låg det min mobil och plånbok.
Sen gick jag ut i vardagsrummet.
Där stod Mia på knä och klappade Sture.
- Är du färdig? Frågade hon.
- Japp. Svarade jag.
- Okej, då går vi! Sa hon glatt.
Vi satt på oss våra ytterkläder.
Mia hade glömt sin plånbok på hennes säng, så hon gick och hämtade den.
Undertiden tittade jag ut ur det lilla "kikhålet" i dörren.
Jag såg hur en kille med svart hår och mörka kläder gick ut ur dörren mitt emot. Han såg "emo" ut, eller vad man nu säger.
Men jag såg inte hans ansikte.
- Så ja, jag hittade den. Sa Mia och gick mot dörren där jag stod.
Jag låste upp och vi gick ut i trapphuset.
Killen jag såg hade redan gått.
Vi gick snabbt ner för trapporna, det var mycket lättare ner än upp.
När vi kom ut bländade solen mig, men jag vänjde mig snabbt.

DistanceWhere stories live. Discover now