Anabella

En Simpel Knut

Jag kollar djupt in i hans ögon, hans vackra blå ögon. Jag kan känna hans tyngd när han ligger på mig. Han ler och drar mina händer längst med gräset upp över mitt huvud. Han har kontroll över mig och jag gillar det. Min mage invaderas med miljarder av små fjärilar. Solen lyser starkt och jag känner hur jag blir alldeles varm i kroppen, nästan lite för varm. Men det spelar ingen roll nu. Allt jag vill är att han kysser mig.

- Jag vill ha dig, Theo.

Han kommer närmare och närmare med hans vackra leende. Precis innan hans läppar möter mina släpper han mina händer och ställer sig upp.

- Anabella. Bella snälla. Förlåt mig.

- Vad pratar du om?

Tre starka knack från dörren får mig att hastigt sätta mig klarvaken upp i sängen. Eller en aning disorienterad.

- Ursäkta mig frun, men du måste vakna nu. Hör jag en röst från utanför dörren säga.

- Jag är vaken, tack så mycket.

- De andra väntar på dig nere i lilla salen.

- Tack tack, hälsa att jag är på väg ner.

Jag drar bort täcket och kommer på vart jag befinner mig. Rummet är verkligen vackert, jag vill lämna godset men det kommer bli svårare när jag vistas i den här miljön som gör att jag allt vill mer och mer stanna kvar.
Jag tar in varenda detalj i rummet, även ett djupt andetag för att känna doften av färskt bröd och nytvättade lakan. Frågan som jag vill få svar på nu är, var befinner sig Geoffrey? Jag ser honom ingenstans. Jag är ensam, äntligen.

Ännu en knackning hörs från dörren.

- Frun? Hörs en försiktig röst säga.

- Ja?

- Vi är här för att assistera er. Kan vi stå till tjänst?

Korsetten! Vart kan jag ha gjort av den? Jag må tycka att det var omtänksamt av Geoffrey att ha knutit upp den åt mig, hur generande processen än var. Nu minns jag! Den ligger bakom skärmen.

- Jo, visst! Träd på, ni får mer än gärna hjälpa mig med min korsett om ni vill ta er an besväret!

Dörren öppnas och tre unga kvinnor och en äldre dam kliver in i rummet.

- God morgon, frun. Mitt namn är Clara och jag är här för att instruera era kammarpigor deras uppgifter.

- Välkomna, jag skulle gärna vilja be om assistans med min korsett. Resten är jag troligtvis kapabel till att hantera själv.

Claras ansikte tyder en aning chock från mina ord.

- Nonsens, flickorna är här för att tvätta både dig och dina kläder. De ser säkerligen fram emot att få klä dig och göra allt annat en piga bör göra.

Hon ser på mig i väntan på någon typ av respons. Jag står bara och ser på de fyra kvinnorna. Clara fortsätter.

- Eller hur, flickor?

- Ja, självklart.

Säger flickorna i unison.

- Tack, men jag önskar inget mer än hjälp med min korsett.

Säger jag med ett leende mot flickorna. Clara lika chockad som tidigare harklar sig och ser nu allvarligt på mig och säger.

- Som frun önskar. Flickor, hjälp henne på med korsetten och visa henne sedan till lilla salen.

Hon vänder på klacken och beger sig ut från rummet. De unga kvinnorna hjälper mig på med korsetten och visar vart de har lagt mina klädesplagg. En stund senare.