Distance

Kapitel 16 Besvarad kärlek

Han såg bilden och läste det som stod nedanför.
- Vem har skickat den? Frågade han.
- En tjej i min klass, hon har skickat den till hela skolan. Sa jag.
- Strunta bara i dem. Ska vi ta en fika? Sa han glatt.
- Ja visst. Svarade jag.
Vi gick till ett café i närheten och beställde båda te och en bulle.
- Vill du se ett fint ställe sen? Frågade han hemlighetsfullt.
- Ja, varför inte. Svarade jag och log.
Vi småpratade och åt båda vårat fika.
Efteråt när vi gick ut tände han på en cigarett och började röka.
- Kom. Sa han och tog min hand.
Vi gick upp på en kulle och det hade blivit ganska mörkt ute.
Vi satt oss och jag såg över hela centrum.
- Vad vackert! Sa jag glatt.
När jag vände på huvudet mot honom så kysste han mig.
Jag blev så chockad och lycklig på samma gång. Jag trodde inte det var sant.
- V-va?... Sa jag när han slutade.
Han tog handen på min kind och log.
- K-kan jag bli d-din... Började jag.
- Flickvän? Ja, det var det jag tänkte fråga dig. Sa han och tittade djupt in i mina ögon.
Jag var så lycklig, men det skulle vara ett problem.
- Jag bor i Gävle och du bor i Örebro... Sa jag ledsamt.
- Ja, jag vet. Jag tror jag kan klara ett distansförhållande, tror du? Frågade han mig.
- Ja, det tror jag... Sa jag osäkert.
Han kramade mig och jag kramade honom tillbaka.
- Det kommer gå bra. Tröstade han.
Att känna hans värme gjorde mig trygg och jag ville inte vara någonstans annars i världen.
- Jag vet att du tycker om arr klippa hår, har du någon annan hobby? Frågade jag honom.
- Jag tycker om att designa kläder och jag brukar göra om mina kläder. Svarade han.
- Jaha, du får lära mig någon gång. Sa jag glatt.
Då fick jag ett sms från mamma "Vart är du och när kommer du hem?" Stod det.
"När behöver jag komma hem?" Skrev jag tillbaka.
"Nu" Skickade hon.
- Är det din mamma du smsade med? Frågade han.
- Ja, hon vill att jag ska hem. Men jag vill stanna lite till bara. Svarade jag och la huvudet på hans axel.
Jag glömde helt bort tiden och helt plötsligt var klockan 21:00.
- Oj, jag måste verkligen hem nu! Sa jag högt.
- Jag med. Sa han.
Vi gick till busshållplatsen och väntade.
Mamma och pappa skulle säkert vara arga när jag kom hem.