0.3

540 15 3
                                    

1 månad senare

Daniellas perspektiv

Idag är det min första dag i skolan. Jag har hängt med Wendy under hela sommarlovet.

Klockan är 8.30. Skolan börjar vid 9 och den ligger ca 10 minuter bort. Wendy bor 2 minuter bort. Så jag kommer möta henne på vägen.

Jag kollar mig i spegeln för att säkra min outfit. Ganska okej.

Jag skiter i att vänta så jag beger mig utåt. Jag låser dörren och vänder mig om.

Där står en ganska gullig, lång, brunhårig kille med en bandana på huvudet.

Jag hoppar till "fuck vad du skräms"

"Oh hej på dig också" säger killen.

"Vad vill du mig?" frågar jag och sätter armarna i kors.

"Schh" säger han och lägger sin hand på min höft.

Jag tar i allt vad jag han och slår honom på käften. #innebandy.
Han håller sig för munnen av smärta.

"Jävla peddo" skriker jag till honom på svenska och springer ner för trapporna.

När jag kommit till utgången hör jag hur hissen plingar till och han kommer ut.

Jag får panik och går snabbare.

Andas.

Andas.

Andas.

"Stanna Daniella!" Ropar han efter mig.

Hur vet han vad jag heter. Jag får en klump i magen. Jag ser Wendys lägenhet lite längre bort. Jag springer mot lägenheten och ser att hon gått ut.

Jag vänder mig om och som tur är. Ser ingen kille. Tur.

"Vad har du bråttom till?" Frågar Wendy.

"Det var en kille som stalkade mig. Så jag sprang hit" säger jag andfådd.

"Vem var det då?" Frågar Wendy.

"En kille, sådärlång, brunt hår, bruna ögon och en bandana runt huvudet" berättar jag.

Wendy rycker på axlarna "han kanske är någon granne"

Jag kliar mig nervöst i nacken "jag hoppas inte det"

Dramatic Love  {C.D}Where stories live. Discover now