7 dagar

Kapitel 6 - Dag tre

Sorry om jag gör någon matsugen ): ^

-

Söndag 

Nästa morgon vaknar jag av att solen lyser rakt på mitt ansikte. Jag har ont överallt, i benen, i huvudet, i nacken och speciellt i ryggen! Om någon undrar, nej, sov aldrig i en bil i två nätter för enligt mina beräkningar blir du tillslut rullstolsbunden.

"Aj" mumlar jag när jag sätter mig upp och tittar på de andra som ligger runt om mig i bilen. Bortsett från förra natten har vi faktiskt fällt ner stolsryggarna så att det är lite behagligare att sova på, men som sagt. Det är inte det.

"Godmorgon" säger Tess högt vid min sida, så att resten av gruppen vaknar.

"Helvete, min rygg" mumlar Alex vid min sida, öppnar ögonen och stirrar rakt på mig. Jag tittar tillbaka med en medlidsam blick. Våra ryggar är helt förstörda.

"Aaron, seriöst. Om ni ska kidnappa mig såhär får ni fan skaffa en säng åtminstone" säger jag gnälligt och Tess öppnar dörren vid min sida för att släppa ut friskluft.

"Hon har rätt" instämmer Tess, antagligen för att hon själv inte mår så bra.

"Vart ska den komma ifrån?" frågar Aaron med en morgonhes röst. Ärligt talat, den lät lite för sexig.

"Jag vet inte, bara jag slipper sova en enda natt i denna bil igen! Vandrarhem, hotell, vad som helst!" säger jag och hoppar ut ur bilen efter Tess.

Min mage kurrar och för säkert sjuttioelfte gången dessa två dagar har jag hemlängtan, även om jag har lite kul. När ska han egentligen ta mig hemåt? Imorgon är det ju måndag till och med, skolan börjar ju igen! Sista veckan i helvetet, rent ut sagt.

När resten av gänget hoppat ut ur bilen ser jag mig omkring. Igår hade vi praktiskt taget hoppat in i bilen och kört alldeles för fort till ett säkert ställe där tomtägaren inte skulle hitta oss för att sova.

Både Alex och Aaron tänder en cigg och tittar på mig.

"Jag tänkte att vi skulle klara oss i bilen, men tydligen inte. Men jag har inte råd med hotell, även om alla skulle betala" säger Aaron och låter sin blick glida ifrån mig till de andra, som om han sökte idéer. Resan är alltså inte slut än.

"Alltså, jag kanske har en lösning. En polare bor i stan i en etta, och han är bortrest. Vi kanske kan sno hans place" säger Leon tillslut och ser på oss med en frågande blick.

"Ring för i helvete" säger Alex och spottar på marken, innan han släcker sin cigarett.

Någon timme senare är vi i full färd mot stan, där denna 'polare' har sin lägenhet. Jag har inte vågat säga ett ord, men jag vet att det är snart dags att ta ett snack med Aaron. Som sagt, skolan börjar imorgon. Jag, eller rättare sagt vi kan inte bara skita i skolan, hur pissig den än är. I värsta fall får jag väl smita, vi är ju ändå centralt i stan. Jag kan komma hem om jag har tur.

Aaron parkerar bilen bredvid en trottoar och när alla hoppat ut ur bilen knappar Leon snabbt in portkoden till lägenhetsbyggnaden vi står framför. Alla trampar upp för trappstegen av sten och när vi tillslut är utanför ytterdörren klämmer Leon in sina fingrar mellan den lilla springan i brevinkastet och tar tag i något som han sedan visar upp. En silvrig nyckel. I en rörelse låser han upp och öppnar dörren. Det första som jag lägger märke till är att lägenheten praktiskt taget stinker killparfym och svett. Med avsmak stiger jag in i lägenheten och sparkar av mig skorna som alla andra. Och inte bara stinker det, utan det är smutsigt överallt. Kläder och damm, överallt.