Hotad Kärlek

Kapitel 9

Julias perspektiv

Jag och Erik kom nästan samtidigt till parken och jag slängde mig i hans famn.
- ERIK!! Jag älskar dig!
- Men jah älskar dig mera! protesterade Erik.
- Och jag älskar dig mest! sa jag bestämt.
- Jo, hur ska vi göra nu då? sa Erik.
- Mamma berättade allt och hon sa att du stjält från henne.
Erik bara muttrade till svar.
- Hon sa även att vi inte får vara ihop..
- Jag förstod det, sa Erik ledsamt och slog ner blicken.
- Men jag dör hellre om jag inte får vara ihop med dig, sa jag och klappade honom försiktigt på kinden.
Han tittade då upp mot mig och kysste mig. Det var en sån där magisk stund i romantiska filmer där hjärtat slog ett extra slag. Plötsligt hörde jag att nån harklade sig vid typ 4 meter från mig. Jag tittade genast upp och fick syn på pappa som såg väldigt arg ut. Erik tittade frågande på mig och jag nickade för att visa att pappa stod bakom honom.
- Pappa, vad gör du här? Du brukar ju vara på jobbet hela dagarna.
- Din mamma ringde mig och bad mig att söka upp dig, du har nämligen utegångsförbud om jag såg dig med.. sa pappa och tittade strängt på Erik.
- Ni kan inte göra så här mot mig! skrek jag åt honom med tårarna i ögonen.
- Jo, det kan vi. Eftersom att vi är dina föräldrar!
Jag tog tag i Eriks hand och sprang snabbt därifrån. Jag visste inte vart vi skulle, jag bara flydde. Plötsligt stannade jag upp utanför biografen.
- Var bor du? sa jag stressat.
- Kom! sa han och sprang mot hans hem.

Vi kom till ett stort vitt hus och Erik gick in i huset. Vi stod i hallen och jag kramade honom. Tårarna rann fortfarande, dem verkade aldrig ta slut.
- Ta av dig ytterkläderna så går vi till mitt rum, sa han.
Jag nickade och gjorde som han sa, sedan ledde han mig mot hans rum.
Erik satte sig på sängen och jag stod i dörröppningen.
- Tror du att din mamma känner igen att jag är min mammas barn? frågade jag honom.
- Jag vet inte, hoppas inte det.
Sen gick jag till hans säng och satte mig bredvid honom.
- Hoppas mamma eller pappa inte ringer polisen, sa jag och slog ner blicken.
Han gick till dörren och stängde den. Sen brottade han ner mig på sängen och började kittla mig.
- Nej, SLUTA!! skrek jag och asgarvade.
Han gjorde som jag sa och la sig ner bredvid mig. Där låg vi båda, ingen av oss sa något, vi tittade bara upp mot taket.
- Vad tänker du på? frågade jag nyfiket.
- Framtiden, sa han.
Jag märkte att han log, sen tittade jag på honom. Han tittade tillbaka och båda log.
- Får jag flytta in hos dig? sa jag lågt.
- Men tänk om mamma eller pappa får reda på att du är din mammas barn?
- Om jag flyttar in i ditt rum då?
- Men alla kläder och sånt då? sa Erik.
Jag tittade upp mot taket igen och suckade.
- Aja, då får vi lösa det på nåt annat sätt.. sa jag.
Plötsligt knackade nån till på dörren.
- VEM ÄR DET?? ropade Erik.
- Det är jah, mamma! ropade hon utanför dörren.
Erik viskade åt mig att gömma mig i hans garderob, jag sprang snabbt och tyst och hoppade in i hans garderob och stängde garderobsdörren.
- Aa, okej! ropade Erik.
Hans mamma slog upp dörren fast vart hon gick vet jag inte. Det var väldigt isolerad garderobsdörr men jag försökte höra.
- Vems kläder är upphängd i hallen? sa hon argt.
- Det är min flickvän, svarade Erik lugnt.
- Och? fortsatte hon kaxigt.
Hoppas bara att Erik kom på en bra lösning.
- Hon är inne på toa..
Jag hörde inte vad Eriks mamma sa för hon typ viskade. Men jag var så nyfiken så jag pressade örat mot garderobsdörren. Det var inte så smart för dörren gick upp och det var 5 cm springa. Jag slog snabbt igen dörren, men det var ännu osmartare. För det lät jättehögt.
- ERIK!! VEM ÄR INNE I DIN GARDEROB??
- Öhm.. Det är katten, sa Erik nervöst.
- Jag såg precis Misse i köket, sa hon kaxigt.
Jag märkte att hon stormade mot garderoben och öppnade snabbt den. Det tog 3 sekunder innan jag kände en kall, hård hand som tog tag i min armled och drog ur mig ur garderoben.
Hon tittade forskande på mig.
- Jag känner igen dig..
- Öhm, jag var Eriks tidigare flickvän för 3 år sen, ljög jag.
- Och vad i helvete gjorde du i garderoben?? fräste hon åt mig.
Shit, vad skulle jag säga nu? Erik såg lika stum ut.
Eriks mammas ögon blev stora som tallrikar.
- Nu vet jag! Du är ju Agnetas dotter!! skrek hon.
Hon drog mig ut ur rummet, nerför trapporna, ut genom dörren barfota begge två, hon gick till någon dörr som såg ut att leda ner i någon källare, hon öppnade källardörren och slängde ner mig i källaren. Det blev kolmörkt och jag såg ingenting.
- HJÄLP!! skrek jag och tittade upp där dörren satt.
Det är hopplöst att skrika på hjälp, tänkte jag och vände mig om. Jag såg.....

-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~
Baam baam baaaaaam! Haha, nu är det allt spännande. Vad ser hon? Hur länge kommer hon sitta i källaren?
Det får ni se i kapitel 10!! OMAJGAD, TVÅSIFFRIGT KAPITEL!! Tänk om det blir tresiffrigt också? Eller kanske till och med fyrsiffrigt? Vem vet??
(Vem vet? Inte jag. Vem vet? Inte du. Vi vet inget idag 🤗😂🎙)