Barnhemmet 2 (PAUSAD)

Kapitel 1

Hur ska jag börja? Jo, ni vet nog allihopa vad som hänt innan detta. Att jag och mamma flyttade in i ett gammalt barnhem, att vi blev hemsökta av en flicka som hette Anette. Att hon låste in mig i en källare med döda barn. Att huset tillslut brann ner. Hur som helst. I den här boken kommer Anette tillbaka. Och hon har ett uppdrag till oss... Tre portar, tre murar, tre gåtor. Två olika universum...

***

Det var ungefär en eller två månader sedan jag, mamma och Alex kom hem igen. Allt skulle bli som vanligt igen, det visste vi alla. Jag och Alex började i vår gamla vanliga skola igen och allt var som vanligt igen. Precis som beräknat. Jag som skriver det här just nu, jag heter Alva och jag är snart fjorton år. Detta är min historia.

Jag håller Alex i handen. Vi är på väg hem till mig. Precis som vi brukar göra varje onsdag.

"Igår asså!", fnissar jag.

"Det var bara för galet!", svarar Alex och skrattar han med. Vi skyndar oss fram till min port och trycker in koden 7894. Sedan trycker jag upp dörren och vi går in. Vi går upp för trapporna till min lägenhet. Väl där uppe trycker jag in nyckeln i nyckelhålet och öppnar.
Vi tar av oss våra skor och hänger av oss jackorna.
Sedan går vi in på mitt rum.

Jag sätter mig på min säng och Alex sätter sig bredvid.

"Vad ska vi göra då?", frågar han.

"Vet inte..." Jag lutar mig närmre honom och möter hans läppar i en lång, mjuk, mysig kyss. Min mage pirrar som sockerdricka och jag hoppar på något sätt upp i hans knä med armarna löst runt hans axlar. Och jag undrar hur länge vi håller på sådär, men kyssen avbryts plötsligt av att min mobil plingar till. Det är ett sms från mamma.

*Jag jobbar natt så du kan låta Alex sova över inatt om ni vill! Puss puss från din lilla mamma.*, står det. Jag himlar med ögonen åt det sista.

"Vill du sova över inatt?", frågar jag Alex.

"Visst!", svarar han och rycker på axlarna. "Det går nog bra."

Och som i en jobbigt romantisk kärlekshistoria ler jag mot honom och våra läppar möts igen...

***

Kvällen närmar sig snabbt och jag och Alex sitter och tittar på teve i vardagsrummet. Skålar med chips, popcorn och två burkar coca-cola står framdukat på soffbordet. Vi zappar bland en massa skit men bestämmer oss tillslut för att göra någonting annat. Därför plockar jag fram "lego star wars" som vi kör i flera timmar. Vi låser upp nya uppdrag, rider på fula och konstiga varelser, slåss mot droider och en massa annat. Sedan går vi och lägger oss. Alex och jag får ligga skavfötters. Vi ligger och pratar där en ganska lång stund, men rätt som det är har Alex somnat och det gör jag med efter ett tag...

Jag vaknar med ett ryck. Ett fruktansvärt skrik som skär i öronen är det första jag hör. Sedan ser jag de blodiga fotavtrycken på golvet. Det behövs inte mer, jag vet redan vem det är. Det är Anette.

Alex har också vaknat. Han sitter upp i sängen och stirrar på golvet. Fotspåren kommer närmare och närmare. Plötsligt är de precis vid min säng. Och jag ser henne. Anette Blom.

Flickan med de svarta ögonen...

^*^*^*

DUN DUN DUUUUUN!Japp, det var första kapitlet. Det blev inte så långt som jag tänkt mig men jag ville inte heller göra det långtråkigt för er genom att skriva en massa onödiga saker. (det blev ändå lite så...) MEN hoppas ni gillade det så ses vi nästa söndag!

Puss och kram!

/Elvira