The Only One

Kapitel 3

Dom hade fått syn på oss men som tur så hann dom andra drakarna långt bort. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Jag såg pilar med eld flyga mot mig, närmare och närmare.
Jag var helt frusen och kunde inte röra mig av skräck. Jag hyperventilerande och trodde det var kört.
Men snabbt flög Drago åt sidan innan dom brinnande pilarna ens rörde min hud.
- Det vara nära ögat... kom igen, sa jag och styrde Drago mot skeppet.

Höger och vänster svängde han snabbt som vinden för att akta sig från pilarna.
- Drago jag vill att du ska förstöra skeppet med din eld men sikta inte på människorna
Drago röt högt och nu vara han arg. Han flög nära skeppet och sprutade eld på seglet så att dom inte kunde åka längre. Men precis då så kom 3 brinnande pilar in i Dragos vinge. Han röt av smärta och kunde inte flyga lika snabbt som han brukar göra. Men det kunde varit värre om drakar inte skulle tåla eld, men som tur så tålde dom det. Dom fick inte bränn skador men dom skadade sig ändå.
- Drago! är du okej? sa jag oroligt

KUNGENS POV
- Det är den draken jag hittade den, äntligen... skjut!!!
Dom missade massor av pilar, medans draken hade gjort ett stort hål i vårt segel.
- Skjut bättre! skrek jag åt mina pil skjutare
- Han förstörde våra segel! så vi förstör hans...
Alla på båten sköt pilar med eld men missade hela tiden. Jag blev överraskad att det bara var en drake.

Men jag fick också syn på en flicka på drakens rygg. "Kunde det vara.... Nej... eller?"
- Vänta!
Just då så träffade någon drakens vinge med 3 pilar. Den stora draken blev svagare och människan såg orolig ut.
- Låt den vara!
- Men konung...
- Tyst! Vi åker tillbaka, sa jag bestämt
Vi fick ta ro båtarna tillbaka till byn.
Hon kan inte vara vän med drakar. Ingen kan det, men snälla skärp dig, tänkte jag. Jag måste prata med Kristina.

JINAS POV
Personerna på skeppet tog andra båtar och åkte iväg. Jag var väldigt förvirrad och jag vet inte varför men dom bara gick. Jag såg att en av männen såg ut att skrika på dom andra. Dom kanske bara ville skada en draken innan dom gick. Men allt det som hände så flög fortfarande Drago. Men han flög svagare och ibland höll han på att ramla i vattnet men han var stark. En av dom starkaste i flocken.

- Kom igen killen, vi hjälper dig där hemma, sa jag lugnt men inombords var jag jätterädd
Det tog längre tid att komma hem med en skadad drake men det var inte första gången
Drago hade blivit skadad. Flera gånger hade han kommit hem blodig eller med sår på kroppen. Men han hade kommit hem flygandes helt normalt. Men det hade inte hänt på länge så han var inte längre lika van med smärta och det var nog därför han var svagare idag.

Tillslut kom vi fram och alla drakar var redan där. Drakarna var fortfarande hungriga. Vi hade mat kvar men några fiskar hade ramlat ut. När vi landa så kollapsade Drago på marken. Han hade säkert blivit tröttare av att flyga med en skadad vinge och två korgar med fisk.
- Alla ska få mat, speciellt du Drago... sa jag och klappade hans rygg.
Jag tog bort korgarna från Drago och gav han några fiskar han kunde äta. Sen så flög alla drakar upp, inte så högt men lagom högt upp upp så att jag kunde kasta upp fiskarna åt dom. Jag tog fiskar och kastade upp dom till drakarna så att dom åt fisken i luften. Jag började skratta för att jag blev glad igen, men också för att drakarna var glada. Men Drago såg fortfarande trött ut. Jag gick fram till honom och sa:

- Allt kommer bli bra bara vila lite så blir du piggare, jag såg att han gav ett litet leende. Det hade blivit kväll, dom flesta drakar sov. Vissa sov i träd och vissa på gräset. Nu var Drago lite piggare så jag försökte jag ta ut dom 3 pilarna från hans vinge.

- Hej, får jag ta ut dom? sa jag och Drago tittade på pilarna och sen på mig
- Jag lovar att det inte kommer göra ont, jag log mot honom
Jag såg rädslan i honom men han kunde inte ha dom där hela tiden. Jag gick till hans ihop vikta vinge och försökte dra ut vingen. Han enorma vingen var helt ut bredd och bara hängde på marken. Han kände ingen smärta nu, utan han var helt lugn. Men när jag började rycka i en av pilarna så rörde han till sig.
- Vi gör det här snabbt...

Jag höll min hand runt en av pilarna och drog ut den så snabbt jag kunde. Han röt till lite tyst jag gjorde samma sak med den andra. Höll i den och drog snabbt upp. Nu röt han till lite högre men inte så högt så att någon vaknade. Inombords grät jag för att jag behövde göra så här. Men jag visste att det var det bästa.

- Bara en kvar, titta på mig nu Drago, han tittade på mig med sina lysande vackra ögon
Jag drog ut pilen men nu så verkade det som att han inte kände någonting. Han var helt lugn och gjorde inte en ända rörelse. Jag bytte min blick mot vingen och såg att det var 3 hål i vingen nu. Hålen skulle aldrig växa ihop. Han skulle ha dom hålen hela sitt liv.

- Bra jobbat killen, sa jag och vek in hans vinge igen
- Gå och sov nu....
Jag gick själv till min plats jag hade sovit förra gången. Får ull som kudde och ett täcke av löv jag sytt ihop. Jag la mig ner och tittade upp mot den svarta himmeln. Det var en klar himmel och man såg varendaste stjärna lysa.

KUNGENS POV
Jag sprang snabbt igenom den långa korridoren till drottningen för att berätta om allt.
- Kristina! Du förstår inte vad jag upplevde idag..
- Låt mig gissa.... Du dödade en drake?
- Nej det är om vår dotter
- Va?....

Hon slog e snabb blick in i mina ögon och såg förvånad ut. Hon kom närmare mig och sa:
- Skoja inte om sånt här...
- Nej jag såg just den draken och på ryggen var en flicka, sa jag med ett seriöst ansikte
- Är du helt säker? frågade hon
Jag tittade ner och suckade. Jag var ju inte helt säker tänkte jag.
- Nej, jag lät draken vara...
- Va! tänk om det var hon och tänk om du aldrig hittar henne igen! sa hon och viftade runt med händerna
- Tänk om vi skada draken rejält och den föll ner till vattnet med henne! Vad är värst? sa jag åt henne
- Du har rätt, kom så går vi och sover, sa hon och tittade in i mina ögon
- Okej, men jag lovar att jag hittar henne imorgon och få reda på om det är hon
Det var en lång natt när man bara tänkte på sin försvunna dotter. Men jag var säker på att jag skulle hitta flickan imorgon.

JINAS POV
Jag tänkte att han kanske skulle sova snabbare om jag sjöng på visan jag kunde. Jag började sjunga den och Drago låg bara någon meter ifrån mig. Han tittade in i mina ögon och stängde dom långsamt. Själv så somnade jag nästan direkt efter Drago. Jag bara hoppades att imorgon skulle bli en helt normal dag.....