The Three witches

Nogitsune

Octavia

Allting var tyst under lektionen. Emilia brukade att sitta mittemot mig. Men hon måste vara borta, så som Lois. Vi hade fått en ny elev. Han hette Dylan, och är väldigt snygg. Men han var redan paxad av tjejen Serina och Ann-Lois. Men han satt bredvid mig. Så vi småpratade ibland, men inte som om vi var vänner. Den röda månen var borta och den skulle komma igen nästa månad. So läraren började att titta på mig underligt.

" Octavia, dina ögon har blivit helt röda. Bara din ögon färg inte din hinna?" hans ord ekade i mitt huvud. Röda. Dylan lutade sig emot mig och nickade.

" Jag kan ta henne till sjuksköterskan, om du vill Octavia?" sa Dylan och tog sin hand på min rygg. Jag nickade, vad som hade hänt är inte helt säkert men jag kan tro att mina krafter vill synas. Det gör dom ibland. Dylan öppnade dörren åt mig och jag igenom. Dörren stängdes. Han tog min hand, det var skönt men ändå obehagligt. Han tog mig emot väggen och började att kyssa mig. Jag tryckte bort honom och började skrika. En lärare kom in och började tjafsa med Dylan. Jag sprang iväg in i klassrummet och satt på min plats.

" Är du okej Octavia!" sa läkaren och glodde på mig. Jag skakade på huvudet. Det var hemskt att se på han.

När vi kom ut började mina tankar att rinna som ett vattenfall. Ann-Lois var på sin plats och kollade på mig som precis att hon hade vetat om allting. Lois kom in helt rädd.

" Lois, du är sen... igen!?" sa läraren och tog sig på hakan. Lois och jag kramade. Hennes parfym var underbar och hennes hår var uppsatt. Nåt hemskt måste ha hänt.

Emilia

Jag satt vid vårt piano och spelade min sång. En sorglig faktiskt. Det var till min döda bror som blev dödad av den svarta häxan, jag lovade honom att jag skulle ta hämnd och döda den svarta häxan som har förstört mitt liv. Jag hörde en fiol i bakgrunden. Det var mamma. Men när jag kollade bakom mig så fanns det ingen där? Mitt hjärta började att göra ont. Nej... det kunde inte hända. Jag sprang ut ur huset och tog snabbt min nyckel till motorcykeln och tog på mig min hjälm snabbt. Jag körde till sjukhuset och hittade pappa där, han var blodig och var röd i ansiktet.

Vi satt därute och väntade på svaret om mamma var död eller om hon levde. Läkaren kom ut och log. Hon överlevde. Men vad hände. Jag frågade pappa men det blev inget svar. Jag kunde se Octavia och Lois springandes emot mig. Dom kramade mig och deras hjärtslag var så snabba så att jag inte kunde höra dom.

" Är hon... snälla säg det inte!" Octavia var helt röd i ansiktet. Nästan av rädsla.

" Vad är det?" undrade jag. Hon tog fram sin arm och jag kunde se tre rivmärken på hennes arm. Vi sprang in i den närmaste toan. Jag kunde känna igen rivmärkerna, det var samma märken som jag hittade på min bror. Det var från en Nogitsune.

" Vem gav dig dom här?!" skrek jag.

" Av den nya killen, Dylan?" sa Octavia. Jag tog fram min väska och tog fram en sprit. Jag hällde över såret, Octavia hoppade till.

" Jag tror att jag har blivit kär i honom? Vad ska har ta mig till"

Lois

Den där Dylan skrämmer mig verkligen. Octavias arm började att blöda. Det var första gången jag har sett blod, häx blod. Emilias pappa kom helt plötsligt in utan att vi ens har sett det.

" Det där borde läkarna kolla upp!" sa han tyst. Han gick fram emot Octavia. Han tog tag i hennes arm, jag kunde känna hennes smärta. Emilias pappa tog upp en kniv. Emilia gick till anfall utan att ens tänka efter.

" Låt mina vänner va!" skrek Emilia och tog tag i hans arm. Emilias pappa flög bakåt och dunstade i väggen. Dylan gick sakta in med en Katana. Jag kurade ihop mig mot Emilia.

" Tror ni verkligen att jag är en Nogitsune, jag är en Kitsune. Inte en demon" sa Dylan.

" Men märkena, det är exakt ut som en Nogitsune!" sa Emilia. Dylan försökt förklara varför hon tror att det är ett Nogitsune. Men Emilia blev arg och sprang ut. Det blev tyst men ändå så högljudd. Octavia gick nära honom, jag tror att hon tror på honom om att han inte är en Nogitsune. Men han ljuger. Han måste.

Klockan var fem och jag var på bussen. Min styvpappa hade skickat att han hade köpt ägg, så jag kunde slappna av. Nästa holmplats kom, jag gick av och såg på en kråka. Jag kunde se honom och att han var en kämpe. Jag hade ett kex till honom. Han flög ner och jag kunde se hans stora ögon. Han hatade dom andra kråkorna, dom vill alltid ha hans kex. Men jag gav inte upp så lätt. Jag har en strategi att jag har bröd bitar för dom andra kråkor och jag ger honom kexet. Dom andra kråkorna var borta så jag slängde kexet till honom.

Dylan

Jag transformerade till min räv form och sprang emot skogen. Mina nio svansar fladdrade och min vita päls som var som snö. Jag kunde höra Octavia bakom mig. Jag sprang snabbare och hon sprang ännu snabbare. Jag såg min möjlighet och sprang in i huset. Fotstegen stannade. Jag sprang upp på ovanvåningen och gick in till sovrummet. Jag blev tillbaka till människa. Jag tog på mig ett par kalsonger. Jag gick till det söndriga fönster och skrek på hennes namn. Hon sprang upp snabbt. När hon kom till sovrummet tog jag hennes hand och drog henne närmare mig. Vi kysstes, hennes röda läppar smakade som rosor. Ena stunden var vi vid fönstret sen hamnade vi på sängen.

" Jag älskar dig!" sa jag. Octavia fick en tår.

" Jag också!" Octavia kysste mig och la sitt huvud på mitt bröst.

Hej, jag undrar om jag ska ha med Dylan också. Jag tänkte ta med mer karaktärer, och det är från jag xoxo. Byebye.