Anabella

Jag gillar rosa

Golvet var fullt med marmorliknande mönster och färger med en stor mörkröd matta liggandes på. Två bänkar står vända mot varandra på insidan av två stora trappor, på varsin sida av det stora rummet, som båda leder till övervåningen. Väggarna var fyllda av tavlor med olika motiv i breda guldramar som passar perfekt ihop med den djupa vinröda färgen på väggarna. Även golvlisterna är i fin klar guldfärg. Rummet är, trots de mörka väggarna, ljust och fint tack vare de guldiga ljusstakarna som är fästa på väggarna längst med trapporna och den stora guldiga kristallkronan i taket som ser ut att kunna mosa två eller tre personer om den föll ner. En sådan händelse vore olycklig men om någon av offren var Geoffrey hade sorgen blivit ihärdig.

- Bella, följ med Geoffrey så kan han visa dig ert rum.

Jag kollar argt mot min mor men inser snabbt att det lönar sig inte. Vid det här laget förstår nog alla att jag inte vill vara här. Nu behöver jag bara visa att jag är den bättre människan, jag får stå ut tills min framtida man inte längre står ut med mitt motstånd. Jag tror på kvinnors rättigheter och jag ska inte låta någon man ta mina.

- Efter dig.. Bella?

- Anabella.

Säger jag och ger honom ett oväntat äkta leende innan jag går uppför trappan. Han såg förvånad ut, men det blev snabbt ett leende. Han hade ovanligt vita tänder. Han går strax bakom mig på väg upp till ovanvåningen, där han ursäktar sig och leder mig vidare genom en aningen smal hall. Även den här prydd med guldiga ramar och ljusstakar på vinröda väggar. Vid den tredje dörren till vänster ställer han sig och lägger handen på handtaget, men han öppnar inte.

- Ska du inte öppna dörren?

Han kollar på mig med ett allvarligt ansiktsuttryck.

- Bella... ni måste förstå att inte heller jag valt det här giftermålet. Även för mig har det varit påtvingat.

Hans blick säger mig att han talar sanning, men jag är förvirrad för jag vet inte vad jag ska tro. Jag nickar och tittar ner på mina händer som jag knyter ihop framför min klänning.

- Jag är trött men jag erbjuder mig att sova på en soffa så får du sova en natt själv i vår säng. Jag lägger mig bredvid dig tidigt imorgon bitti innan far kommer in och skall väcka oss.

Jag nickar och biter mig nervöst i läppen..

- Vart kan jag byta om?

Frågar jag och han skrattar till.

- Det är så att de har inte riktigt tänkt att vi ska leva särskiljes..

Jag kollar på honom med vidöppna ögon. Vad menar han? Måste jag byta om i rummet? Där han befinner sig? Aldrig.

- .. Men vi har en vikskärm, dock en mycket tunn vikskärm.

Säger han och ler mot mig. Jag ryser i kroppen. Trots att jag förstår att de har förväntat sig att vi två föröka oss redan första natten så borde de väll ändå vilja vänta till vi har gift oss? Särskilt mor som är så orolig över mitt, eller hennes, rykte.

- Jag kan inte byta om ifall du är i rummet, och utan att få hjälp att knyta loss min korsett..

- Låt mig hjälpa dig med det. Vi har sagt åt våra kammarpigor att ta ledigt för kvällen.

- Jag ser i dina ögon att du ljuger men jag är för trött för att tjafsa. Knyt loss min korsett sen titta bort.

Säger jag och suckar. Han trycker ner handen som han höll på handtaget och den mörkbruna trädörren öppnas och vi möts av ljus från ljusen som står på bordet längre in i rummet där två koppar och en kanna té står. Rummet är målat i ljus rosa färg som pryder både väggar och tak. På det är det även målat olika vackra mönster i liknande marmor. Ännu en kristallkrona hänger från taket och den här ser ut att vara ännu större än den vid entrén. Höger in i rummet står sängen. Den har tunna vita gardiner som hänger på sidorna. Jag tror aldrig jag har sett så många, inte heller fluffiga kuddar i en säng tidigare.

För ett ögonblick glömmer jag vart eller vem jag är med och tar sats för att slänga mig ner i kuddhögen som ser ut som rosa, guldiga, blåa och alla möjliga sorters fluffiga moln. Jag slänger mig och landar i en mjuk madrass samtidigt som kuddarna slängs upp i luften och täcker mig där jag ligger i den mjuka madrassen.

Det är först när jag hör någon harkla sig som jag minns tid, rum och inte minst vem. Jag sätter mig snabbt upp i sängen och möter blicken med Geoffrey som börjar skratta.

- Glöm att du såg det.

Säger jag och flyttar några slingor som har fallit ner framför mitt ansikte.

- Absolut.

Säger han och fnissar till innan han börjar gå mot sängen där jag sitter. När han väl står nära mig ger han mig ett leende som jag försöker tyda. Vad är det nu då?

- Vad gör du Geoff..

Duns lät det när han ryckte bort kudden jag satt på så att jag gled av sängen och landade på marken. Jag tittar upp och stirrar ilsket på honom.

- Vad gjorde du så för?

- Jag gillar rosa.

Säger han och ger mig ännu ett lömskt leende innan han går iväg för att bädda soffan. Han lägger ner kudden och tar filten som ligger på armstödet på soffan. Han drar sedan av sig kläderna tills han bara har underkläderna kvar. Chockad av den mängd hud jag får se vänder jag blicken då jag hellre undviker nakna män. Jag hör honom lägga sig i soffan och han vänder sig om så han har ryggen mot mig.

- Nej, du skulle hjälpa mig.

Kan jag inte sova i klänningen? Nej, korsetten sitter redan allt för tajt.

- Vad håller du på med? Är det så svårt att ta av sig en klänning?

- Äsch låt mig göra det själv. Låt mig bara släcka alla ljus.

Jag går runt rummet för att släcka alla ljus jag kan hitta.

- Var inte löjl..

- Tyst nu, nu har jag släckt allt, det är väll ändå lika bra när vi ändå ska sova sen.

- Vet du vart sängen är nu då?

Varför tänkte jag inte på det? Vilket håll ska jag gå åt? Jag kan ta av mig klänningen här så riskerar jag inte att välta något med den. Jag öppnar upp klänningen och kliver ur den men jag vet inte hur jag ska få av mig korsetten. När jag försöker nå bak till snörningen så klämmer korsetten åt och ju mer jag försöker desto tajtare känns den sitta. Det är hopplöst, jag vill inte behöva...

- Geoffrey..?