The Three witches

Ängel

Emilia

Jag var i skogen, träden var extra tysta idag. Jag kollade upp och kunde se att himlen var grå. Jag kollade ner igen och såg att det fanns vita fjädrar. Jag sökte efter om det var en vit duva som hade kraschat, det ledde mig till en sjö. Vattnet rörde sig inte, jag kunde över andra sidan av sjön. Bara gräs och träd, precis som här. Det var inget ovanligt, jag la mig ner på gräset. Det var blött. Jag tror att jag somnade, det var mörkt. Fjädrar fanns vid stigen som ledde till skogen, jag ställde mig upp och kollade mig omkring. Vad var det för fjädrar. Jag gick sakta efter fjädrarna, jag kunde inte riktigt gå. Jag var alldeles för kall, jag tog om min jacka runt om mig. Hårdare och hårdare. Jag kunde se en kille, han satt på en stor sten. Han hade bara ett par jeans, jag smög mig på honom. Men ramlade av kylan. Jag kunde inte röra mig, jag öppnade mina ögon. Killen, han stod framför mig och hade vita vingar. 

Jag vaknade på en sten med en filt på mig, det fanns ett paper framför mig. " förlåt om du blev rädd." Jag kollade mig runt men kunde inte se killen med vingar. Jag gick längst stigen, jag kom inte längre än till sjön. Jag la mig vid en sten och somnade. Jag hade filten runt om mig, nånting lätt ramlade på näsan. Jag kollade ner och kunde se att det var en fjäder. Jag kollade upp och kunde se samma kille som var på stenen. Jag ställde mig upp knasigt, mitt huvud snurrade. Jag gick hastigt bakåt. Tills jag inte kunde känna nån grund. Jag ramlade bakåt. Vattnet var kalt. Jag fick en tillbaka blick om händelsen när jag var 11 år.

Mamma var i bilen. Pappa hade jag inte sett på länge, det fanns en pojke med nästan silvrigt hår. Jag var på begravning idag. Det var inte roligt, det var farmor som dog. Vi stod väldigt nära, men hon hemsöker hemma hos oss. Hon säger " din gammla farmor är fortfarande med dig, du ska inte vara rädd." Jag var aldrig rädd hon hon kom. Jag var alltid glad. Men jag är alltid lika ledsen som när hon går. Jag gick ut till mamma, jag kunde se en man med en pistol. Mamma skrek på mig att springa in i huset. Jag kunde höra en stort pang. Det var för två månader sedan, nu har pappa gift sig med den nya mamman. 

Jag var på sanddynerna nu, strömmarna var svaga. Och klänningen som jag hade på mig gjorde mig tung. Jag stängde mina ögon och kunde känna en hand på min rygg och en annan hand på mitt lår. Jag var på gräset igen. Jag andades och öppnade mina ögon, killen var där. Han hade silvrigt hår och ljusblåa ögon, jag kunde känna igen honom. Men jag ville inte fråga vem han var, jag satte mig upp. Han kollade på mig. 

" Du skulle kunnat dö, varför följde du efter mig?" sa han. Jag ryckte på axlarna, han kollade på sjön igen. Jag hostade upp vatten, mitt år var blött och filten var blötare än blött. Jag kunde känna av kylan krypa genom min kropp. Killen ena vinge kom runt mig. Jag kollade på honom.

" Vad heter du?" frågade jag. Han kollade på mig. Han kollade bort.

" Jackson, men du kan kalla mig Jack." sa han. Jag kollade på sjön och stängde mina ögon, jag koncentrerade på vattnet. Jag öppnade mina ögon, vattnet började att röra sig. Jag kollade bredvid mig. Jackson var borta. Jag kollade mig runt, han var bara borta.

När jag var hemma var mamma på jobbet, jag låste inne mig på mitt rum. Jag tänkte på  Zack, han hade säkert åkt tillbaka till Amerika. Jag tänkte att han säkert har gjort slut. Kyssen betyde inget, det var som ett hej. Det knackade på dörren, jag gick sakta ditt. Jag öppnade dörren och kunde se 3 killar och 2 tjejer. 

" Är du Emilia?" frågade en kille som hade svart hår. Jag kollade misstänktsamt på honom. 

" Ja, hur så?" sa jag med en rädd röst. Han tog fram nåt ifrån fickan, det var en dolk. Jag kollade på honom. Hans ögon blev oranga, jag tittade upp mot himlen. Målnen blev mörka, vinden blev hårdare. Det var Serena. Hur visste jag inget om, jag skrek på dom att dom skulle komma in snabbt. En tjej med svart hår kollade på mig.