My cup of coffe |pausad typ|

2

"Hallå tjejen?" Sa plötsligt en röst och väckte mig från min dagdröm om Mr.drömprins.

"Huh," sa jag och vände huvudet mot den gamla mannen vid disken igen. Jag kände hur mina kinder hettades upp i en rosaröd färg när jag insåg att han hade sett mig stå och stirra på killen som jobbade för honom.

"Jag frågade vad du hette och om du kunde börja jobba redan på måndag?"

"Oh förlåt. Jag heter Ella, Ella Edwards, och ja det kan jag." Skrockade jag nervöst och gnuggade mig på den högra armen med min vänstra.

"Bra, jag är Mr.Taylor och äger caféet, alltså är jag din chef. Du får all annan information när du kommer på måndag. Vi ses då." Sa han och skrev ned något i ett block, antagligen mitt namn.

"Aha, okej. Hejdå." Sa jag pinsamt och vände mig om skyndades ut genom caféet. Som en instinkt kastade jag en blick dit killen stod innan. Han var borta.

Jag visste inte varför men jag längtade tills måndag,då jag skulle börja jobba. Kanske var det för att jag inte behövde tillbringa mer tid hemma efter skolan eller för att det var en ursäkt att slippa göra läxan, men det kändes nästan som det var för att jag skulle få träffa honom.

-4:e dagen på jobbet(fredag)-

Jag drog ur tofsen ur mitt hår, och lät mitt vågiga hår falla över mina axlar. Det var fredag, dagen innan thanksgiving. Klockan var ungefär halv 7 på morgonen och jag stod i badrummet och förberedde mig för en dusch.
Jag var trött, alldeles för trött för att gå till skolan egentligen, men som tur var så hade jag ledigt från jobbet på fredagar så när jag kom hem kunde jag bara sova. Men det skulle jag ändå inte få göra eftersom att mamma var alldeles för stressad inför middagen imorgon och jag svor på att hon skulle tvinga mig att hjälpa till med allt. Jag suckade. Varför behövde jag ha en lille bror som inte kan hjälpa till med något så att jag fick göra allt?

Grubblandes på mina tankar, släppte jag handduken så att den föll ner på golvet och steg in i duschen. Jag startade den och lät det varma vattnet glida nerför min kropp, värme fyllde varenda kroppsdel.

Jag var inte säker på om jag verkligen var glad över att vara ledig, varenda chans att träffa Justin ville jag egentligen ta. Det var sjukt hur mycket plats han tog i mina tankar. Han var den första jag tänkte på när jag vaknade och det ändrade sig inte när jag gick och la mig. Det var jobbigt han fick mig ofokuserad i skolan och när jag var med kompisar. Igår till exempel när jag satt och pratade med några vänner på lunchen, frågade de mig hur det gick på NO-provet och jag svarade inte, jag var borta i min egen värld. Jag kände mig elak, för när de frågade varför jag var så borta berättade jag inte om honom, jag ville inte att de skulle bli intresserade och kanske dyka upp någon gång för att se hur han såg ut. Det är konstigt hur man kan tänka på en person så mycket fast den andra kanske inte tänker på en själv.