Dramatic Love {C.D}

1.3

Daniellas perspektiv

"Här har du" säger Shawn och räcker mig min mobil.

"Jag har saknat dig" säger jag till mobilen och tar emot den.

"Du måste ringa dina föräldrar" säger Shawn allvarligt, jag nickar.

Han lämnar därefter rummet och jag startar mobilen. Jävlar 40%. Men den klarar sig nog. Det är:

245 missade från snap
1089 missade samtal
2234 meddelanden
Och 52 från Instagram och Twitter.

Detta är sjukt, vi ska inte ens nämna min mail.

Jag går in i kontakter och trycker på mamma. Efter 2 signaler så svarar hon.

M: OH MIN GUD DANIELLA JAG HAR VARIT SÅ OROLIG VAR ÄR DU? ÄR DU OKEJ?
D: ja haha, jag är hos mina kompisar och min mobil gick sönder så jag fick lämna in den på lagning
M: VAR ÄR DU?
D: chilla, jag är hos mina nya kompisar
M: har du hört om det med Wendy?
D: ja..dem jag är hos nu hjälpte mig igenom det
M: jag var så sjukt orolig att du var med henne och också blev kidnappad
D: haha, kidnappad? Nej absolut inte.
M: vi kom hem igår så du kan komma hem om du vill
D: ja men först kan inte du komma till kvarteret 15?
M: vill du att jag hämtar upp dig?
D: ja och vi måste prata
M: håller med..vi ses om 20 puss
D: mm ses

Jag lägger på.

"Vem var det?" Frågar Cameron och kommer in i rummet.

"Min mamma, hon kommer om 20 minuter" säger jag.

Cameron nickar "ska vi köra planen?"

"Ja men jag vet inte om den kommer funka för min mamma är överbeskyddande.." Mumlar jag.

Cameron kramar om mig "det kommer bli bra"

•20 minuter senare•

"Hon är här!!" Skriker Nash och springer upp med resten av killarna förutom Cameron.

Cameron och jag går till dörren. Jag öppnar den och det första mamma gör är att krama om mig hårt.

"Jag har saknat dig så mycket" säger mamma.

"Jag har saknat dig också" säger jag och kramar henne tillbaka.

Jag släpper sedan mamma och vänder mig mot Cameron.

"Cameron detta är min mamma Jenny, mamma detta är min vän Cameron" säger jag.

Mamma ler mot Cameron och skakar hand med honom.

Vi går in till vardagsrummet: mamma sätter sig i soffan, Cameron i en fåtölj och jag ställer mig framför henne.

"Vad är det du ska berätta? Vänta lite du är väl inte gravid???" Frågar mamma.

Jag skrattar till "nej mamma det är bara det då när Wendy blev kidnappad blev jag också det. De sköt både mig och Wendy"

Mammas ögon blir stora som tennisbollar  "VA"

Jag nickar och lyfter upp min tröja så man kan se såret.

"När Cameron och hans kompisar kom till parken så sprang de där huliganerna iväg. Jag klarade mig men Wendy dog innan dem kom" berättar jag.

Mamma ställer sig upp tårögd. Först så kramar hon om Cameron och sedan kramar hon om mig.

"Jag är så glad att ni räddade min dotter och att ni två blivit goda vänner. Men Daniella, vi ska flytta tillbaka!" Berättar mamma.

Jag stelnar och kollar på Cameron som kollar på mig.

Flytta tillbaka? NEj TACK!