Dramatic Love {C.D}

0.6

Daniellas perspektiv

Jag vaknar upp andfådd i panik. Jag ser mig omkring och kommer ihåg händelsen.

Mitt huvud gör så ont!

"D-Dani?" Hör jag Wendys röst viska.

"Ja?" Svarar jag tyst.

"Var är vi?" Frågar hon.

Jag rycker på axlarna "ingen aning"

Jag försöker ställa mig upp. Jag lyckas fast vinglig. Jag letar i min ficka efter min mobil. de har tagit den.

Jag går sedan mot väggen. Jag följer med handen längst med väggen. Rummet verkar helt tomt.

"Jag har hittat knappen" säger jag av lycka och tänder.

Japp som jag trodde. Vanligt rum som är helt tomt. Våra väskor ligger där vi låg.

"Det här är ditt fel Daniella !" Säger Wendy surt.

Jag nickar "ja jag vet Wendy, jag ska få ut oss här ifrån"

Jag rycker i handtaget. Låst.
Jag bankar hårt i dörren. Ingen öppnar så Wendy reser sig upp och bankar med mig.

Jag suckar irriterat och sätter mig mot dörren. Wendy går till sin väska.

"Har de tagit din mobil?" Frågar jag.

Wendy nickar.

Jag ställer mig upp och kollar på Wendy.

"Ifall vi dör här vill jag att du ska veta att du är min bästa vän och jag älskar dig för allt!" Säger jag med tårar i ögonen.

Wendy kollar upp på mig "jag älskar dig också Daniella!"

Plötsligt öppnas dörren och jag backar ett steg bakåt. In kliver en as snygg kille. Han har brunt hår och bruna ögon. Han ser inte ut som en badboy men jag antar att han säkert är det.

"Hej på er" säger han med ett leende.

"Hej" säger jag osäkert.

Ska jag slå ihjäl honom nu? Nej. Jag vågar inte.

"Vad vill ni oss?" Frågar Wendy skräckslaget.

"Det är det jag ska berätta. Kom följ med mig upp" säger killen snällt.

"Vänta vad heter du?" Frågar jag.

"Cameron, Cameron Dallas" svarar han och eftersom han sa sitt namn börjar jag bli mer avslappnad.

De kanske inte är så farliga som Wendy säger. De kanske har en ledsam historia om deras liv-eller något.

Vi går upp för någon smal trappa och Cameron som går först öppnar dörren in till ett stort lyxigt hus. Det där nere måste ha varit deras källare.

Jag vänder mig om och kollar på Wendy. Shit. De måste ha rånat en bank för att ha råd med det här!

"KILLAR KOM NER NU!" Skriker Cameron och tar tag i min handled.

Wendy springer efter och vi sätter oss i soffan. Man hör många fotsteg i trappan. Jag vågar inte möta deras blickar så jag väljer att kolla ner i marken.

Men så nyfiken så som jag är kollar jag upp på de. Damn. Jag vet att Wendy inte vågar kolla upp men hon hade inte ångrat sig. 😏😍

"Killar ni vet vem de är, tjejer jag heter Cameron. Det här är Matt, Aaron, Jack Johnson, Jack Gilinsky, Nash, Carter, Shawn, Taylor och den yngsta Hayes" säger Cameron.

Jag kollar på han där Taylor. Jag känner igen honom.

"Vänta lite, är inte du han som stalkade mig för några månader sen?" Frågar jag.

Taylor ler skyldigt. Usch.

"Vad vill ni oss?" Frågar Wendy utan att möta deras blickar.

"Vi vill göra hämnd för att du avslöjade oss" ler Cameron och böjer sig framför henne.

Han ska precis slå henne men jag tar tag i hans hand.

"NEJ SNÄLLA!" Säger jag.

Cameron kollar in i mina ögon och jag kollar in i hans. Jag får en konstig men bra känsla i magen så jag släpper hans hand och kollar ner.

Cameron står fortfarande och stirrar på mig. Som tur är att Wendy min babe märker pinsamheten och hon smäller till Cameron.

"Snygg eller?" Retas hon.

"Wendy vad fan??" Säger jag.

Nu kommer de straffa oss, jag tror nog det inte blir bra.

Cameron kollar arg på Wendy som leker tuff.

"Killar, några av et kan ta blondie till källaren igen" säger Cameron.

"Nej snälla nej det här är mitt fel inte hennes" säger jag och ställer mig upp.

Tre killar tar tag i Wendy som sprattlar och försöker komma loss. Jag ska precis springa efter de men tre andra killar tar fast mig och börjar bära mig upp.

tur att jag är stark...

Jag sparkar den som håller fast i mina ben. Men då får jag en spruta i min arm.

Mina ögon spärras upp och jag får svårt att andas.

Sedan inom kort blir allt svart.