7 dagar

Kapitel 5 - Dag två

Lördag

Jag vaknar av att något hårt slår till mig i ansiktet och jag rycker till. När jag öppnar ögonen och möter taket av en bil sätter jag mig upp fort och ser mig omkring. Hela baksätet är fullt med filtar och runt om mig ligger kroppar som andas tungt. Inne i bilen är det kvavt och varmt, det skulle sitta fint med lite friskluft när jag tänker efter. Jag buffar till lite på Alex som ligger bredvid mig så att han flyttar på sig en aning, sedan kliver jag över honom och hoppar ut ur bilen. Men det blir inte bättre, utan solen steker och jag börjar svettas ännu mer. Kanske var jeans rätta valet igår, men absolut inte idag. 

"Maja-baja" hör jag Aaron säga efter att ha öppnat bildörren. 

"Ja?" morrar jag fram. Hans smeknamn börjar gå mig på nerverna och det är alldeles för varmt för att jag ska vara på topphumör. 

"Godmorgon på dig med" säger han med ett litet flin på läpparna och ställer sig upp. Han går bortåt ifrån bilen och vidare in i skogen, men jag lägger inte så mycket tanke på det. 

Plötsligt vibrerar det till i min ficka och jag är snabb med att plocka upp telefonen.  Ett sms från mamma. 

Mamma 13.47
När kommer du hem?

Jag lägger märke till att klockan nästan är två och börjar känna mig lite obekväm. När ska vi egentligen åka hem? Aaron har själv sagt att vi ska åka idag, men han verkar inte vara den ljusaste när det gäller lovord. Jag skickar ett snabbt sms. 

Jag 13:49
Jag vet inte, snart

Med ett nervöst ryck i axeln tittar jag tillbaka mot skogsbrynet och ser inte Aaron någonstans. Hur lång tid kan det ta att pissa?

Min telefon börjar vibrera igen med jämna mellanrum och jag swipar mitt finger mot telefonens display och svarar. 

"Maja"

"Hej snuttis, vad är du någonstans? Ska pappa hämta dig?"  mamma låter lite orolig i andra änden, kanske är det för mitt sms. Frågan är bara, ska jag ljuga eller säga sanningen? Jag är ju ändå arton som Tess och Alex sagt dagen innan. Jag får göra vad jag vill nu, så egentligen ska hon inte ens bry sig, men samtidigt är det min mamma. Hon blir orolig så fort jag inte är okej och hon är beskyddande x1000. Jag kanske bara ska hålla tyst och hoppas att de skjutsar hem mig så fort som möjligt. 

"Um... Jag är på en liten utflykt, kan man säga" svarar jag tillslut. Jag kan höra hur hon tar ett andetag i andra luren och snart svarar hon med: 

"Jaha, hur lång är den här utflykten då?"

"Tyyyp... Jag vet inte. Kort, lång. Vad som helst. Men jag lovar att jag är okej och att jag kommer hem innan du hinner blinka" säger jag med ett litet leende, för ett leende hörs alltid. 

"Vad är det du menar? Maja, vart är du någonstans? Kom hem på en-" Mer av min mammas oroliga och desperata röst hinner jag inte höra eftersom att någon tar tag i min telefon och trycker bort samtalet. 

"Inga telefoner" säger Aaron och tittar på mig. 

"Det var min mamma" säger jag och tittar på honom.

"Jaha, men inga mammor då. Slappna av lite, det roliga är inte i närheten av slut än" säger han och ger mig min telefon, trots hans lilla 'inga telefoner'-regel. 

"Vadå inte slut? Du sa att du skulle skjutsa hem mig idag!" 

Aarons tidigare leende försvinner och han ser fundersamt på mig. Sedan rotar han runt i fickan och tar fram en dosa med cigg.