My cup of coffe |pausad typ|

4 thanksgiving 2

Matt hängde av sin rock och gick fram till mig med ett stort leende fastklistrad på hans läppar.

"Kan du inte visa ditt rum? Jag har inte varit där på evigheter" log han och lutade osäkert på huvudet.

"Ehm jag vet inte-" började jag men hann inte säga något mer innan Matt gled förbi mig och började gå upp för trappan.

Jag bet mig på insidan av min kind, fan.
Jag himlade med ögonen innan jag följde efter honom upp.

"Oj, du har ju ändrat jätte mycket hör inne" sa Matthew och kollade sig omkring i rummet.

"Inte en massa affischer på Jonas Brothers längre" flinade han och blinkade mot mig. Jag gav honom ett leende.

"Nä, inte direkt" fnissade jag och satte mig i min säng, Matt gjorde detsamma.

Det blev tyst några minuter, jag kollade mer på mina fötter pillandes med mina naglar. Jag hade absolut ingenting att säga och inte han heller verkade det som.

Plötsligt harklade Matt sig vilket fick mig att kolla upp på honom.

"Så hur skolan?" Frågade han och försökte starta en konversation. Jag log stelt och lutade mig bak mot sänggaveln.

"Det går väll bra antar jag" sa jag och ryckte på axlarna.

"För dig då?"
Han skakade på huvudet och en suck lämnade hans läppar, han drog frustrerat handen genom sitt hår. Jag kollade oroligt på honom, vetandes att Matt inte var den bästa i skolan.

"Jag håller på att misslyckas i matten" mumlade han och kollade ner i golvet, generad över sin dåliga insatts.

Jag bet mig skyldigt i läppen "åh nej"
"Kan du inte börja ha läxhjälp?" Föreslog jag och satte mig rakt i sängen.

Jag bet mig i underläppen, jag ville bara att han skulle skita i det även om jag visste att han inte kunde. Populäritet betydde mycket mer för honom än vad det gjorde för mig.

Utan att tänka mig för öppnade jag munnen "men jag kan hjälpa dig, du kan följa med mig hem efter skolan på fredagar så kan vi plugga tillsammans" jag spärrade upp mina ögon när meningen lämnade mina läppar, nej vad höll jag på med? Matt måste trott att jag var värsta psykot som gjorde allt för att spendera tid med honom.

Han gav mig ett leende "seriöst, skulle du göra det för mig?"

Jag nickade försiktigt "jag antar det"

Han log ännu större "tack Ella" och med det lutade han sig framåt och planerade sina läppar på min kind, värme sköljde genom min kropp och blod forsade upp i mina kinder. Hände detta på riktigt?

Han drog bort igen, det stora leendet var kvar på hans läppar.

"Ella?" Dörren öppnades till mitt rum och mamma kom in.
"Där är du ju, jag behöver verkligen din hjälp"