7 dagar

Kapitel 3 - Kidnappad

Fredag

Jag lägger faktiskt inte så mycket tid på vad jag ska ha på mig under dejten. Aaron har inte sagt något speciellt och därför sätter jag på mig ett par vanliga, svarta, tajta jeans tillsammans med en vinröd oversized t-shirt. Under t-shirten sätter jag på mig en vit bh, med en cool krage.

I mitt hår flätar jag snabbt en utåt-bakad fläta innan jag tittar på klockan. Den är redan 18:48, så han borde vara här när som helst. Jag tittar mig snabbt i spegeln innan jag sätter mig på min säng och spanar ner på gatan, kikar efter honom. Tillslut parkerar det en bil utanför och jag rycker snabbt åt mig min mobil som ligger på laddning innan jag slänger ner den i väskan och trampar ner för trappen. I vardagsrummet ligger både mamma och pappa och degar i soffan. Jag ler.

"Ska du gå nu?" frågar pappa och alla lägger fokus på mig.

"Aa, jag vet inte hur sent det kommer bli men i värsta fall så kanske jag sover över hos dem..." säger jag och tittar mot dörren. Jag hoppas verkligen inte att han knackar, för då är jag körd.

"Okej!" Mamma ler och slänger en slängkyss till mig. "Ha så kul!"

"Hejdå!"

Jag går in till hallen och sätter på mig ett par svarta ballerinaskor. Snabbt som attans tar jag mig ut genom dörren och krockar rakt in i någon.

"aouch!"

"Förlåt, jag tänkte knacka men-" börjar Aaron men jag hinner avbryta honom.

"Du får inte knacka, så det var väl bra att jag kom ut" säger jag och tittar på ytterdörren, sedan tillbaka till Aaron som synar mig uppifrån och ner.

"Du borde ha med dig en jacka," konstaterar han.

"Varför då? Ska vi vara ute?" frågar jag och han nickar.

"Jaha, då går jag väl och hämtar en," snabbt slinker jag in i huset igen och tar min jeansjacka, sedan går jag ut igen. Han tittar skeptiskt på jackan ett tag, och jag höjer på ena ögonbrynet.

"Vad?"

En suck lämnar hans läppar. "Inget, kom nu,"

Han tar tag om min arm och drar med mig till bilen, jag som inte är beredd snubblar framåt.

"Du kan sätta dig i baksätet" säger han och öppnar dörren till förarsätet.

"Vänta va? Varför då?" frågar jag förvirrat samtidigt som jag öppnar bildörren. Då förstår jag varför. Där inne sitter det tre nyfikna människor och stirrar på mig. De första ögonen jag möter är ett par mörka ögon med ett litet stänk av grönt i dem. Ögonen är prydligt inramade med knappt synliga mörka ringar under dem och de buskiga ögonbrynen smälter in i hans ansikte. Ett riktigt ögongodis, faktiskt. Nästa par ögon tillhör en flicka. Hennes ögon är isblåa, precis som hennes hår som är uppsatt i en slarvig knut. Början av hennes hårbotten är mörkbrunt. Hon ser inte lika trött ut, utan mer taggad. De sista ögonen jag möter är helt bruna. Djupet på dem gör dock så att dem blir precis så intressanta de behöver vara. Det formas små rynkor under ögonen när han ler, så jag ler ett litet leende tillbaka.

"Tja, Leon" säger personen i ägo av de bruna ögonen.

"Tess" säger flickan i blått hår och vinkar till lite med sin hand. Ögongodiset som står precis framför mig säger att han heter Alex.

"Det är bara att hoppa in, du får sitta i mitten" säger Alex med ett flin utan att flytta sig det minsta. Jag lägger ena handen om min jacka samtidigt som jag stirrar på honom. Varför flyttar han sig inte? När jag inser att Alex inte kommer flytta på sig för att göra det lättare för mig förstår jag. Han är den sortens ögongodis. Jäva svin.