Dramatic Love {C.D}

1.4

Daniellas perspektiv

"Hem ljuva hem" säger pappa och släpper ner sina väskor.

Jag suckar, Sverige förlåt men jag har inte saknat dig.

Jag går upp till mitt rum och så som jag lämnade det, är det kvar.

"Dani?"  Jag vänder mig om och får syn på Oliwia.

"Är inte du ledsen jag menar vad hände med killarna?" Frågar Oliwia.

Jag suckar och ber henne sätta sig på sängen:

"Jag kommer sakna er, men tack. Och snälla för min skull, hitta er en annan aktivitet gör inte detta. Bara glöm mig, vi kommer ändå inte träffas längre. Men jag kommer sakna er" berättar jag med gråt i rösten.

Cameron vägrar att möta min blick.

Jag bara nickar mot de alla en sista gång innan jag går ut ur deras hus med min väska i handen.

Jag går snabbt för att inte Cameron ska kunna hinna ikapp mig. Mamma kommer och parkerar bilen framför mig.

Jag går in i bilen och sätter mig i baksätet. Jag vänder blicken mot huset och ser Cameron stå vänd mot oss.

Mamma sätter på bilen och börjar köra.

"Mamma stanna"

Mamma stannar och jag springer ut ur bilen. Jag springer till Cameron. Han har öppna armar och jag slänger mig på honom.

"Jag kommer sakna dig så sjukt mycket, Daniella" säger Cameron med gråt i halsen.

-
"Wow Dani, jag är så hemskt ledsen" säger Oliwia och kramar mig.

Jag tråkar bort mina tårar och stället mig upp "kom ska vi gå ut och äta på MAX"

"Du hatar MAX" skrattar Oliwia.

Jag ler "men inte du"

Camerons perspektiv

Jag går irriterat upp för trapporna.

"Hey bro chilla" säger Aaron och pekar på vattnen flaskan - som är typ mos.

Jag slänger ner den för trapporna och går in i mitt rum. Jag slänger mig på sängen. Jag lägger handen där Daniella brukade sova.

Vänta lite?

Jag hittar en tröja. Min tröja som hon hade fått låna. Wow, det med glömma bort varandra var hon allvarlig med.

Jag slänger tröjan på golvet. Om hon vill glömma mig ska jag glömma henne.