The Three witches

Den onsynliga månen

Lois

Octavia började skoja om hur läraren skulle döda oss. Det var riktigt roligt men ändå dumt. Efter Engelskan var det lunch. Det blev kyckling med ris. Det är inte så gott som det låter. Octavia började med kycklingen och sen riset med lite brunsås. Jag tog allting i en enda röra. Emilia åt inte alls, hon sa att det skulle ta mer fett på hennes mage. Det var soligt nu. Hettan som kom var skön, efter idag och när solen ska bort blir det en rödmåne. Jag ska till skogen och göra en tradition. Inte till djävulen men till naturen. Jag brukar ofta inte göra det men eftersom att det är en röd måne så ska jag göra det.

" Det blir en röd måne idag" sa jag och det blev en obekväm känsla i rummet. 

" Jag tänkte att vi kunde sova över hos mig, om ni vill?" alla skakade på huvudet, ännu ett tecken på häxkonst. Octavia blev nästan arg. Jag var fundersam över tjejerna. Om dom var som jag. En häxa, en vit häxa!? 

Det var kväll nu och jag var förbered att gå till skogen. Alla salterna som skulle skydda mig ifrån demoner och onda andar, men jag hade glömt en sak. Det blåa vattnet som jag tog ut ur min brunn . Min styvpappa var på baren och han visste ingenting om mig. Det ända han ville ha var hans dumma ägg. Månen stod upp högt, det var dags. Jag tog på mig min svarta mantel och ett halsband som min mamma hade gjort till mig. Jag tog min cykel som hade varit ute på terassen sedan det.

Jag hälsade på mamma idag. Hon hade blivit värre efter att hon hade blivit förklarad att hon hade cancer. Jag hade med mig blommor. Vita rosor som var hennes favorit. Rum 665 var hon i. Jag gick förbi rum 666 där ingen får vara. Jag kunde höra en viskning bakom mig, jag vände mig om och såg en sjuksköterska som kollade ner på mig. Hon hade ett par blodiga handskar i handen. Jag sprang in i rummet och det fanns inget där. Sängen var borta och blommorna var slängda i en sopkasse. Jag tappade rosorna och tårarna rann. En läkare kom in och såg blombladen nästan spränga på golvet. "Jag ber om ursäkt men, hon började att blöda ifrån näsan och pulsen gick ner."

Jag cyklade till bron där mamma och jag kastade ut två hjärtformade stenar. Dom är fortfarande där och folk kommer och kollar på dom. Dom säger att dom är så fina. Det ända jag tycker om dom är att dom är smärta som alltid kommer hit och dit.

Octavia 

Jag hade på mig min röda kappa. Den hade en broch på som såg ut som en diamant. Jag gick mer och mer in i skogen, det var mörkt men månljuset ljöd på min kappa. Det såg ut som eld. Jag tog ut mitt salt och gjorde en cirkel runt om mig. Jag tog ut min besvärjelse bok och tog upp blodmåne. Det var sidan 46. Två kvistar som skulle bli smörjd med saltet från cirkeln. Sen skulle jag hällde jag över olivolja på saltet och tände eld på kvistarna. Jag hörde ett ljud ifrån stigen framför mig. Det var nån som kommer. Jag var tvungen att bryta cirkeln så jag sprang ut ur cirkeln och gömde mig bakom ett träd, ljudet försvann. Jag var tvungen att springa efter. Cykeln var nästan svart. Men en stor rödfärg var i också, som blod. 

Personen gick av cykeln och parkerade den mot ett träd. Och gjorde en cirkel om sig. Personen måste också vara en häxa. Jag hörde plötsligt en motorcykel bakom mig, och jag gömde mig igen. Personen på motorcykeln hade också en mantel och den var vit. När personen parkerade sin motorcykel gjorde gjorde en cirkel runt om sig. Det blev tyst tills personen med den röda manteln gick emot mig, så jag sprang och råkade komma åt personen med den vita manteln. Jag började springa snabbare än vad jag nånsin gjort. Och jag kom till ett hus. Det var skruttet och övergivet. Jag sprang in och såg en trappa, jag sprang upp och såg en garderob. Jag sprang till den och tog den vid handtaget. Stanken av döda möss fick mig att nästan kräkas. Jag gick in och stängde efter mig. Fotstegen kom allt närmare tills dom stannade.

" Hallå, vem är du och visa dig själv!" rösten var bekant, det var Lois. Jag öppnade och var helt fundersam.

" Lois? Är det du!" Det var Lois och jag var inte glad. Sen kom Emilia in och såg hur hon var alldeles blek. 

" Är ni också häxor!" Lois och Emilia nickade. Vinden gav ifrån sig ett vissel. Månen försvann och alla blev arga. Detta är bara dumt!