The Three witches

Vargarna i skogen

Dylan

Jag letade i hela skogen efter flocken, dom kan nog hjälpa tjejerna. Man kan ha hört att "Rävar och vargar gillar inte varandra" och det är helt rätt. Dom har försökt att ta över vårt land, men idag ska det vara annorlunda. Jag kunde se en flock av vargar, bara vargar. Människor tror att dom har ett huvud till varg och håriga. Men det är helt fel, de är vargar. Fast större. Som stamperade emot mig, jag försvarade mig genom att morra. Och dom kunde inte ta ner mig.

" Var kommer du ifrån, vad vill du här lilla räv?" Jag kunde höra deras tankar, så som dom kan med mig.

" Jag måste prata om er före detta, James Willow!"Dom stannade och deras ledare kom emot mig. Hans röda ögon visade att han var en Alpha. Jag viftade mina 9 svansar, dom blev rädda eftersom dom vet vad som kommer hända och jag tar ihop dom.

" James Willow är död, han dog för länge sedan. Om du inte tror det kommer vi att döda honom ännu en gång " sa han.

" Diego, vi måste se till så att han verkligen är död!" sa jag högt i mina tankar.

" Följ med mig, han är begraven under en ravin." Diego förde mig till en sunken ravin. Där nere fanns det en grav. Vi hoppade ner och där fanns en skylt. " Den som ser, den som hör." Det ska betyda att om man inte vet vad man pratar om lyssnar inte. Diego grävde, där fanns en kista. Alpha honan Serena öppnade den. Det fanns inget där, vargarna fick panik men inte Diego.

Octavia

Jag var i min säng, jag kunde inte gå till skolan. Jag är alldeles för orolig om Dylan. Om varulvarna kommer att döda honom, men han sa att jag skulle stanna här. Jag läste min bok och hade te bredvid mig.

" Octavia, vi går nu!" skrek mamma.

" Okej, ha det bra" dörren stängdes och jag såg bilen åka iväg. Solen var bakom måln, och mitt humör lika så. Jag var irriterad över vad James har gjort mot oss. Min telefon rang.

" Hallå?" svarade jag och drack mitt te.

" Octavia tack och lov, jag har försökt att prata med dom andra tjejerna men dom la på direkt" sa han och jag kunde höra vargarnas yl i bakgrunden.

" Dylan, snälla säg några bra nyheter nu!" sa jag och himlade med ögonen.

" Okej, jag har bra och dåliga. Dom bra nyheterna är att vi har hittat James!" sa han.

" Och dom dåliga?" det blev tyst.

" Han har Lois!" jag började att skricka mitt ut. Jag tog min moped och åkte så fort jag kunde, han smsade mig att jag måste göra en ritual. En dödsritual. Jag hade alla saker i huset.

När jag kom dit kunde jag höra yl i närheten. Jag var tvungen att skynda mig, jag sprang ut och kunde se stora vargar. Jag sprang in igen men dom var där också. Jag bakade och jag var omringad.

Lois

Jag kunde inte se. Blodet rann in i mina ögon, jag... Var så rädd. Jag visste att Octavia och Emilia skulle rädda, men jag kunde inte rambort tanken om dom inte gör. Jag visste var vi var, vi var i nån slags grotta. Jag kunde höra vatten droppar. Jag kunde höra mitt eco när jag skrek för hjälp. Jag la mig ner och sparade kraften, jag bad till Gud om ett hopp. Ett mirakel.

" Hallå kära du, har du sovit gått?" hördes en röst. Jag vände på huvudet och kunde se James. Jag satte mig upp mot stenväggen. Jag förstod nu, han ville inte skada mig. Han förde mig till hans hem. En tunnel som inte ens människan har upptäkt.

" Varför blöde mina ögon?" frågade jag och kollade på honom.

" Det är ingen fara, det är bara en slags termit som suger ditt blod och dina ögon nja. Blöder!" James såg ut att vara ledsen. Jag sa till honom att sitta bredvid mig, han gjorde som jag sa.

" Du ser inte ut som en galning för mig" sa jag. Hans mun kom närmare min, tills dom möttes. Även om han har kidnappat mig spå var det bra. Min styvpappa skulle inte bry sig om mig ändå. Jag kunde vara fri, med den jag älskar. James Willow, jag kunde inte tro det själv.

" Tack för att du kidnappade mig, jag vill aldrig tillbaka!" sa jag utan att tänka mig för. Han la sig bredvid mig, vi började hångla. Aldrig nånsin har jag känt denna kärleken för.