The Only One

Kapitel 6

JINAS POV
Hon såg nästan precis ut som jag. Hon verkade också bete sig som kungen. Som om dom försökte veta om dom kände igen mig.
Jag hade ju inte sätt dom någon stans tidigare. Men det kändes fortfarande att jag kom ihåg dom från någonting.

Men nu så släppte han mina händer och lät mig vara. Jag tittade på händerna och dom var helt röda. Sen tittade jag upp igen och kungen sa något.
- Ni får en stund prata, sa han och gick ut
Han stängde dörren och lämnade mig med hon som verkade heta Kristina. Hon bodde ju i slottet så hon kanske också var någon kunglighet.
- Hej..., sa jag blygt

KRISTINAS POV
Hon var så fin och det kändes som att det inte var första gången jag träffade flickan.....
Men var det hon som Evald pratade om. Flickan som levde med drakar. Men hur skulle jag veta om hon var våran dotter eller inte.

- Hej, hälsade jag och bugade lite försiktigt
Hon verkade vara väldigt blyg för att hon var lite tyst ett tag.
- Varför har ni hämtat mig? frågade flickan
- Evald räddade ju dig, svarade jag
Hon såg lite arg ut och suckade men jag visste ju inte varför.
- Vad heter du? undrade jag
Jag visste ju inte ens vad hon hette.
- Jina...

Hon fortsatte att muttra och vara irriterad. Jag menar Evald räddade väl henne.
- Varför är de arg? frågade jag flickan
- För att den dör Evald ljuger! sa hon bestämd
Vad menade hon Evald ljög ju inte om någonting. Även om jag tänkte jättemycket så kunde jag i te komma på vad Evakd har kunnat ljuga om.
-Men om vad?

JINAS POV
Hon Kristina förstod ju ingenting. Om han hade varit kung länge och sagt det där om drakar så hade han ljuget riktigt mycket.
- Allt om drakar ju! sa jag, nu skulle hon förstå
- Alla är goda bara om du försöker också låsa bara för att skydda sig själva!
Jag var bestämd och kanske om en kunglig skulle tro på mig så skulle alla lyssna. Det funkade inte med kungen men som jag ansåg henne drottningen pratade mer. Var dom rädda att försöka, var dom rädda att folk skulle tycka konstigt om dom.

Drottningen såg väldigt överraskad ut. Men det borde vara rimligt att om jag bodde med dom och jag lever så är dom goda. Jag trodde hon skulle förstå men det gjorde inte hon heller.
Kristina tyckte bara att det var löjligt och inte möjligt. Jag försökte att förklara flera gånger men hon lyssnade ändå inte.
Så jag gav upp....

Resten av dagen så fick jag ett bröd med smör och satt inne i ett litet rum i slottet. Mer ville jag inte äta. Men rummet hade bättre säng men verkligen inte bättre utsikt. Varför se stjärnorna genom glas när man kunde se dom ute precis över sig. När jag sa det i mitt huvud så tänkte jag på drakarna igen.
Jag tänkte mig att jag skulle se Drago genom fönstret. Att han och alla dom andra skulle komma och rädda mig. Så att jag kunde visa hur dom brydde sig.
Men såklart så hände inte det, ingen drake kom. Sova kunde jag inte heller, jag mådde bara illa hela tiden. Inte som att jag var sjuk men mer nervositet. Nervös om vad som skulle hända.

Men efter ett tag så försvann smärtan i magen och jag kunde sova. Det var helt mörkt ute och man hörde inte ett ända ljud inomhus. När jag sov ute så hörde jag vågorna av havet och djur i träden. Man visste att någon var där. Men nu kändes det nästan helt ensamt. Jag ville bara komma hem.

NÄSTA DAG
Jag vaknade med en tår som föll ner från mitt öga och åkte längst min kind. Min handflata torkade bort den ena tåren som fanns på mitt ansikte. Jag borde egentligen inte gråta men jag gjorde det ändå. För att jag tänkte om skeppen skulle hitta drakarna. Då skulle jag inte kunna skydda dom eller varna dom. Jag skulle vara fast i ett rum med en glas ruta, säng och ett bord.
Bara dom flydde, långt härifrån. Så skulle allt säkert vara bra.

Dörren öppnades och en man med ett svärd vid midjan. Han sa att jag skulle komma och äta frukost med drottningen och kungen.
- Nej.... sa jag
Mannen blev chockad över det jag svarade. Han trodde säkert att jag skulle tycka att det var en ära att få äta med kungliga. Men efter att försöka övertala mig och gav han upp med att prata och tog tag i mitt öra. Han drog i det ända ner för trapporna och in till matsalen.
- Här är hon, sa mannen och släppte mitt öra

Vid varje sida av bordet så fanns det 5 stolar.
På bordet så fanns det stora fat av silver serverade med mat.

KUNGEN POV
Där stod flickan och fantiserade. Det verkade som att hon bara va i sin egna lilla värld.
- Sätt dig ner, sa åt flickan
Jag pekade med handen på en av stolarna hon kunde sitta på. Hon såg lite tveksam ut men långsamt gick hon mot stolen och satte sig ner.
Hon började snabbt äta massor av mat. Det såg ut som hon inte hade ätit på flera dagar.
Ja hon hade ju bott på en ö med drakar.

- Men nu får du berätta om drakarna
Jag frågade för att jag ville veta allt. Hon kanske skulle avslöja var dom fanns eller om hon hade någon plan med dom. Eller om hon vet vart hon kom ifrån.....