My cup of coffe |pausad typ|

1

"nu kör vi" sa jag till mig själv och steg och steg in genom dörren. Värme sköljde igenom kroppen när jag steg in i den fullproppade gallerian. Alla var redan i full gång med shoppandes inför thanksgiving som var nästa helg, mamma var lika dan.

Jag trängde mig igenom den stora folkmassan medan små"ursäkta," och "förlåt. Jag ska förbi här," lämnade mina läppar. Tillslut stannade jag framför ett ställe som jag jade varit på någon enstaka gång med mina kompisar, "your favorite coffee house"

Jag lutade huvudet åt sidan och studerade stället. Litet, inte mycket folk och mysigt, perfekt.

Rak i ryggen, gick jag med bestämda steg in på cafèet med ett varmt leende på mina läppar. En lukt av kaffe och vanilj hälsade på min näsa och jag andades glatt in det. Jag öppnade ögon igen och kollade efter personal, när jag såg en gammal man med glasögon och ett hårt ansiktsuttryck stå vid disken. Han fixade med några kaffemuggen som låg i en korg.

Jag harklade mig innan jag samlade mig modet att gå fram till honom.

"Ehm ursäkta," började jag och satte min högra hand på disken. Hans trötta ögon tittade upp på mig och jag log snett, men fick inget leende tillbaka.

Jag harklade mig ännu en gång innan jag fortsatte. "Jo jag undrar om ni möjligtvis söker personal?" Frågade jag och väntade spänt på ett svar.

Han rättade till sina glas ögon på näsan. "Nja, vi hade behövt lite mer hjälp här i butiken." Hummade han och höjde ögonbrynen. Jag kände hur jag började rodna och kollade stelt ner i golvet.

"Du går i high school va?" Frågade han och jag nickade. "Så du har ingen utbildning?"

"Nej men jag lovar att jag kommer klara det,jag kan gå en utbildning om du vill-"

"Kan du använda en kaffemaskin?" Avbröt han mig hastigt. Jag drog ihop ögonbrynen och nickade sakta.

"Bra! Du är anställd" sa han och kollade ner i korgen med muggar igen, och ignorerade mig.
Jag stirrade chockat på honom, hade jag ett jobb nu?
Jag det hade jag! Det var ju inte så svårt, tänkte jag och kollade mig glatt omkring i affären, stolt över mig själv.

Plötsligt låstes min blick på en person. Det var en kille, mitt hjärta hoppade över ett slag.

Hans mörkbruna hår var längre längst upp och kortare på sidorna och fixat åt höger en aning. Hans käkben var otroligt perfekta och såg ut att vara skapade av Gud han själv. Hans ögon var en ljus chokladbrun färg med en mörkare ring utanpå. Han hade de längsta ögon fransarna jag någonsin sett på en kille, jag hade varit galen om jag inte hade tyckt att han var snygg. Men det bästa var att han hade ett grönt förkläde på sig vilket betydde att han jobbade här.

Jag bet mig i underläppen, han var underbar.