Distance

Kapitel 17 Förlåt Frans

När jag kom hem stod pappa i hallen och såg strängt på mig med armarna i kors.
Jag tog sakta av mig ytterkläderna.
- Vart har du varit? Sa han argt.
- På stan. Svarade jag.
- Men vem? Frågade han surt.
- Ingen, jag gick själv. Ljög jag.
Han skulle inte bli glad om jag sa att jag hade en pojkvän.
- Gå upp på ditt rum. Sa han och gick iväg.
Det ända jag ville var lite kärlek från honom. Han verkade inte alls varit orolig för mig, bara arg.

Nästa dag i skolan stirrade alla på mig, mer än vanligt.
Jag gick igenom korridoren till Lin.
- Alla sprider rykten om bilden nu, vem var det? Frågade hon.
- Min pojkvän. Viskade jag.
- Pojkvän?! Varför har du inte sagt något? Sa hon förvånat.
- Det är för att det hände igår. Svarade jag.
Jag märkte inte att Petra hade stått och lyssnat.
Då såg Lin henne och tecknade att jag inte skulle säga mer.
- Hörde ni det allihop, Saga har en pojkvän hon inte ville berätta om! Sa Petra högt så alla hörde.
- Varför skulle jag sagt det till dig? Sa jag åt henne.
Hon gick till killarna och pratade med dem.
Då såg jag att Frans stod lite längre bort och han hade hört allt.
Han log ett falskt leende och gick snabbt iväg.
Jag skulle precis gå efter honom när Lin började prata med mig.
- Vad heter han? Sa hon nyfiket.
- Jayden, han kommer på rasten. Svarade jag.
- Ja, då får jag träffa honom! Sa hon glatt.
Jag var orolig för Frans, han var ju förälskad i mig.
- Jag ska berätta för Frans idag, att jag älskar honom. Sa hon helt plötsligt.
- Ehhmmm... Jag tror det inte är en så bra dag att göra det på... Sa jag tillbaka.
- Varför? Frågade hon förvånat.
- Han är lite nere och så... Sa jag oroligt.
Jag gick och letade efter Frans.
Då såg jag honom stå själv på rastgården.
- Frans... Började jag.
Han tittade åt mitt håll och log ett falskt leende igen.
- Jag... Förlåt, jag ville inte såra dig... Sa jag.
- Det är okej. Sa han och tittade ner i backen.
- Vi kan fortfarande vara vänner va? Frågade jag oroligt.
- Vad tycker du jag ska göra, acceptera allt som händer?!... Oj förlåt, det bara flög ur munnen på mig... Jag är ledsen, men jag tror vi inte kan vara vänner längre... Jag klarar inte av det. Sa han med tårar i ögonen.