The Only One

Kapitel 4

DRÖM
Jag drömde igen, men det var inte det jag brukade drömma..... Utan jag såg en kvinna och hon sjöng något. Jag hörde inte exakt vad men jag hörde en melodi som jag kände igen. Det lät som...
En man kommer in och kvinnan byter sin blick till honom. Han skriker men jag hör inte vad han säger. Helt plötligt så pussar hon mig på kinden och går.... Jag gråter men jag låter som en bebis. Jag gråter och gråter men det tar aldrig slut.

Jag hann inte drömma mer utan jag vakna. Jag provade att somna igen för att komma tillbaka i drömmen. Men såklart så funkade inte det. Alla drömmar jag haft, vad betyder dom?
Det kunde väll inte vara om min barndom för jag hade ju bott med drakarna hela mitt liv
Eller? Jo! Jina sluta det är inget från min barndom, tänkte jag för mig själv. Det var nog säkert bara någon slumpmässig dröm.

Jag sätter mig upp men jag orkade inte göra något. Jag var fortfarande jättetrött från igår. Jag tittade åt höger och där låg fortfarande Drago och sov. Jag bara satt där tänkte och tittade runt ett tag. Jag var inte lika pigg som jag brukade. Mitt hår var rufsigt och mina händer bar nästan bruna av smuts. Men jag var inte sugen på att tvätta mig.

Men till sist styrde jag mig upp för att gå och äta något. Jag hade bara ätit någon liten bit fisk igår och jag var jättehungrig. Jag gick in till min lilla grotta för att hitta någon sorts frukt. Det kom en liten ljusstråle genom en springa i grottan. Ljuset kom rakt i mina ögon och bländade mig för någon sekund. Jag tog min hand i vägen så att jag kunde se.

När ljuset inte bländade mig mer så såg jag en banan.
En perfekt mogen och gul banan som bara låg på bordet. Jag gick fram och tog upp den. Jag skalade och tog en stor bit av bananen. Jag drog tre fingrar i mitt hår men det var så tovigt så att dom inte kom hela vägen ner. Precis när jag skulle ta en till bit av bananen så hörde jag något.

Men jag hörde alla drakar ryta och människor skrika.
- Vad är det som händer? sa och vände mitt huvud mot mot öppningen i grottan
Jag kastade iväg den öppnade bananen över min axel och sprang ut. Den mosades helt men det var inte det jag brydde mig om nu.
- Nej! hur hittade dom oss? Sa jag med uppspärrade ögon
Människorna hade hittat oss och attackerat. Dom använde svärd och sköt pilar överallt. Ingen drake alls var lugn och sprutade eld huller om buller. Drago gjorde detsamma, han hade inte ont i sin vinge mer och attackerade
medans han flög.
- Sluta snälla! skrek jag åt både människorna och drakarna men ingen lyssnade

Jag sprang fram till drakarna och försökte stoppa dom, men det verkade nästan som dom inte såg mig. Hur mycket jag än skrek eller viftade med händerna tittade dom inte på mig.
- Snälla varför vill ni inte lyssna, men jag såg det
Jag såg vad människorna ser, monster som dödar och skadar. Det verkade som att varje gång dom slogs så kunde ingen säga till dom. Dom var som i en trans, som bara skulle försvinna om någon av slutade.
- Varför beter ni er som monster?
- Precis så som dom kallar er! jag trodde det skulle hjälpa men det ändrade inte någonting
Alla fortsatte kriga mot varandra. Pilar i vingar och eld på kläder. Jag ville inte och jag kunde inte förstå hur allt hände. Från den första till den andra draken blev skadad och röt av ilska och smärt.

Drakarna lyssnade inte så jag försökte med människorna. Första gången jag pratade med någon som pratade med samma språk som mig. Jag sprang fram så snabbt jag kunde så att det kanske skulle sluta tidigare.
- Låt dom vara! skrek jag
Dom lyssnade inte första gången så jag skrek igen.
-Sluta!!! skrek jag med all min kraft
Det var bara män där och bara en av dom som brydde sig. Han hade gröna ögon ett kort skägg bara stirrade på mig.
- Är det du? sa han åt mig
Han släppte sitt svärd och såg förbluffad ut....

❤️Jag vet att det här kapitlet blev lite kortare än dom andra kapitlen och det har tagit ett tag för ett nytt kapitel orsaken är att jag inte haft så mycket tid.

Men här är det och jag hoppas ni fortsätter läsa historien❤️
TACK!